”Jag behöver er hjälp”

Hejsan!

Jag behöver tidningen till hjälp!

Jag är en 18-årig tjej som bor med min mamma med tre mindre syskon i Ystad kommun.

Mina småsyskon har sin pappa men jag och Carolina har bara mamma. Vi lever på socialbidrag på grund av att försäkringskassan inte ger min mamma sjukpenning, vilket hon borde ha. Hon lider av fibromyalgi och har flera intyg från läkare och docenter. Hon har innan haft sjukpenning men med dom nya reglerna och sparandet får hon inte det längre.

Detta har gett förödande konsekvenser. Vi bor nästan 1 mil ifrån tågen och socialen hjälper inte oss med kostnader av bilen som inte gick igenom besiktningen. Jag och mina syskon har skolbuss en bit bort så vi klarar oss.

Eftersom mamma inte kan bära har vi stora problem att få hem mat och ta oss barn till aktiviteter. Barnen är jag, 18 år, Carolina, 17 år, Mikael, 9 år och Mikaela, 7 år. På allt detta ligger fler problem. Carolina är gravt synskadad och behöver mammas hjälp – hon kan inte ens gå till skolbussen själv på mornarna när det är mörkt.

Hon har haft cancer och har ett öga borttaget och det andra ser hon 10 procent med.

Mikael har damp och astma och behöver gå på aktiviteter som han också har läkarintyg på. Mikaela har också astma. Alla barn utom jag är dessutom laktosintoleranta. Vi lever totalt instängda. Detta har lett till att Carolina måste bli sjukskriven från skolan för att hon inte klarar av allt.

Bara detta är för jävligt men det finns mer. Vi är bostadslösa om en månad och har ingenstans att ta vägen. Hyresvärdarna ska själv flytta in.

Eftersom min mamma inte har inkomst och betalningsanmärkningar får hon ingen lägenhet. Socialen hjälper oss dagarna innan att hitta en nödbostad. Detta kan bli en liten lägenhet, vandrarhem eller liknande. Jag behöver er hjälp för att visa att konsekvenserna av att inte ge min mamma sjukpenning är stora. Försäkringskassans förtroendeläkare borde skämmas. Deras nej till svar ger så stora konsekvenser för hela vår familj. Vi gråter och lider och vet inte om vi klarar världen längre.

Vi är fyra barn som mår jättedåligt och behöver hjälp. Mikael mår jättedåligt och dampen är bara värre. Carolina klarar inte situationen längre och snart tar allt knäcken på mig med.

Min mamma sover ingenting och kämpar hela dagarna med att reda upp vardagen.

Hon överklagar och överklagar och får läkarintyg efter läkarintyg. Och slåss för sina rättigheter men inget går igenom. Detta är det sista jag kan göra och jag ber er desperat att hjälpa oss. Jag skriver detta för att jag inte längre vet vad jag ska ta mig till och för att ha kvar min familj.

Med vänlig hälsning

Evelina Björkegren