Henrik, 32: Jag var Guds förkunnare

Henrik Pettersson föds in i Sanningen. Redan som barn har han svar på varje fråga. Varför människor blir sjuka. Varför det finns ondska.

Varför mormor dog.

Allt står skrivet i Litteraturen. Som Jehovas vittne är Henrik utvald. Han är en av dem som ska överleva, den dag jorden går under och Gud ska skapa sitt jordiska paradis.

Han har sett bilderna i tidningen ”Vakttornet”.

En välklippt park, där leende mammor och pappor gullar med sina barn. Där det finns fat av frukt och kannor med mjölk. Och snälla, gosiga djur.

Paradiset.

Ville bli bra inför Gud

Nu vill han ut själv och berätta den underbara nyheten.

Han och kamraten tar sig mod. De knackar på dörren och håller fram broschyrerna för de främmande människorna.

Det dröjer en stund. Sedan kommer svaret:

– Nej tack.

Dörren går igen. Men nästa dag är han ute igen.

– Det var inte så att jag tyckte det var roligt att knacka dörr. Men jag ville bli så bra som möjligt inför Gud. Jag var ju Guds förkunnare, säger Henrik Pettersson, som i dag fyllt 32.

Aftonbladet möter honom på ett kafé vid Möllevången i hemstaden Malmö. Han har just släppt sin första bok: ”Jehåvasjäveln” (Forum). En roman förvillande lik en självbiografi och den har fått fina recensioner.

Får inte gå på kalas

Han är sex år första gången han märker att han är

annorlunda. Mamman till en kamrat har bjudit in honom till födelsedagskalas.

Henrik Pettersson förstår direkt att han inte kan komma. Som Jehovas vittne

firar han varken födelsedagar eller jul.

Ändå står han här, utanför kompisens hus. Han sträcker på sig, sneglar in genom fönstret, ser de andra barnen leka.

– Så du kom i alla fall,

frågar mamman som plötsligt står i dörren.

Henrik blir skärrad.

Retades av barnen

– Jag kan inte. Vi ska bort, får han ur sig innan han springer därifrån.

Det händer att han blir

retad, att de andra barnen skriker:

– Jehåååvas!

Måste vänta med sex

– Jehååvas-jävel!

I dag skakar han på huvudet.

– De kunde inte ens uttala det rätt. Fast jag klarade mig bättre än många andra barn.

De oskrivna reglerna är många. Ingen sex före äktenskapet. Ingen tobak. Inga adventsljusstakar i fönstret i december.

Han minns förbudet

mot tv-serien ”Twin Peaks”. Och ledarnas varningar för SVT:s ”Rapport till himlen”.

– Konstigt nog var ”Die Hard”-filmerna väldigt populära. Toleransen var klart högre när det gällde våld.

I tonåren börjar frågorna växa. Därute finns en värld av människor med annan tro.

Hur tänker de? Finns det andra sanningar än Sanningen? Långsamt växer tvivlet. Skrämd söker han förklaringar, ursäkter.

– Jag ville in i det sista klamra mig fast vid min tro.

Runt omkring märker Henrik Pettersson hur klimatet hårdnar. Hur han anses ”olämplig”. En dag förstår han. Han har för alltid gått över gränsen till en annan värld.

– Jag var 22 år och befann mig på den plats jag varit mest rädd för i hela mitt liv. Det var läskigt och befriande på samma gång.

Några veckor senare

kallas han till ett möte. På andra sidan bordet sitter

fyra män, alla ”äldste”, ledare i församlingen.

Avslöjade ingen annan

Förgäves försöker de få honom att avslöja andra tvivlare.

En av männen pekar på en korg med bananer och äpplen. Han lyfter upp en rutten frukt:

– Om man inte rensar bort den sprider sig möglet.

Sedan är allt över.

I dag väljer han sina ord noga, vill inte fördöma. Fördomar finns i båda läger, menar han.

Bland vittnena – som utesluter och mobbar oliktänkande. Bland oss and-ra – som provoceras av deras tro och tvärsäkra svar.

– Jag hoppas att boken ska leda till lite mer förståelse från båda håll.

Han saknar inte en gud att tro på.

Vill inte anklaga

– Jag försöker förverkliga mina drömmar själv, i stället för att vänta på att någon gud ska göra det åt mig.

Resten av familjen är fortfarande kvar. Men trots kritiken mot rörelsen vägrar han att anklaga sina föräldrar.

– De följde bara sin tro och sin sanning. I dag respekterar vi varandra.

Häromdagen såg han ett Jehovas vittne i en park i Malmö.

– Det var som att se mitt gamla jag. I dag följer jag en annan väg, och har inga planer på att återvända.