”Jag älskar mitt jobb”

I Arbetsförmedlingens statistik är Martin Gustafsson en siffra. En av de 14 369 som har varslats om uppsägning den senaste månaden. Därmed närmar sig novembersiffrorna den dystra statistiken för oktober, då nära 20 000 varslades. Inte sedan början av 1990-talet har det sett så mörkt ut på arbetsmarknaden.

Martin Gustafsson fick beskedet den 5 november. Efter tre år på Abetong, som levererar färdiga husväggar, går han ut i arbetslöshet.

För tre år sedan gick flyttlasset till Falkenberg, till nytt jobb, nytt hus och snart kom första barnet, en dotter. I februari väntas ett syskon.

Plus minus noll

Nu ska alltihop gå runt på en a-kassa, som för Martins del blir drygt 60 procent av lönen, och en föräldrapenning.

– Hade vi vetat om det här hade vi nog väntat med andra barnet, säger Martin.

– Jag har räknat på det. I bästa fall går ekonomin plus minus noll. Sedan får man ta av sparpengar och hoppas på att man får komma tillbaka. Men det ser mörkt ut nu. På en fabrik har företaget redan varslat två gånger. Kommer det inte in fler byggjobb i januari så blir det nog fler varsel.

Och Martin Gustafsson, som var den siste att få gå den här gången, hamnar ”längre bak i trappan” för att bli återanställd, som han själv säger.

”Byggmarknaden är död”

Att hitta nytt jobb i samma bransch blir svårt.

– Jag har sökt en del. Men byggmarknaden är död. Där finns ingenting. Det blir att söka inom andra branscher och slåss med alla tusentals som också är arbetslösa. Det är därför jag söker redan nu, för att hinna före.

Martin är orolig, och ledsen över att snart inte ha ett jobb att gå till.

– Det är helt fruktansvärt. Jag är snudd på arbetsnarkoman. Jag älskar mitt jobb och har fått mer ansvar under åren här.

Han vill inte rikta någon kritik mot arbetsgivaren. Tvärtom, de ställer upp.

– Företaget är väldigt schyssta mot oss anställda. De hade helst sluppit det här.

Vad tänker du om alla andra varsel som nu läggs runt om i landet?

– Det blir mörkt. Ett stort mörker. Alla tusentals människor som hamnar i min situation och som nu ska slåss om de jobb som finns.

Du gör din sista arbetsdag dagen före julafton. Hur känns det?

– Ja, det är ju god jul. Samtidigt är jag lyckligt lottad som får gå hem med full lön fram till början av januari.