Så fick bloggarna Marklund på fall

Två stora blogguppror har brutit ut det senaste året – FRA och ”Gömda”.

FRA drevs av några få elitbloggare. Debatten om Marklund och Monica Antonssons bok ”Mia – sanningen om Gömda” har pågått i forum i landsorten, på vanliga människors nätdagböcker i Tierp och Jönköping.

Det är två uppror som egentligen bara har en enda sak gemensam – de tvingade till slut makten att lyssna.

– Det vi har bevittnat med Marklund är någonting fullständigt unikt. Bloggarna är de nya granskarna, säger medieexperten Paul Ronge.

”Under ett par hektiska veckor har debatten om Monica Antonsson förbryllat och väckt känslor och tankar”.

Med den meningen inledde Michaela Förne sitt inlägg då hon sent på kvällen den 25 november förra året startade en diskussion på sajten Familjeliv.

En och en halv månad senare har hon fått 11 378 svar i en tråd som sträcker sig på 1 137 sidor och som fått över 237 000 besök.

– Jag uppskattar att kanske 70 procent av inläggen är på Antonssons sida. Resten försvarar Marklund, säger Michaela Förne i dag.

Hon var själv skeptisk till Antonsson i början.

– Jag har aldrig gillat att läsa. Men jag läste ”Gömda” flera gånger och fann boken fantastisk. När det så började pratas om den nya boken var jag i början oerhört skeptisk.

Fick vettiga svar

Michaela Förne var först med att över huvud taget skriva inlägg på Antonssons blogg, som startade i september 2008.

– Jag ställde kritiska frågor. Men jag fick hela tiden vettiga svar från Antonsson. Till slut började jag känna att Marklund hade fel. Jag blev oerhört besviken och kände att jag behövde prata om det.

Diskussionen på Familjeliv – och i debatten i stort – har handlat om två saker:

  Har Liza Marklund lurat läsarna?

  Varför tiger de stora tidningarna och tv-kanalerna om ”Gömda”?

Det hela började den 28 september 2008.

Då startade veckotidningsjournalisten Monica Antonsson sin blogg.

– Jag gick och funderade på hur jag skulle få uppmärksamhet kring min bok. Jag trodde att jag kunde glömma kvällstidningarna. Liza Marklund skriver i Expressen. Och Jan Guillou, som är sambo med Marklunds förläggare, i Aftonbladet.

– Dagens Nyheter kändes också som en omöjlighet. Där är Thorbjörn Larsson chefredaktör. Han sitter i Piratförlagets styrelse.

”Så mycket hat”

Det fanns i början strängt taget ingenting som tydde på att Antonssons bok skulle få något genomslag. Och i den mån den uppmärksammades var udden riktad mot henne.

– Det startades en tråd på Familjeliv. Det var så fruktansvärt mycket hat. Jag hade alla emot mig. Den stängdes efter 2000 inlägg. Jag tror jag anmälde över 200 av inläggen, säger Antonsson.

”Ingenting stämde”

Och bortsett från ett inlägg på debattsajten Newsmill den 28 september av författaren Ramona Fransson brydde sig media inte om ”Sanningen om Gömda”.

– Jag fick läsa Antonssons bok innan den gick i tryck. Jag var helt vansinnig efteråt. Det kändes som att ingenting stämde. Men jag fick verkligen inte många positiva kommentarer säger Fransson, som varit en av de mest ihärdiga bloggarna.

Först i slutet på november började vinden långsamt vända. Reportagemagasinet Filter skrev en uppskattande artikel om Antonssons bok och i en recension i Sydsvenskan ifrågasattes sanningshalten i ”Gömda”.

Den 27 november skrev Ann Helena Rudberg, en av de mest tongivande bloggarna i diskussionen, under rubriken ”Liza Marklund är en bluff eller usel journalist” sitt första av många inlägg.

– Jag läste Antonssons bok så fort jag kom över den och häpnade. Jag var tvungen att kommentera den, säger Rudberg.

Jerry Olsson, datasamordnare i Uppsala, började även han skriva om affären på sin nätdagbok.

– Jag fick ett tips av en annan bloggare. Det var i början på december och jag trodde först inte på Antonsson. Det hela lät för otroligt. Att Gömda, den kanske mest sålda romanen i Sverige, inte skulle vara sann.

– Jag var tvungen att blogga. Och när media inte högg på storyn så kände jag att alla höll varandra bakom ryggen.

I början på december dök det upp artiklar på sajter som Realtid och Nyheter 24, men bortsett från ett inslag i Sveriges radio var det ännu tyst på de stora redaktionerna.

På bloggarna, som genom Antonsons hemsida börjat få kontakt med varandra, kom diskussionen mer och mer att handla om att riksmedia höll Marklund om ryggen.

Det är svårt att hävda att de var ute och cyklade.

Medieexperten Paul Ronge:

–Storyn om fejken med ”Gömda” har allt. Den är oväntad, den

rör en känd person, den innehåller konflikt och drama och inte så litet skandal och den berör eftersom människor har farit illa. Att det inte blev löpsedlar handlar om vänskapskorruption.

Den 12 december uttalade sig så Liza Marklund för första gången. I en intervju i Expressen sa hon att hon varken ljugit eller överdrivit och att det här var hennes enda kommentar.

– Det här utlöste en enorm vrede bland oss blogg-are. Vi kunde inte förstå varför hon vägrade ta debatten, säger Ramona Fransson.

Branschtidningar som Resumé och Dagens Media hakade på nätaktivisterna och började ifrågasätta de stora drakarnas tystnad.

Vaknade sent till liv

Att Aftonbladet sent vaknade till liv och den 19 december publicerade en stor artikel mottogs med viss glädje, men överskuggades av att TV 4 stoppade inslag om Marklund.

– Det var när Staffan Heimersson i början på januari skrev en krönika i Aftonbladet som vi kände att storyn började få fäste i de stora medierna, säger Fransson.

Nu bröt en fullständig cirkus ut. Vissa bloggare fick storhetsvansinne och började skriva brev till Oprah Winfrey och det granskande amerikanska tv-magasinet ”60 minutes”. Samtidigt la sig nätskribenter som står på Marklunds sida alltmer i diskussionen.

Det är egentligen först den senaste veckan som debatten blivit en riktigt stor historia.

Tidningar i Norge och Danmark började skriva och deckar-drottningen har attackerats i en ledarkrönika i Expressen och i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Och när Liza Marklund, hemkommen från julsemester, för tre dagar sedan gjorde viss avbön på Newsmill blev trycket så stort att sajten brakade samman.

Ett helt nytt mediefenomen har presenterat sig. Det kommer i framtiden att bli svårt för makthavare och redaktioner att tiga ihjäl historier som de av ett eller annat skäl inte vill ta i.

Inte om gräsrötterna vill annat.