Nästan varje dag kommer en ny.
De pekar upp, pekar ner, utser vinnare – och förlorare.
Ju närmare valdagen vi kommer desto större utrymme får opinionsmätningarna.
Men kan vi lita på dem?
I de tre senaste valen har de haft fel.
Skop i går, Temo i dag. Den borgerliga alliansen leder, vänsterpartiet är på väg ut ur riksdagen. Rubrikerna braskar, men sanningshalten i siffrorna är tveksam.
– Det har inte gått så bra i de senaste valen, säger Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Junilistans 14 procent i valet till EU-parlamentet 2004 kunde inte förutspås i mätningarna inför valet. Inte heller att så många skulle rösta nej till EMU i folkomröstningen 2003. Enligt Gilljam underskattades också socialdemokraterna stort inför riksdagsvalet för fyra år sedan.
– Man ringer de människor man får tag i. Får man inte tag i en person ringer man nästa. På det viset får man bara tag på de som är hemma, säger han, till aftonbladet.se.
– Sedan ser man att man har för mycket ungdomar eller för få kvinnor. Då har alla institut sina hemliga viktningsmatriser. Då vet man att man fått rätt antal ur olika grupper – kvinnor, unga och så vidare. Men man vet inte om man fått rätt antal s-väljare eller fp-väljare.
Enligt statsvetarna Olof Petersson och Sören Holmberg väger många institut också in hur en person röstade i senaste valet. Problemet är bara att många minns fel - och därmed blir också siffrorna fel.
Dagens mätningar går snabbt att göra och kostar lite pengar. Resultaten blir därefter, menar Gilljam.
Birgitta Hultåker är vd för opinionsinstitutet Skop. Hon håller inte med om kritiken.
– Vi har använt samma metod sedan 1980-talet. Vi jobbar med ett urval ur befolkningsregistret, en grupp människor vi bestämmer oss för att vi ska hitta. De kan inte ersättas av andra.
Om mätningarna slår fel handlar det inte om metoden, utan om väljarnas ändrade beteende, menar hon.
– Människor har inte samma partitrohet. Det är många som bestämmer sig senare. Det är där den stora förändringen ligger.
Mikael Gilljam håller med.
– Opinionsinstituten har ett mycket svårare jobb i dag. Förr låg valdeltagandet på över 90 procent. Nu vet man inte om den person man ringer överhuvudtaget kommer att rösta. Och det är många fler människor som inte har bestämt sig. De säger en sak men sedan kan de ändra sig.
Vår tilltro till mätningarna är inte heller särskilt stor. På frågan ”Bryr du dig om opinionsundersökningar” svarade över 50 procent av Aftonbladets nätläsare ”nej”. Drygt 40 procent svarade ”ja – men de påverkar inte hur jag röstar”. Bara 6,4 procent svarade att de faktiskt brydde sig om resultaten - och att de påverkade röstningen. Likadant är det bland dem som mätningarna gäller – de politiska partierna.
– Min bild är att partierna ruskar av sig de här mätningarna. Förr betydde de allt. Nu kommer de hela tiden, säger Mikael Gilljam och citerar centerledaren Maud Olofssons omdöme om mätningarnas resultat: "Upp som en sol och ned som en pannkaka".
Men om de inte stämmer och ingen bryr sig, borde man inte sluta med opinionsmätningar då?
– Det går ju inte att förbjuda dem. Och vi får bara facit vart fjärde år och då hinner vi glömma bort att de inte stämde. Jag själv läser dem, även om jag bestämmer mig för att inte påverkas.
Ett parti som borde följa mätningarna noga just nu är vänsterpartiet. I den senaste mätningen från Skop hamnar de på 4,4 procent, i dagens Temo-mätning har de ramlat ner till 3,6 procent - under den magiska spärren till riksdagen. Men enligt vänsterns partisekreterare Anki Ahlsten tar man siffrorna med en nypa salt.
– Det är klart man lägger märke till dem, vi uppmärksammas ju hela tiden på dem. Men man får inte ta dem på för stort allvar, säger hon, till aftonbladet.se.
– Om man ser till föregående val så låg vårt resultat långt ifrån det mätningarna sa.