”Modigt och strongt av Mia”

Debatten om "Gömda" har gått het under vintern. I ena ringhörnan: Mias ex-fästman och veckotidningsjournalisten Monica Antonsson som skrivit boken "Sanningen om Gömda".

I andra ringhörnan: tystnad.

Liza Marklund har inte kunnat uttala sig på grund av källskyddet och Mia själv har inte talat.

Men när Mia i dag gick ut i Aftonbladet för att berätta sin version hävde hon samtidigt Marklunds munkavle.

– Jag tycker att det är modigt och strongt av Mia att gå ut. Hon gör det på egna villkor och hon får tala till punkt, säger Liza Marklund på telefonen från Spanien.

Du har tidigare sagt att det finns mycket du velat säga, men inte kunnat, på grund av källskyddet. Vad?

– Det som diskuterats har varit två saker. Dels vad boken ska kallas, vad själva genrén ska heta, och dels om grundhistorien överhuvudtaget är sann. Jag har tidigare inte kunnat svara på detta, jag har inte ens kunnat bekräfta vilka boken handlar om, men nu kan jag det.

I boken "Gömda" utelämnas helt Mias första son, Michael ur historien. Varför?

– Det viktigaste för mig när jag skrev boken var att skydda uppgiftslämnare, att inte peka ut någon. Det var viktigare än dramaturgin, som ju faktiskt hade blivit bättre om jag hade tagit med Michael.

– När jag intervjuade Mia förmådde hon knappt att prata om Michael. Det var hennes livs största tragedi det som hänt med honom. Och hade jag tagit med honom i boken hade det varit för utpekande, de inblandade hade lättare kunnat identifieras.

I boken utmålas Mias exmake Osama som "mannen med de svarta ögonen". Mias nya man, som egentligen är en dömd chilenare, beskrivs som Anders från Norrland.

Att bli kallad för rasist har varit en av de allvarligaste anklagelserna tycker Marklund.

"Jag kanske är naiv"

– Jag kanske är naiv men jag tycker att det är obetydligt var man är född. Att Luis blev Anders från Norrland var för att han påminde mig om männen jag växte upp med, hyggliga och tystlåtna män. Därför blev han norrlänning, det var inget jag reflekterade över.

– Med Osama hade jag problem. Jag visste att det kunde finnas risk för rasistiska undertoner eftersom han var arab, men det gick inte att beskriva honom på något annat sätt. De män han umgicks med, deras sammanhållning och utanförskap var så speciell, så det var omöjligt att utelämna att han var flykting.

Ytterligare något som Marklund fått kritik för är hennes beskrivning av Mia i boken. Enligt Monica Antonssons bok har bokens Mia gjorts mycket finare än verklighetens.

– Det är en absurd och oförskämd diskussion. Vad Mia har för betyg är helt ointressant för mig. Jag beskriver Mia i boken som jag uppfattade henne. När vi lärde känna varandra gick hon alltid klädd i dräkt, bar på en brun portfölj och hon samlade på konstglas.

Är "Gömda" sann?

– "Gömda" är Mias berättelse, hennes väldigt subjektiva berättelse. Jag lät inte Osama och de andra bemöta eftersom det här var en roman som bygger på just Mias sanning. Hon har beskrivit sin sanning och jag har gestaltat och dramatiserat den.

– Vi skulle inte ha kallat den för en sann historia, där blev det fel.

Är det sant att Osama och hans vänner stod utanför Mias hem med en kulspruta?

– Det får Mia stå för själv, jag har skrivit hennes historia. Jag står för romanen, Mia står för sin histora.

– Så här är det alltid när någon skriver om sådana här händelser, det finns alltid en annan sida som tycker annorlunda. Men det gör ju inte historien mindre sann.