”Mina barn har lidit länge nog”

Åsa Waldau bor kvar i huset med sin man och deras barn. I tonårsdottern lever hennes döda syster vidare, ”likheterna är ibland slående”. Och den tioårige sonen kan äntligen somna utan plastsvärdet.

–?I början sov han med det varje natt, om någon skulle komma och försöka mörda honom, säger Åsa.

Fem år har gått

Bilderna från den snöinbäddade byn med polisens avspärrningsband runt pastorsvillan har publicerats i media otaliga gånger. Det var i början av 2004 som Knutby församling blev en del av svensk rättshistoria – när ”skotten i Knutby” ekade.

Nu – fem år senare – är det bara ett tunt isigt täcke som skyler marken. Några av husen på kullen har fått ny färg utvändigt och gjorts om på insidan.

Det är tyst och lugnt.

Men fortfarande ekar skotten. En teateruppsättning, en spelfilm och tv-serien på TV4 som startade i går är högaktuella. Åsa tänker inte se något av det dramatiserade materialet.

Och före intervjun ställdes kravet att inte ställa frågor kring dessa. Men hon för det själv på tal.

–?Lite perspektiv vore bra, det hände för fem år sedan och vi kan inte väcka någon från de döda.

–?Det är patetiskt att gotta sig. Skådespelare ska spela mig men har aldrig träffat mig, säger hon och skakar på huvudet. Det får passera, vi har väl större människovärde än så.

–?Men det gör mig upprörd. Gör något åt den verkliga situationen i stället. Världen mår jättedåligt, jag försöker göra något där jag finns. Jag vill inte älta gammal skit, min mamma och mina barn har lidit länge nog. Jag vill hellre dit, där man kan trösta den ensamma eller den sjuka.

”Låt mig tro”

Hon är kritisk – mot media, mot andra församlingar och mot de som kallar sig sektexperter. Hon höjer rösten och ögonen smalnar av.

Händelserna hade aldrig blivit så omskrivna och uppmärksammade om det inte inkluderat en frikyrkoförsamling säger hon.

–?Låt mig tro på min Gud utan att bli lynchad. Det är orättvist mot mig.

Hennes tro är fortfarande stark. En tro som ger hopp om att en dag få träffa sin mördade syster igen.

Och det är inte tron i församling det är fel på anser Åsa. Det är fel på en manipulativ man som fanns i församlingen.

–?Saknar jag honom? Ja till en början saknade jag den jag trodde att jag kände. Men skadorna skar så djupt så jag ville inte sakna. Alla de år med Helge som vi tyckte var goda blev något negativt och ont. Det är som att äta en god middag men sen inse att man blev förgiftad.

–?Om det var någon som dog för oss då så var det Helge, säger hon.

Meningarna går i sär

Meningarna har gått i sär, och gör det fortfarande, om församlingen och vilka som bär ansvar för dåden.

För vissa är det en församling som vill hjälpa de som är i behov, tro gott om varje individ och dela en tro på Gud, de tio budorden och evigt liv i himlen.

För andra är det en sekt som hänger sig åt sex, tukt, hierarki, kvinnans underordning, dyrkan, och längtan efter döden.

Hemma hos Åsa är det varma jordiga färger som dominerar.

Och värme – inkluderat kärlek och omtanke – är sådant Åsa konstant återkommer till när hon sitter vid bordet och pratar. Likaså orättvisor, med fördomar och lögner som grund.

Att församlingen, med knappt hundra medlemmar, blev omskriven som en sekt beror på trångsynthet, okunskap och vilja att skada. Det är Åsa övertygad om.

Samma sak är det med utsagan om en ledande Kristi brud som styr med järnhand.

–?Ingen rök utan eld säger vissa. Men tro det då, men om man verkligen vill är det lätt att gå till botten med det.

För Åsa är det ingen tvekan – allt är Helge Fossmos fel.

Hot och trakasserier

Hon hoppas att lagen kommer att ändras så att en livstidsdom får den ordagranna betydelsen. Och hon tror att Helge fortfarande har sina ”hantlangare”.

–?Tänk om någon kommer för att slutföra det Sara inte gjorde. Vi har haft de här, som vill fullfölja det.

Hon avbryter sig själv – hon vill inte prata närmare om det. Hot och trakasserier har de haft nog av.

Samtalet glider in på Sara Svensson – som avlossade skotten. Åsa säger att hon var Helges redskap, men inte en svag eller osmart person.

–?Hon har gett oss alla dåligt rykte, vem tror på riktigt att Gud kan skriva sms? Nu får vi svara för det och det är knappast representativt för den tro vi har.

Åsa Waldau upplevde att hon aldrig fick tid att vara ett brottsoffer. Hon fick aldrig sörja sin mördade syster i fred – utan blev uthängd och utpekad som medskyldig.

”Lögner, lögner …”

Hon säger att det hade varit enklare ”att lägga ner och satsa på ett privatliv” i stället. Men hon tystnar inte.

–?Klart att jag vill att andra ska veta annat om mig, för det är lögner, lögner, lögner.

–?Men jag slåss inte bara för mig själv. Man talar om att jag är farlig, manipulativ och sektledare, det betyder att hundra personer är hjärntvättade och dumma i huvudet. Det kränker inte bara församlingen utan deras släktingar och arbetsplatser. Det blir tusentals, säger Åsa Waldau.

Hon säger att församlingen är öppen för den som vill veta mer. Men samtidigt är det tydligt att de är restriktiva.

–?Vi har tvingats bli mer försiktiga, det har varit så många falska förespeglingar. För att bli medlem i dag krävs ganska mycket, vi testar dig en tid. Det är från båda håll, personer har gått med ett tag för att se om vi är sanna och vice versa. Delar vi tron eller har du en förklädd agenda?