Maj Holmblad, 83, säger:
– Om jag hade kunnat skulle jag le från öra till öra.
Glädjen syns ändå. I hennes glittriga ögon.
Styrelsen för hennes bostadsrättsförening i Sundsvall gav sig i går. Maj Holmblad ska inte vräkas från den bostad hon bott i sedan 1941. Kronofogden skulle ha genomfört vräkningen i dag.
Det enorma trycket från bland annat över 230 000 av aftonbladet.se:s läsare, som skrev under protestlistan, från
HSB:s riksorganisation, Majs grannar, alla, blev för mycket. Vräkningsbeslutet togs i går tillbaka och störst i segerns glädje var Maj Holmblad själv. Hon sa:
– Jag hoppas de får en eloge för att de hade kraft att gå från sitt tidigare beslut.
Det har varit några mycket omtumlande dagar för Maj Holmblad och i går eftermiddag, när uppståndelsen lagt sig litet, när hon ätit lunch och vilat någon stund på det tillfälliga boendet, där hon nu vistas, försökte hon förklara det där med leendet:
– Parkinson-sjukdomen har gjort en del ansiktsmuskler stela. Jag kan helt enkelt inte le så mycket som jag skulle vilja.
– Jag är så glad, så glad och nöjd.
Hon var 18 år när familjen flyttade till den 66 kvadratmeter stora trerummaren i HSB:s tredje hus i Sundsvall. Hennes pappa hade då köpt den för 2 500 kronor.
– Det var väldigt mycket pengar på den tiden och mycket svårare att få lån.
I dag värderas lägenheten till mellan 300 000 och 400 000 kronor.
Hennes rum på sjukhemmet Lindgården fylldes i går med blommor från kända och okända.
– Jag önskar att jag kunde tacka var och en personligen men det kan jag ju inte.
– Du får skriva att jag vet att jag inte skulle klarat det här utan allas stöd. Då skulle jag stått på gatan i dag.
I går uppvaktade även grannarna, och Emiko Svensson, som startade en namninsamling bland grannarna, kramade om henne och sa:
– Välkommen tillbaka.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation