Jan Stenbeck åt och drack ihjäl sig.
Krögare och vänner berättar i en ny bok om hans frossande.
– Han gick upp enormt i vikt sista året, säger Gerardo Bruno som driver Stenbecks stamkrog San Pietro i New York.
Jan Stenbeck vägde sannolikt över 150 kilo när han dog.
I författaren Stellan Björks bok ”Dynastin Stenbeck” beskrivs finansmannens osunda leverne i detalj.
På Stenbecks stamkrog i Luxemburg, La Caravelle, berättar ägaren Jacques Petremant, att maten mot slutet kördes hem till finansmannen.
Favoriträtterna var gratinerade sniglar, lamm och nässelsoppa.
Stenbecks mat- och dryckeskompisar Leif GW Persson och Erik Lallerstedt har också vittnat om utsvävningarna.
De blev också överviktiga – men överlevde.
Deras måltider kunde börja med soppa, champagne och gammeldansk.
Sen följde snittar med löjrom och kaviar samt brännvin.
”Och sedan brakade det loss på allvar – med oxrullader och förstärkt potatispuré och kanske en ålmacka eller två och så ost och efterrätter och rödvin, med mera, med mera” , berättar Leif GW Persson.
Inte långt efter var det dags för vickning – och då hade Stenbeck en favorit:potatismos gjord på vispgrädde, äggula och en och annan potatis. I detta rördes en stor burk rysk kaviar och det hela intogs med en sked.
På Stenbecks favoritkrog i Stockholm, Pontus in the Green House i Gamla stan, var en av hans favoriträtter tryffelfärserad poussin – urbenad kyckling med gåsleversky och tryffelpotatis.
Vinerna kunde kosta tusen kronor och favoritwhiskyn var Glenlivet som på Systemet kostar 2 300 kronor.
Jan Stenbeck försökte banta sommaren 2002, men när det inte gav resultat återgick han till kvällsmackorna med ål och gammeldansk, skriver Stellan Björk i sin bok:
– Det fanns ett destruktivt drag hos Jan Stenbeck som blev värre mot slutet.
”Den tredje lasten, om man nu inte skall räkna in det ständiga arbetandet, företagsbyggandet, var kvinnorna.
Det har nästan alltid ryktats om att Jan Stenbeck hade mycket kvinnoaffärer.
Beviset på att det låg åtskilligt i ryktena kom när det blev offentligt att han hade en son vid sidan av äktenskapet. Sonen föddes 1997, två år innan Stenbeck begärde skilsmässa från hustrun Merrill.
Stina Lundberg Dabrowski berättar i sin bok Stinas möten att hon en gång råkade höra Erik Penser och Jan Stenbeck diskutera otrohet. Stenbeck vägrade tro på Erik Penser när denne hävdade att han inte kunde tänka sig att vara otrogen mot sin kära hustru.
Jan Stenbeck däremot gjorde ingen hemlighet av att han varit otrogen många gånger. Men han lade till: ”Jag är faktiskt aldrig otrogen när jag är i New York, där min hustru bor.” Vart än i världen det här bokprojektet har fört mig har jag hört talas om Stenbeck och kvinnorna. Sex som ångest- och stressdämpare.”
; ”
Jan Stenbeck var i många år gourmet, det vill säga finsmakare – genuint intresserad av god mat och dryck, och mycket kunnig. Han hade favoritrestauranger över hela världen, i vissa fall med stambord. Men han var också gourmand, storätare. Det ohämmade ätandet och drickandet utvecklades till rena missbruket.