Får inte åka hem

Hemma i lägenheten i Stockholm väntar leksakerna, badbaljan och spjälsängen. Men nyfödde André är fast här, i en liten etta i Ukrainas huvudstad.

Den svenska ambassaden vägrar ge pojken ett svenskt pass och hans förtvivlade föräldrar kan nu bara hoppas på nåd från myndigheterna.

I många år har John, 34 och Sara, 28 försökt bli med barn, men inget fungerade. Sista hoppet var provrörsbefruktning med en surrogatmor.

Proceduren är inte tillåten i Sverige men i en rad andra länder, bland annat Ukraina.

Efter år av längtan blev drömmen äntligen sann i juli i fjol. Då kom mejlet från fertilitetskliniken i Sharkov i östra Ukraina. De skulle bli föräldrar.

Med ett donerat ägg och spermier från John blev surrogatmamman gravid. Det var det tredje försöket.

– Det var viktigt för oss att barnet skulle ha en genetisk koppling till oss som föräldrar, säger John.

De följde fostrets utveckling via telefon och internet. Tidigare hade de blivande föräldrarna rest till Ukraina och träffat surrogatmamman.

De fick godkänna henne och hon fick säga ja till dem.

Surrogatmamman saknar helt en genetisk koppling till barnet, vilket är ett krav enligt ukrainsk lag.

Komplikationer

En vecka innan födseln, ett planerat kejsarsnitt på grund av en komplikation, reste de till Sharkov.

Direkt efter födseln fick de ta över barnet och mamma Sara skrevs in på BB i sju dagar. Under den tiden fick hon och pappa John knyta an till barnet. André genomgick också en rad kontroller och vaccinationer.

De skrevs ut i måndags och i torsdags kom de sista dokumenten från ukrainska myndigheter. Bland annat ett födelsebevis.

Där står det klart och tydligt att John och Sara är pojkens juridiska föräldrar. Men svenska myndigheter tycker annorlunda – och erkänner bara den födande modern.

Lovar att hjälpa till

Att John är biologisk pappa tycks inte heller spela någon roll – hittills i alla fall.

Utrikesdepartementet lovar nu att hjälpa till och undersöka vilka dokument som behövs för att få hem André. Annat lät det i fredags när John och Sara klev in på den svenska ambassaden i Kiev.

– Vi kom för att ansöka om ett provisoriskt pass för André, men blev så arrogant behandlade. Vi hade ändå mejlat innan och berättat om att vi skulle komma. Vi hade också frågat myndigheterna i Sverige om vilka papper vi behövde och hade allt med oss. Men det fick vi inte ens visa upp, säger Sara.

De hamnade i receptionen med tårar i ögonen i en stad där de inte kunde språket eller hade någonstans att bo. Till slut förbarmade sig den ukrainska receptionisten och hjälpte dem att hitta en lägenhet.

– Men där gick det inte att bo, värmen var inte påslagen och det gick inte att tvätta, säger Sara.

Förödmjukande

Nu har de på egen hand hittat en lägenhet med fungerande element. Men hur länge de tvingas bo där är det ingen som vet.

– Det känns så förödmjukande, det här är min son men Sverige vill inte acceptera honom. Det är fruktansvärt att ett litet oskyldigt barn ska behöva hamna mellan ukrainsk och svensk lagstiftning så här, säger John.

Svenska ambassaden i Kiev gick i går inte att nå för en kommentar men Cecilia Julin kommunikationschef på UD säger:

– Vi gör vårt bästa för att hjälpa dem, men barnet är född av en ukrainsk medborgare och svensk lagstiftning erkänner