Kerstin, 82, lever i skräck.
Hennes hem har blivit ett ormnäste.
- Jag flyttar om inte ormarna gör det, säger hon.
Sent i fredags kväll var Kerstin nära att trampa på en hopringlad snok i vardagsrummet.
– Jag tryckte en matkupa över ormen och hämtade min granne som tog ut den.
Det var andra gången på en vecka som Kerstin stötte på de slingrande djuren i sitt hem.
Båda gångerna har det varit snokar.
– Är det mörkt kan det vara svårt att avgöra om det är snokar eller huggormar, säger hon.
Nyligen låg en stor huggorm vid tröskeln och försökte ta sig in.
– Detta är otäckt. Jag sover inte längre på nätterna.
I går var Gävle kommuns skyddsjägare, Lars Nordström, hemma hos Kerstin för att försöka stoppa orm-intrången.
Han strödde ut kalk och myrr runt hela huset.
– Ormar är ju fridlysta djur som inte får dödas, säger han.
Flera av ormbesöken har dokumenterats med bilder.
– En dag när jag satt vid köksbordet hörde jag ett skrapande ljud mot rutan. När jag tittade upp vajade en orm utanför. Det var som en skräckfilm, säger Kerstin.
– Min son var hemma då och sprang ut och tog bilder. Annars hade man väl inte blivit trodd.
Hennes hus har en skogstomt med många stenpartier och en kompost.
– Det är vackert men tomten är som skapt för ormar med alla stenrösen. Komposter intill husen drar också till sig möss och därmed ormar och ödlor, säger Nordström.
Hur ormarna tar sig in vet man inte. Alla ventiler har försetts med galler.