En förrädisk bild

Som en Messias stod han plötsligt där, mitt framför polisens enorma vattenkanon.

Med armarna mot himlen och det blonda håret uppsatt i en prydlig hästsvans. Ansiktets min var perfekt komponerad: lugn men koncentrerad, fredlig men bestämd. Som om han övat framför spegeln.

Aktivisten hade valt precis rätt ögonblick; en hord av fotografer var bara meter bort.

Medan digitalkamerorna smattrade backade polisbilen. Bakom aktivisten fanns visserligen ingen att skydda. Tvärtom föste han bara vattenkanonen tillbaka mot sina kamrater.

Men det skulle bli en bra bild.

En bra bild för allt den skulle säga när den kom i tryck, symboliskt laddad intill perfektion, David mot Goliat, den lilla människan mot makten.

Pressen inte välkommen

Men hela sanningen såg endast vi som stod i diket två meter bort:

Ett skådespel mellan aktivister och poliser – väl anpassat för mediernas givna dramaturgi.

En eftermiddag hade jag besökt aktivisternas tältläger, beläget vid en nedlagd konservfabrik i Rostocks hamn.

Pressen var inte välkommen. Utåt hävdar rörelsen gärna sin avsky mot medier. Men vi släpptes in mot löfte om att vi lät oss vaktas av en man som hette Kamile.

Medan vi promenerade in i lägret varnade han:

– Här inne gäller våra regler. En italiensk journalist förstod inte det. Han råkade illa ut.

Vad hände frågade jag.

Kamile måttade ett slag i luften och ryckte på axlarna.

”Våld är nödvändigt”

I ett stort fältkök serverades en tegelfärgad vegetarisk röra. Kamile sa att det fanns tillräckligt för oss alla. Jag avböjde vänligt.

Dagen innan hade världens medier rapporterat om kravallerna i centrala Rostock.

Långt inne i tältlägret träffade vi Steven, 25. Han hade tagit ledigt från sitt jobb som tekniker för att slåss mot den tyska polisen. Han var lång och spenslig – men en del av det fruktade ”svarta blocket”.

– Våld är nödvändigt i vissa lägen, sa han.

Jag hade bevakat protesterna mot G8-mötet i flera dagar utan att förstå den tysta överenskommelsen:

Alla behöver våldet.

Medierna för att sälja lösnummer. Aktivisterna för att genom medierna nå ut till folket. Politikerna för att kunna vifta bort välformulerade kritiker som obstinata stenkastare.

Jag kunde bara inte komma fram till om de alla var vinnare eller förlorare.

På Rostocks gator hade man talat om krig, och krigets första offer var som vanligt sanningen.

Bilderna som kablades ut från lördagens kravaller visade alla svartklädda stenkastare och brinnande bilar.

Som om hela Rostock stod i lågor.

Vad få vet är att endast en bil brann. Det är antagligen norra Europas mest fotograferade fordon.

Men precis som vid kravallerna i Seattle 1999 eller i Göteborg 2001 har ett fåtal aktivisters våld placerat ett stort antal människors protest i världsmediernas strålkastare.

Sedan i lördags har fotograferna drivit runt i flockar kring Heiligendamm, som utsvultna vargar, på jakt efter någonting som i alla fall liknar en kravall.

–?Alla vet ju vad det handlar om. Vi är här för bråken. Inga tidningar köper bilder från en fredlig demonstration, sa den kanadensiske fotografen Mark.

Eller som Brian, en ärrad kravallmurvel från brittiska tabloiden News of the World, utbrast sent under tisdagskvällen:

– Var fan är kravallerna!?

I går stod jag i en ljummen lindallé som ledde in till G8-mötet. Vägen hade blockerats av tusentals aktivister.

Pr-kuppen ett faktum

Några timmar tidigare hade Greenpeace kört tre snabbgående motorbåtar rakt in i den förbjuda zonen. Efter en båtjakt värdig en Hollywood-regissör stoppades de av en militärbåt.

Medierna hade självfallet tipsats på förhand – pr-kuppen var ett faktum.

Vid blockaden virade den holländske jordbrukaren Floris de Boer, 34, avspärrningstejp med trycket ”virus” runt taggtrådsstängslet.

– G8-protesterna har blivit en cirkus. Men jag spelar med. Det är viktigt att vi demonstranter stjäl uppmärksamheten från mötet, sa han.

Blockaden ansågs för övrigt mycket lyckad. G8-mötet hade visserligen inte påverkats ett dugg. Men jag skulle snart åka hem till hotellet och skriva.

Denna soliga torsdagseftermiddag i en ockuperad lindallé var det allt som räknades.