Roger Tullgren går på hundratals hårdrockskonserter varje år och har intyg från arbetsförmedlingen på att han är en musikgalning.
När klasskompisarna klippte sig och skaffade jobb spelade Roger bas.
I dag är han 43 år gammal och drömmer om ett genombrott på scen.
Då man kommer in i Roger Tullgrens centrala femma i Hässleholm är det svårt att se skogen för alla träd. Eller rättare sagt, det är svårt att se hårdrocksprylarna för alla hårdrocksprylar.
Scenpass, halsdukar, affischer, kläder och t-shirts hänger på väggarna och fyller hyllorna. Minnen av glömda gitarrhjältar, gitarrhjältar som är i ropet igen och stjärnor som har haft en obruten karriär under fyra decennier genomsyrar luften. Plötsligt är jag förflyttad 20 år tillbaka i tiden.
43-årige Roger är inte som de flesta andra 43-åringar. Han har inte lämnat livsstilen som så många övergav i jakt på utbildning, pengar och familj. När hans före detta klasskamrater jobbar på bank, kör buss eller arbetar inom vården funderar Roger på hur han ska sminka sig under nästa konsert.
–?Nu ser jag ganska normal ut säger han och tillägger:
–?Men du skulle se när det är festival.
Han halar fram ett vikt A4-papper. Det är ett unikt intyg. På byråkratisk svenska konstaterar en handläggare hos arbetsförmedlingen att Roger Tullgrens musikintresse är så stort att det är att betrakta som ett handikapp. På grund av sin ovanliga klädstil har han ofta haft problem att behålla sina arbeten.
–?Nu betalar arbetsförmedlingen en del av lönen mot att jag får gå klädd som jag vill.
Han spelar i två grupper, jobbar så lite med annat som möjligt och drömmer om det stora genombrottet.
–?Silverland och Prosecutor är mina band. Snart ska vi spela tillsammans med några mycket kända killar. Kanske, kanske händer det något på allvar nu.
Han hycklar inte. Musiken kommer i första hand och han hoppas på en framtid som stjärna.
En före detta hustru ställde ultimatumet: Jag eller hårdrocken?
–?För mig var svaret givet, hårdrocken.
Ett av hans barn bär alltid med sig en påminnelse om sin fars stora och i princip enda intresse. Pojken heter Ozzy efter Rogers favorit – Ozzy Osbourne.
–?Förresten, mina barn kommer före hårdrocken. Självklart.
Hårdrocken är mer än ett intresse.
Den har kostat honom äktenskap och familj och han säger att han inte kommer att ändra sig. Antingen dör han på scenen eller bland publiken på en stor konsert.
Han vägrar att anpassa sig och det gäller också möjligheten att göra kommersiellare musik, att tjäna mer pengar. Som så många musiker vill Roger leva på sin konst, men han vill göra det på egna villkor.
–?Jag spelade covers ett tag, det kan man försörja sig på. Men jag måste få ut mitt budskap.
Viket är budskapet?
Han funderar länge innan han svarar. Trummar med ringförsedda fingrar mot kafébordet och drar sig eftertänksamt i ett örhänge. Till slut säger han:
–?Kärlek och att man ska få vara den man är.
Det är eftermiddag och nu träffas vi i Malmö där Roger har repat med Prorsecutor. Beijers park är sommargrön. Vid kanten av en grumlig ankdamm står en man och fiskar till Rogers stora förtjusning. Efter lite lirkande visar det sig att i den mån Roger har något annat intresse i livet än musik så är det just fiske. Något annat finns det inte tid för när man går på runt 250 konserter varje år.
–?Förra året blev det 299. Jag grämer mig fortfarande över att jag inte hann med en till.
Som alltid när man möter människor som är uppslukade av något är det lätt att kalla dem enkelspåriga. Roger medger att beskrivningen stämmer på honom. Ingenting annat än hårdrock får spelas i hans hem. Han är inte intresserad av musik generellt, bara av hårdrock och han umgås inte med människor som inte delar hans smak.
Som sexåring upptäckte han musikstilen och som tolvåring beslöt han sig för att viga sitt liv åt den.
–?Det startade med att brorsan spelade Black Sabbath. På den tiden var det mycket moralpanik kring sån musik. Men mamma tyckte att det var okej och lät mig hålla på.
I 20-årsåldern gjorde Roger ett
seriöst menat försök att, som han själv uttrycker det, normalisera sig.
Han klippte sig.
–?Jag ångrade mig i fem år. Så lång tid tog för håret att bli långt igen.
På frågan om vad det är som lockar med hårdrocken kommer svaret snabbt. Många har undrat genom åren.
–?Som 60-talet, lite flower power, mycket gemenskap. Bra musik och texter. Vi sjunger inte om olycklig kärlek som alla andra utan om vunnen kärlek, säger han.
Tidigare fanns det mycket narkotika på festivalerna, så är det inte längre.
–?Det har ändrats med tiden. Öl finns ju alltid förstås men många tar aktivt avstånd från andra droger.
Parkkaféet stänger. Roger pratar musik. Han är inne i en death metal period och konstaterar att hårdrocken finns överallt i dag, speciellt inom reklamen. Jag frågar igen, tycker bara att det är så märkligt att han aldrig tittat runt hörnet, varit nyfiken.
Är du inte rädd att missa något? Tänk på all klassisk musik?
Roger ser frågande ut.
–?Klassisk musik? Men den har ju samma rötter som hårdrocken. Klart jag lyssnar på Mozart.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation