”Av två onda ting
är Mousavi det
bästa alternativet”

I går demonstrerade upp till två miljoner iranier för reformisten Mir Hossein Mousavi på Teherans gator. I dag är det främst president Mahmoud Ahmandinejads anhängare som gått man ur huse.
Men vad är det egentligen de demonstrerar för?

– De demonstrerar för är trötta på diktaturen och regimen och vill ha en förändring. Mousavi är en symbol för det i nuläget, men många är snarare mot regimen än för Mousavi, säger Aftonbladets utrikesexpert Wolfgang Hansson.

Kvinnors rättigheter

Vilken skillnad skulle de olika presidenterna göra?

– Det är inte säkert att skillnaden mellan de olika presidenterna skulle vara jättestor eftersom det inte är presidenten ensam som bestämmer. De religiösa ledarna har den egentliga makten.

Men tre saker skulle förmodligen skilja sig i ett Iran under Mousavi kontra ett Iran under Ahmadinejad:

  Kvinnors rättigheter.

  Presidentens legitimitet.

  Relationerna till utlandet.

– Mousavi har sagt att han vill stärka kvinnors rättigheter och friheter bland annat genom att ta bort slöjtvånget.

Något som han dock skulle få slåss hårt för gentemot de religiösa ledarna. Så resultatet är tveksamt.

Demokratiskt vald

Om Mousavi skulle ha valts skulle han automatiskt också ha fått en större legitimitet som president.

– Omvärlden skulle utgå från att folket verkligen valt honom. Vad gäller Ahmadinejad så utgår många i från att det handlar om valfusk, säger Hansson.

Därför skulle också andra länder bemöta Mousavi på ett annat sätt.

– Det skulle bli lättare för Iran att bli upptaget i den internationella gemenskapen – särskilt som Mousavi inte är en förintelseförnekare. Han skulle inte hetsa mot Israel som Ahmadiejad har gjort. Han skulle kanske inte heller skulle vara lika pigg på att fortsätta kärnvapenprogrammet.

Inget demokratiskt föredöme

Därmed inte sagt att Mir Hossein Mousavi är lösningen på allas – eller västs – problem.

– Han är inget demokratiskt föredöme och Iran blir inte en västvänlig lydstat bara för att han blir president. Men av två onda ting är Mousavi det bästa alternativet, säger Wolfgang Hansson.

Mousavi var – liksom Ahmadinejad – med under den islamska revolutionen. Han var landets premiärminister under 1982 - 1989.

– Och då var det inte så att mänskliga rättigheter stod högst upp på agendan. Han kan ha ändrat sig av populistiska skäl, och ingen på regeringsnivå i västvärlden tror att alls skulle bli frid och fröjd.

De fattigas man

Medan Mousavi har blivit medelklassen och stadsbornas val, så är Ahmadinejad de fattiga och landsbygdens man.

– Han har genomfört reformer för de fattiga och satsat mycket på projekt i landsbygden. På landsbygden är folk också mer konservativa och störs inte på samma sätt av Ahmadinejads frihetsinskränkningar som de i städerna.

Samtidigt har också inflationen stigit kraftigt i Iran, inkomsterna från oljan har frusit inne och hålet har gått ur Irans statskassa – något många skyller på Ahmadinejad.

– Det är inte säkert att han kan fortsätta på det sättet, säger Hansson