Den iranska regeringen försöker stoppa informationsflödet från den oroliga huvudstaden genom att stoppa journalisterna.
Men David och Goliat-kampen mot twittrarna har de redan förlorat.
– Det som händer nu skulle aldrig ha kunnat hänt för tio år sedan, då hade iranierna varit isolerade, säger Sofia Mirjamsdotter som driver Bloggvärldsbloggen för Aftonbladet.
På tisdagen förbjöds utländska journalister att rapportera från gatuprotesterna i Teheran.
Det iranska kulturdepartementet drog helt sonika in pressackrediteringarna för de utländska mediebolagen.
Men flödet från sociala medier som Facebook, Youtube och i synnerhet Twitter rår de inte på.
Minut-för-minutrapporter, bilder, ögonvittnesskildringar, mobiltelefon-videos. Gatudammet, skotten och protesterna är bara ett musklick bort. På max 140 tecken hinner ändå det mesta sägas:
"Pålitlig sjukhuskälla – sju dödades på Frihetstorget – mer än 50 skadade", och "alla med kamera eller laptop attackeras på gatorna", twittrade exempelvis reformistvänlige persiankiwi i går.
Även anhängare till Ahmadinejad-regimen twittrar, om än mer begränsad omfattning.
Samtidigt försöker myndigheterna stoppa twittrare och sms:are genom att stänga ner internetservrar och mobilnätverk.
"Internet är så ostabilt. Jag kommer tillbaka om ett tag, kanske om ett par timmar", skriver regimanhängaren shahrzadmo.
Men via Twitter hjälper människor utanför landet de avskurna iranierna att sätta upp proxyservrar.
Bland många andra skickar den engelska komikern Stephen Fry twitter som "Iranska vänner kan komma åt Twitter från 148.233.239.24 Port:80 I Tehran. Kan undvika myndigheternas filter härifrån".
– Det är så otroligt häftigt hur hela situationen i Iran kommit att beröra människor utanför Iran så starkt genom just Twitter, säger Sofia Mirjamsdotter, som driver Bloggvärldsbloggen för Aftonbladet.
Men trots allt är rädslan stor hos de iranska twittrarna att myndigheterna ska komma dem på spåren.
Därför registrerar sig just nu många utländska användare – däribland Sofia Mirjamsdotter – tillfälligt som iranier boendes i Teheran. På så sätt blir det som att leta efter en nål i en höstack för myndigheterna.
– Det är så otroligt fantastiskt att se hur detta engagerar folk, säger Mirjamsdotter.
– Det gör mig euforisk, samtidigt som situationen i Iran gör mig maktlös.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation
...