41-åringen erkänner skotten mot greven

Klockan 10.00 leddes den misstänkte 41-åringen in i Stockholms tingsrätts säkerhetssal.

Klädd i mörk kostym och slips satte han sig bredvid sin advokat mitt emot rättens ordförande Göran Nilsson.

Greven och hans sambo satte sig till vänster om 41-åringen vid kammaråklagare Rolf Hillegren.

Erkänner skotten i Gamla stan

Förhandlingar om mordförsöken i Gamla stan den 21 april inleddes efter att en åtalspunkt om förberedelse till grovt rån redan klarats av klockan 9.00.

Rolf Hillegren började med att framföra anklagelserna mot 41-åringen.

Mannens advokat Peter Lindqvist meddelade sedan att hans klient erkänner att han skjutit skotten i Gamla stan – men nekar till brott.

– Vi kommer till det senare, sa advokaten.

Målsägandebiträdet Kari Skönebrant framförde skadeståndsanspråket: 100 000 kronor till greven och samma belopp till hans sambo.

41-åringens advokat sa att hans klient erkänner att han skjutit skotten i Gamla stan, men att det var en ”olyckshändelse” att skada grevens sambo.

– Annorlunda förhåller det sig med N.N (greven), men det återkommer vi till, sa Peter Lindqvist.

Kammaråklagare Rolf Hillegren inledde sedan förhöret med grevens sambo. Hon berättade om eftermiddagen den 21 april – och om ögonblicken då skytten kommer fram och öppnar eld.

– Vi kommer fram till bilen och står i begrepp att kliva in och åka därifrån. Jag ser en hand i en påse i ögonvrån, säger sambon.

– Den här personen höjer handen och avlossar en massa skott samtidigt som han går framåt, säger hon.

– Det är en känsla av att det är på låtsas. Det låter inte om de här skotten, det låter ”poff, poff, poff”, säger sambon.

”Han är högröd i ansiktet”

Hon berättar att hon får ”någon slags panik”.

– Jag gör en rörelse med handväskan. Han vänder sig om och siktar rakt mot mitt ansikte, sen går han därifrån. Sen har jag bara en tanke i huvudet: att ringa 112, säger sambon.

Hon berättar att hon ser att greven träffas.

– Han blöder på huvudet, jag ser att han blir träffad, säger sambon.

– Allt går väldigt fort. Han (skytten) säger ingenting. Han är högröd i ansiktet och ger ett agiterat intryck, säger hon.

Åklagaren fortsätter att ställa frågor till sambon. Hon berättar att hon kom ihåg mannen från ett tidigare besök vid parets bostad några dagar tidigare.

– Jag trodde vi blev skjutna av en soft air gun. Jag blev själv skjuten och det gjorde inte särskilt ont. Och det var inga höga knallar. Och jag förstod inte varför någon skulle vilja skjuta oss, säger sambon.

Åklagaren frågar om 41-åringens inställning att det var en ”olyckshändelse” att skjuta henne.

– Det tror jag inte att det var. Han tvekar och sen trycker han av. Det har stått i tidningen att jag kastat mig framför N.N (greven), men det stämmer inte, säger hon.

Målsägandebiträdet Kari Skönebrant ställer frågor och ögonblicken då skotten föll.

– Jag har undrat sedan varför vi inte kastade oss bakom bilen, varför stod vi kvar som två fåntrattar, säger sambon.

Hon berättar att hon direkt känner igen skytten som den man som besökte parets bostad några dagar tidigare.

– Det ser jag på en gång när han går fram emot oss, säger sambon.

Hon berättar vad hon tänkte när hon såg greven ligga blödande på marken.

– Han är alldeles kritvit och skakar med benen. Jag tror att han dör, säger hon.

”En ren och skär avrättning”

Sambon berättar att hon efter dådet drabbats av sömnsvårigheter och att hon blivit mörkrädd.

– Det finns en stor oro eftersom jag inte förstår varför det här har hänt. Jag förstår inte varför N.N. (41-åringen) gjort det här. Jag tänker att det måste finnas en anstiftare, säger hon.

Förhöret avslutas och åklagaren inleder förhöret med greven. Han berättar om när skytten går fram emot honom.

– Som jag minns det går jag runt för att sätta mig på förarsidan, sen hör jag N.N. (sambon) säga ”Där kommer han, han med påsen”. Jag tittar upp och då börjar det smälla. Det smäller inte högt utan dovt, jag känner ingen smärta. Min minnesbild är att sista skottet, då tittar han mot mig och riktar vapnet mot mitt huvud. Den är väldigt otäck. Det känns inte som ett mordförsök utan som en ren och skär avrättning. Det är den minnesbilden jag brottas med nattetid, säger greven.

Han berättar om en annan minnesbild när han tittar bort mot gärningsmannens moped.

– Jag ligger där och skriker ut nummerplåten, för att jag ska minnas den eller för att någon annan ska minnas den. Jag skriker hjälp så högt jag bara kan. Jag känner ”Nu dör jag. Nu är det slut”. Och då är jag ganska lugn, säger greven.

Han berättar att han sedan minns att privatpersoner kommer fram för att hjälpa honom, och att polisen sedan kommer.

– Sen kommer ambulanspersonalen, säger han.

Kari Skönebrant ställer frågor till greven om hans skador. Han berättar att han inte har full funktionsduglighet i högerarmen.

– Jag har otroligt ont i armen hela tiden under sjukhusvistelsen. Jag tillbringade uppskattningsvis tio dagar på sjukhuset för att hitta rätt nivå på smärtlindringen, säger greven.

– Jag kommer att få äta medicin som är blodförtunnande under resten av mitt liv. Men jag har haft änglavakt, säger han.

”Otroligt jobbigt i början”

Han berättar att rädslan sitter kvar.

– Det var otroligt jobbigt i början, säger greven.

Sedan vänder sig greven direkt till 41-åringen:

– Du har tagit våra liv ifrån oss. Jag vill gärna veta varför, säger greven.

Rättegången återupptas. Åklagaren tar upp den första åtalspunkten om förberedelse till grovt rån, där 41-åringen erkänt vapenbrott men inte förberedelse till grovt rån.

Sedan börjar kammaråklagare Rolf Hillegrens slutplädering om mordförsöken i Gamla stan.

– Han har erkänt försök till mord när det gäller N.N. (greven), säger åklagaren.

– När det gäller N.N. (sambon) säger han att han inte haft något uppsåt. Men han riktar en pistol mot hennes ansikte, säger åklagaren.

– Han börjar dömas för det han åtalats för, säger åklagaren.

Hillegren går sedan vidare och diskuterar påföljden.

– För försök gäller samma straffskala som för fullbordat brott, säger åklagaren.

– Hade han lyckats med sitt uppsåt så tror jag att tingsrätten fastnat för livstids fängelse, säger han.

– Skälet till att brottet inte fullbordades är att hänföra helt och hållet till slumpen eller lyckliga omständigheter.

Åklagaren säger sedan att han yrkar på att 41-åringen ska dömas till ett fängelsestraff nära det maximala tidsbestämda straffet, alltså kring tio års fängelse.

”Guds försyn att de överlevt”

Greven och sambons målsägandebiträde advokat Kari Skönebrant tar sedan upp den vårdnadstvist som förelegat mellan greven och hans ex-fru och säger att 41-åringen velat ”skipa egen rättvisa”.

– Det här är mycket allvarliga brott, säger Kari Skönebrant.

– Hade det fullbordats två mord hade det blivit livstid, ingenting annat. Jag anser att straffvärdet är väldigt, väldigt högt. Jag överlämnar det åt rätten, säger Skönebrant.

– Det är guds försyn att de överlevt, säger han.

Advokaten går vidare till skadeståndsanspråket.

– 100 000 är enligt praxis. Men det här är inte frågan om pengar utan om en markering, säger Skönebrant.

41-åringens advokat Peter Lindqvist inleder sin slutplädering. Han säger att hans klient under den första åtalspunkten erkänner vapenbrott, men inte förberedelse till grovt rån.

Lindqvist går sedan vidare till åtalet om mordförsök.

Han anger att det som ”triggat” hans klient var uppgifter om att barnen for illa.

– Det är en medmänsklig tanke om hänsyn till barnen. Det har gått för långt. Men det kan i vart fall inte ses som en försvårande omständighet, säger Lindqvist.

Advokaten tar sedan upp påföljden.

– För försökt blir det vanligen en lägre påföljd, säger Lindqvist, och hänvisar till ett fall av försök till mord där Svea hovrätt utdömde åtta års fängelse.

Rättegången avslutas.

Dom meddelas tisdagen 14 juli klockan 13.30.