Författarkriget trappas upp.
– Björn Ranelid skriver högstämt och obegripligt, säger Jan Guillou.
– Guillou är avundsam på mina enorma framgångar, kontrar Ranelid.
Både Ernst Brunner och Björn Ranelid får svidande kritik av Jan Guillou i hans senaste krönika.
– Ranelid och Brunner är avundsjuka på deckardrottningarna. De tycker att de sysslar med finare litteratur och att de därför borde sälja bättre, säger Jan Guillou.
Ernst Brunner vill inte kommentera anklagelserna. Men Björn Ranelid kokar av ilska.
– Det är så obegåvat och falskt, allt det han skriver, säger han.
För det första tycker Björn Ranelid att hela krönikan är ett ”falsarium” – Guillou hänvisar till Ranelids ”senaste bok” när det i själva verket rör sig om ett opublicerat manus.
– Han kan inte skillnaden mellan senaste, sista och kommande. Det är ett tecken på obegåvning, slarv och likgiltighet, säger Björn Ranelid.
I början av juli berättade han att han varit nära att ta sitt liv. Det tolkar Jan Guillou som ett pr-knep för att sälja fler böcker.
– Det är en rent kriminell handling att säga så, säger Björn Ranelid.
– Är man så kallhjärtad är det kriminellt. Jag har mått enormt dåligt.
Jan Guillou jämför dessutom Björn Ranelids språk med pekoralisten Erik Ofvandahl:
– Ranelid skriver en invecklad prosa med höga pretentioner. Det blir oftast både högstämt och obegripligt.
Liknelsen gör Guillou eftersom Ranelid sagt att en miljon människor kan skriva som Liza Marklund, men att bara en kan skriva som Björn Ranelid.
– Min stil är fullkomligt unik i Sverige, säger Björn Ranelid.
– Har du hört talas om guillouska?
– Nej, men ranelidska har du säkert hört talas om. Det är klart att han är avundsjuk.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation