Skendebatt om ”antisemitism”

I går ringde jag till Rolf Carlman, diplomat på svenska generalkonsulatet i Jerusalem. Han är ansvarig för det svenska biståndet till palestinierna i det belägrade Gaza och på den ockuperade Västbanken.

Carlman lät uppgiven.

I vintras bombade Israel sönder stora delar av den civila infrastrukturen i Gaza. Nu fortsätter förödelsen av området genom en blockad där israelerna bara släpper in det allra nödvändigaste, så att befolkningen inte svälter ihjäl.

– I stort sett all form av återuppbyggnad står stilla. Livet står still.

Carlman skrattade torrt i telefonen.

– Vi har fått ta in mjöl men inte makaroner. Fråga mig inte varför. Israel kanske tycker att makaroner är onödig lyx.

Ingen bensin

Jag bad honom att ge några lättbegripliga siffror, mått på förödelsen i Gaza. Han tystnade. Det är inte så lätt att i siffror beskriva ett torrt sandigt område med 1,5 miljoner invånare som är instängda och inget har att göra.

– All normal ekonomisk aktivitet är död. Redan före bombningarna i vintras var 90 procent av näringslivet utslaget. Sedan förstörde israelerna de flesta industrilokaler som fanns rent fysiskt.

Israel tillåter inte internationella hjälporganisationer att föra in rör för avlopp och konstbevattning. Inte heller konstgödsel. Inte cement. Inte bensin.

Nio av tio invånare i Gaza är beroende av matpaket från de internationella hjälporganisationerna för att inte svälta.

– Basförsörjningen fungerar, sa Carlman. Folk hungrar inte. Det mesta som behövs för skolor, sjukhus och återuppbyggnaden rent allmänt släpps inte igenom.

I allt väsentligt har krigshandlingarna från palestinska Hamas mot Israel upphört, sa Carlman.

Så varför stryper Israel Gaza?

– Så vitt jag förstår anser de att ekonomisk hjälp stärker Hamas. De säger också att de inte öppnar gränsen förrän den kidnappade soldaten Shalit har släppts.

Elva civila sköts ihjäl

När vi hade lagt på knappade jag fram den amerikanska organisationen Human Rights Watch hemsida.

Det är bara en vecka sedan organisationen publicerade en rapport om att israeliska soldater under offensiven i Gaza sköt ihjäl elva civilister som viftade med vita flaggor. Fem var kvinnor och fyra var barn.

Sedan gick jag in på en hemsida som tillhör den israeliska organisationen Peace Now. Den dokumenterar de olagliga israeliska bosättningarna på palestinska Västbanken.

Bosättningarna började sex månader efter Israels ockupation av Västbanken 1967.

Bosättarna är illegala kolonialister och deras antal har ständigt ökat, fredsförhandlingar eller inte fredsförhandlingar, oavsett vilken regering som haft makten i Israel. Förra året var antalet bosättare 285 800.

Israel kontrollerar 60 procent av Västbanken. Det betyder inte att palestinierna är fria på 40 procent: mängder av vägspärrar och inlåsning i städer och byar medför att inget livsdugligt samhälle kan uppstå så länge ockupationen består.

En storm – mot Aftonbladet

Det jag har redogjort för här i all hast är skeenden av global betydelse.

Men när Aftonbladet publicerar en kulturartikel som ställer en antal frågor om Israels hantering av dödade palestinier bryter en storm lös – mot Aftonbladet.

I stället för att diskutera Israels politik mot palestinierna får vi en skendebatt om ”antisemitism”.