’Vi obducerar – det är rutin’

Varför förde soldaterna iväg Bilal Achmad Ghanems kropp och lämnade tillbaka den först flera dagar senare, uppskuren och ihopsydd?

– Jag vet inget om de särskilda omständigheterna i just detta fall, det är svårt att utreda så här lång tid efteråt. Men om det har skett en skottlossning och det finns ett civilt dödsoffer vill armén, när det är möjligt, fastställa omständigheterna kring dödsfallet. Därför är den normala proceduren att man tar med kroppen för att göra en obduktion.

Men Bilal Achmad Ghanem sköts bland annat i bröstet. Är inte dödsorsaken uppenbar?

– Det vet vi inte, vi var inte där. Omständigheterna kring hur skottlossningen gick till kanske var mer komplicerade än det nu påstås. Och även om man är säker på att han sköts till döds så måste man utreda exakt hur det gick till. Vem sköt ihjäl honom? Blev han skjuten av israeler, eller kanske av en palestinier, var det en olycka eller sköts han när han attackerade soldater? Sköts han framifrån eller bakifrån? Utsattes han för fult spel? Man måste se från vilken vinkel han sköts, vad det var för typ av kula han sköts med och så vidare för att avgöra exakt vad som har hänt, så att det inte ska finnas några frågetecken och inte bli diskussioner efteråt om vem som sköt och varför.

Du säger att det är rutin att obducera dödsoffer, men enligt siffror ur Donald Boströms artikel obducerades endast hälften av de palestinier som dödades samma år som Bilal. Varför?

– Självklart har det funnits många incidenter under intifadan där det inte har varit möjligt att utföra en obduktion, eftersom man inte kunnat evakuera kroppen på grund av att terrängen där det har hänt inte har varit under vår kontroll. Man kan exempelvis inte skicka en ambulans eller helikopter för att evakuera kroppar om de riskerar att utsättas för attacker eller krypskyttar.

– Det finns ett mycket känt fall där det inte var möjligt att göra en obduktion och det ledde till problem. Mohammed Al’Doura var en liten pojke som dog under skottlossning. Palestinierna hävdade att han dödades av israeliska soldater, medan vi menade att han förmodligen dödades av någon annan. Han blev en symbol för den palestinska intifadan. Men eftersom kroppen fanns i ett territorium som inte var under israelisk kontroll kunde vi aldrig utreda vad som verkligen hände.

Kommer ni att utreda fallet Bilal Achmad Ghanem för att försäkra er om att allt gick rätt till, med tanke på familjens misstankar och den diskussion som fallet lett till?

– Nej. För att öppna ett stängt fall behövs bra juridiska anledningar och det finns inte i det här fallet. Som jag förstått det var kroppen ihopsydd och ingen öppnade upp honom för att kontrollera om något saknades, så det familjen säger om att organ var stulna är högst hypotetiskt. Det finns inga bevis för att något felaktigt har skett och då kan man juridiskt sett inte öppna upp ett gammalt fall.

– Dessutom är kroppen begravd på ett territorium som styrs av de palestinska myndigheterna, så även om vi skulle vilja tror jag inte att vi kan genomföra en utredning. Men familjen kan gräva upp honom och undersöka honom om de vill.

Kan man inte åtminstone titta på obduktionsrapporten?

– Att titta på rapporter från obduktionen är bara möjligt om familjen kräver det officiellt. I så fall får de vända sig till palestinska hälsodepartementet eller palestinska utrikesdepartementet. Då startar en juridisk process och det blir upp till domstolen att avgöra om det är berättigat eller inte.

I artikeln påstår flera familjer att deras söners organ har blivit stulna. Är denna typ av anklagelser nya för er?

– Nej, vi har hört detta tidigare, men det har aldrig funnits några bevis för anklagelserna. Jag antar att personerna som påstår sådana här saker tror att det de säger är sant, men de har inte öppnat upp kropparna och sett efter om det saknas organ, så det de säger är något de tror – inte något de vet.

Så ni har aldrig utrett några av anklagelserna om att soldater har stulit organ?

– Nej, det har aldrig gjorts någon utredning eftersom det aldrig har funnits något seriöst fall där det har funnits anledning att utreda.

Varför blev de israeliska reaktionerna mot artikeln så starka?

– Det var illa nog att artikelförfattaren gav tyngd åt anklagelser som varken var byggda på konkreta bevis eller vittnesmål. Sedan utökade han det genom att koppla ihop fallet med New Jersey-affären, trots att fallet inte har något med den affären att göra. Artikeln generaliserar och insinuerar att en hel etnisk, religiös grupp är ond. Den anklagar judar i allmänhet. Det är rasistisk och därför blev reaktionerna så starka.