Alla var kränkta när konsten stod åtalad

Detta var dagen då alla fick känna sig kränkta i tingsrätten.

Kulturjournalisterna var kränkta å konstens vägnar.

Ett gäng med protestplakat var kränkta å psykpatienternas vägnar.

Vårdarna var kränkta å sina egna.

Mest kränkt var Anna Odell, studenten på Konstfack som spelade sinnessjuk på Liljeholmsbron och därefter tvångsintogs på S:t Görans psykmottagning.

Hon blev kränkt när vårdarna spände fast henne i en säng (fast hon hade planerat att det skulle bli så). Och sedan blev hon, det var inte planerat, åtalad för falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Rättens ordförande, chefsrådman Hjalmar Forsberg, var inte kränkt men tycktes berörd av det ovanliga målet. Konsten stod åtalad i skepnad av Anna Odells ganska magra figur, klädd i svarta jeans, svart tröja och brun skinnjacka.

En kväll i januari spelade hon psykotisk på Liljeholmsbron i Stockholm. Hon kastade skor och jacka ner i vattnet, pratade med sig själv, vandrade fram och tillbaka i strumplästen och var ”utagerande” som det heter på psykspråk.

Hon har varit intagen tidigare – då inte på låtsas – och ville göra samma sak igen, som ett konstverk, för att blottlägga ”maktrelationen mellan patienter och sjukvård”. Hon lät smygfilma dramat på bron.

Efter att ha sett konstverket och hört samtliga vittnesmål drar jag slutsatsen att samhället fungerar ypperligt.

Hyggliga fotgängare la en jacka över Odells axlar och pratade lugnande med henne. Någon ringde 112. Polisen skickade civilbilar, uppenbarligen för att inte oroa den förvirrade och kanske självmordsbenägna kvinnan. Strax var tre patruller på bron och polismännen lirkade in henne i en bil när hon gjorde våldsamt motstånd.

De körde henne till psyket där läkare försökte prata med henne. När hon inte svarade på tilltal utan skrek och krängde med kroppen spände de fast henne och satte två lugnande sprutor i stjärten.

När Odell somnat lossade de bältena.

För en gångs skull har vi inget att klaga på. Tycker jag.

Anna Odell, hon anser att personalen gjorde fel som bältade henne.

Hennes advokat Claes Borgström försökte med inkvisitorisk förhörsteknik snärja läkare och sjukskötare så att bältningen skulle framstå som ett ... övergrepp kanske.

Det blev lite Grönköping.

Grönköping blev det också när kammaråklagare Stefan Lind kontrade med att fråga en läkare om kostnaden för den lugnande medicinen.

Svaret löd 17 kronor och 60 öre per dos, alltså en sammanlagd utgift på 35,20.

Jo, Odell gjorde väl fel när hon låtsades vara sjuk och bråkade med poliser och sjukvårdspersonal. På ett annat plan gjorde hon väl rätt eftersom hon ville få oss att diskutera sjukvård och konst och det har vi gjort i sju månader nu.

Ingen kom till skada och kostnaden för medicinen kan jag ta om inte Stockholms läns landsting har råd.

Om några år är Anna Odell säkert ansvarig för landstingets konstsamling, som är en av Sveriges största. Så fungerar det i hyggliga länder som har råd med avvikare.