Sjuk i cancer – tvingas köa

Symptomen kom smygande runt midsommar. Plötsligt började Annette tappa saker. Vänster fot förlorade känseln och några fingrar strejkade.

Den 8 oktober kom läkarnas dom. Annette, som aldrig varit allvarligt sjuk, hade en grad 4-gliom. En aggressiv hjärntumör, placerad mitt i centrum för tal, motorik och känsel.

”Behandlingen köper tid”

Ärret löper flera decimeter över det nysnaggade huvudet. Tumören är borta. Men cancern finns kvar, som en tickande bomb, och tar snart ny fart.

Hur snart beror på cellgift och strålning.

– Jag är klar över vad det handlar om. Lever jag längre än ett år så lever jag längre än de flesta med den här diagnosen. Men behandlingen köper tid, säger Annette.

Hon tänker slåss. Vara stark för sin älskade sambos skull. För döttrarna Nella och Antonia. För en chans att få leva.

Det enda hon inte räknat med är köerna i vården. Väntetiden för strålning och cellgifter är 5–6 veckor i Skåne.

– I Sverige rekommenderar vi att man ska komma igång inom 3–4 veckor med den här tumörformen. Det kan finnas tumörceller kvar och man vill komma igång snabbt, säger Roger Henriksson, professor i onkologi vid Umeå universitetssjukhus och chef för Radiumhemmet i Solna.

– Mycket talar för att man får ett längre liv om man kommer igång snabbt. Väntar man uppemot två månader är prognosen mycket sämre.

Brist på maskiner

Orsaken till de långa väntetiderna i Skåne är resursbrist.

– I vanliga fall har vi sju apparater. Nu är det bara fem som fungerar. Och vi har 25 procent högre beläggning än normalt. Det är brist på både maskiner och personal, säger Carsten Rose, verksamhetschef vid onkologen i Skåne län.

Annette Axmacher kräver ändring.

– Det var frustrerande att behöva vänta en månad på operation. Att vänta nu igen är väldigt jobbigt. Varje dag är viktig och det känns ännu tuffare när man har detta emot sig.

”Kanske kan hjälpa andra”

Annette började blogga om sin situation när allvaret stod klart.

Alla kan följa hennes kamp på Metrobloggen ”diagnoshjarntumor” och responsen har varit överväldigande.

– Jag har valt att berätta för att något måste ändras. Jag vet inte om det hjälper mig, men jag kanske kan hjälpa någon annan.