Åkesson visar sitt sanna jag

I helgen hade Sverigedemokraterna landsdagar. I dag publicerar vi en debattartikel där partiledaren Jimmie Åkesson talar klarspråk i den fråga som driver partiet. Synen på människor från andra kulturer i allmänhet och islam i synnerhet.

Artikeln är ett resultat av en tv-debatt där jag uppmanade Jimmie Åkesson att skriva i just detta ämne. Min avsikt var att få fram en text som faktiskt handlar om det som skiljer ut Sverigedemokraterna från andra partier. En text där de visar sin värdegrund och argumenterar för den.

Behovet av detta blev extra tydligt i lördags. Partisekreteraren Björn Söder marknadsförde från talarstolen Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta som Sverigedemokraternas politiska vision. Partiledaren Jimmie Åkesson lovordade Bullerbyn som en vacker skildring av det gamla Sverige. Att Bullerbyn är en vacker bild av Sverige i det förflutna håller säkert en majoritet av det svenska folket med om.

Men leder Sverigedemokraternas politik till att Sverige blir som i Astrid Lindgrens böcker?

Eller är det så att partiet är skickliga på att marknadsföra en aptitlig bild av sin främlingsfientliga agenda?

I fredags fick jag Jimmie Åkessons debattartikel. Den talar utan tvekan klarspråk. Av utgivarskäl kontaktade vi flera av landets ledande experter på tryck- och yttrandefrihet för att gå igenom artikeln.

Flera av dem avråder mig från att publicera Jimmie Åkessons text. De menar att jag som ansvarig utgivare kan åtalas för hets mot folkgrupp för att jag publicerar den.

Jag tar den risken och publicerar i dag debattartikeln.

Jimmie Åkessons text är viktig för att den mycket tydligt visar på vilka värdegrunder det parti som är på väg in i Sveriges riksdag vilar. Du kan tycka att hans åsikter är rätt eller fel. Men dagens debattartikel ger dig en möjlighet att ta ställning till Sverigedemokraterna.

Du bör dela de värderingar Jimmie Åkesson för fram om du ska ge honom din röst. Du bör hålla med honom om att islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget och att vi måste göra vad som krävs för att stoppa detta hot.

Jag tog för en dryg månad sedan beslutet att inte publicera reklam från Sverigedemokraterna.

Det blev ett hårt kritiserat beslut. Jag ansågs stoppa Sverigedemokraternas rätt till yttrandefrihet. Det hjälpte inte att jag intygade att jag inte alls avser att stoppa deras åsikter i Aftonbladet. Tvärtom berättade jag att vi tänker publicera debattartiklar från Sverigedemokraterna och rapportera om dem på nyhetsplats.

Grunden för mitt beslut var i stället denna:

Jag vill inte göra mig till en del av Sverigedemokraternas mycket skickliga kampanj för att tvätta bort sin stämpel som ett främlingsfientligt, extremistiskt parti genom att publicera deras reklam. Jag tänker inte ta emot pengar för att bära reklam som skuggar Sverigedemokraternas värderingar och historia. Inte i mitt namn.

Mina argument hade under några dagar lika stor chans som en snöboll i helvetet. Det var mycket mer spännande att påstå att Aftonbladet stoppar det fria ordet än att bemöta mina faktiska argument.

De lite mer fina debattörerna var bekymrade över att jag hjälper till att göra Sverigedemokraterna till martyrer och på så sätt ökar sympatierna för dem.

Vad är det för pjosk? Ska publicister av rädsla för att göra Sverigedemokraterna till martyrer avstå från att ha en hållning?

Det om något är väl att svikta i tron på det fria ordet. Skulle vi svenskar ha en sådan obändig längtan till att stödja martyrer att vi liksom för att jävlas skulle rösta fram Sverigedemokraterna?

Jag tror inte på det. De sverigedemokrater jag talat med de senaste veckorna är snarare upptagna av tanken att om bara muslimerna försvann ur landet så kan det svenska folkhemmet återuppstå och allt bli som vanligt.

Jag är kanske inte redo att dö för Jimmie Åkessons rätt att uttrycka sina åsikter. Men jag är redo att riskera att bli dömd för brott för hans rätt till det fria ordet när han skriver sitt hjärtas mening.

Andra publicister gör det lättare för sig. Väl medvetna om Sverigedemokraternas rötter i svensk nynazism och den historiska antidemokratiska nationella rörelsen tänker de bedöma deras budskap i betald reklam från fall till fall.

Det är bekvämt, aningslöst och hållningslöst.

Bekvämt för att det skjuter frågan framåt. Aningslöst för att beslut om att stoppa enskilda budskap verkligen riskerar att göra dem till martyrer, gång på gång. Hållningslöst för att man gör sig till ett viljelöst flöte när historiens mörkbruna strömmar åter flyter i samtiden.

I fredags meddelades att TV 4 avser att göra affärer med Sverigedemokraterna till ett värde av flera miljoner kronor.

– Det är trevligt att partierna nu kommer till oss och vill ­annonsera, det är också positivt för debatten, säger TV4:s kommunikationsdirektör Gunnar Gidefeldt till Svenska Dagbladet.

Aftonbladet vill genom ­dagens publicering av debatt­artikeln klargöra vilka värderingar TV 4 och alla andra ­medier som beslutar att publicera reklam från partiet hjälper till att normalisera.

I valet 2002 var det självklart för alla svenska medier att inte publicera reklam från Sverigedemokraterna. Valet 2006 valde flera stora medier fortsatt att inte publicera deras annonser. I dag, tre år senare, står jag med Aftonbladet ensam kvar vid hållningen att inte ta emot pengar för att bära deras reklam.

Vad tror ni har hänt? Har Sverigedemokraterna ändrat sina värderingar, eller har svenska publicister ändrat sin hållning till deras värderingar i ungefär samma takt som partiet fått pengar?

Läs Jimmie Åkessons debattartikel och svara på vad skillnaden är mellan Sverigedemokraterna från 2002 och samma parti i dag. Jag ser ingen. Jag ser bara ett skifte i opinionen. Och publicister som plötsligt säger att det är viktigt att Sverigedemokraterna ska få köpa reklam för att ge sin syn på barnbidrag och annat som inte uttrycker partiets verkliga budskap om främlingar som ett hot.

Det är en hållning som för mina tankar till en sylvass replik i samtiden från Killinggängets pjäs på Dramaten just nu:

”Är nazism dåligt? Då undrar jag om du är riktigt insatt i nazismens tankar om vård, skola och omsorg.”

Sverigedemokraterna står inte för nazism i dag. Inte heller för Astrid Lindgrens humanism. Så vad står de för? Läs Jimmie Åkessons debattartikel och begrunda.