Piskad – att vinna

EN NY TID

Mona Sahlin gav den första kommentaren på Norra Latin i Stockholm. Det var 17 september 2006, vallokalerna hade stängt och prognosen pekade på alliansseger.

– Vi har mycket att fundera på om det här står sig, sa hon.

Det stod sig. Valresultatet blev historiskt dåligt och det var Mona Sahlin som fick ta hand om hemläxan.

När hon sex månader senare valdes till Göran Perssons efterträdare lovade hon en ny tid, ett nytt ledarskap och en ny politik.

Hon höll sitt löfte: på kongressen som startar i dag ska partiet fatta beslut om en i stora delar ny politik. Hela partiet har fått vara med i processen – borta är Göran Perssons envälde.

Men trots att Socialdemokraterna ville ha en ny typ av ledare har hyllningarna uteblivit.

Omställningen var inte så enkel som man trodde.

– I leden undrar man vad Sahlin vill. Konstigt nog är det ofta samma personer som under Perssons tid klagade och tyckte att han bestämde allt. Nu vill man ha raka rör från Sahlin, säger en socialdemokrat från den fackliga sidan.

Men det handlar inte bara om ovana vid ett nytt ledarskap.

Mona Sahlin går till kongress med sitt svåraste år som partiledare bakom sig.

MISSTAGET

Förra hösten ledde oppositionen stort i alla mätningar. Ändå var många socialdemokrater missnöjda: det tog tid att forma den nya politiken och det som läckte ut signalerade en högervridning med hårdare krav på sjuka och arbetslösa. Dessutom hade Sahlin gjort upp med Miljöpartiet i Almedalen utan att informera Vänsterpartiet.

– Det fanns en allmän uppfattning om att det började bli trångt i mittfåran, säger Janne Rudén, ordförande för Seko.

När Sahlin i oktober stängde ute Vänsterpartiet från ett möjligt rödgrönt regeringssamarbete – utan att ha förankrat det i partiledningen – fick kritikerna nog. Utspelet ledde till ramaskri inom partiet och Sahlin tvingades backa.

– Hon hade helt missuppfattat läget. Det fördes inga diskussioner om att utesluta Vänsterpartiet, säger en socialdemokrat med insyn.

Samtidigt spelade finanskrisen regeringen i händerna. Fredrik Reinfeldt framstod som ansvarsfull och förtroendeingivande – Sahlin som att hon förlorat kontrollen.

AMF-skandalen våren 2009 förstärkte bilden av ett parti i kris. På ett halvår tappade S nästan var femte sympatisör.

I april gick regeringen för första gången om de rödgröna i opinionen och rekordlåga 27 procent hade stort eller mycket stort förtroende för Mona Sahlin.

– Inför första maj var trycket väldigt hårt både på partiet och på partiordföranden, säger Skånedistriktets ordförande Heléne Fritzon.

VÄNDNINGEN

Mona Sahlin valde att tala i Skåne – det distrikt som stått för den hårdaste kritiken ända sedan hon blev vald. Chansningen gick hem. I ett sommarvarmt Malmö höll hon ett av sina viktigaste tal som partiledare. Närmare 6 000 fick höra henne gå till hårt angrepp på regeringen samtidigt som hon levererade klassiska S-budskap om återställd a-kassa och höjd skatt för de rikaste.

– Det var en mycket tydlig vändning. Mona Sahlin visade ett tydligt ledarskap och partiet bestämde att nu får det vara nog. Efter första maj är stämningen väldigt framåt och det finns en vilja att göra skillnad i debatten, säger Heléne Fritzon.

Den bilden bekräftas av flera socialdemokrater Aftonbladet talat med. Sahlin står stark. Och de som tvivlar på hennes styrka upplever inte att de har några val. Men även om första maj blev vändpunkten för Sahlin internt har hon inte lyckats övertyga väljarna. I varje mätning har förtroenderaset fortsatt. Toppnoteringen uppmättes i december 2007 då 48 procent hade stort eller mycket stort förtroende för henne. I dag är siffran nere på 23 procent, enligt Aftonbladet/Sifo. Därmed slår hon Göran Perssons bottennotering på 27 procent efter den skandalkantade Sydafrikaresan år 2000.

I partiet märks frustrationen.

– Det är som två olika bilder. Internt har hon en otroligt stark ställning, men hon lyckas inte nå ut i media. Hon hamnar på defensiven, säger en ledande socialdemokrat.

Den S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld tror att sympatiraset hos väljarna hänger ihop med att hon tidigare varit ifrågasatt hos de egna.

– Om hon inte ifrågasätts lika starkt internt längre öppnar det för att hennes ställning även stärks i valmanskåren som helhet, säger han.

Svenska väljare röstar traditionellt sett inte på person, utan på parti. Men när fokus läggs på låga förtroendesiffror riskerar den viktiga sakpolitiken att hamna i skymundan – och självförtroendet kan skadas.

– Det har varit ett jättetufft år både för mitt parti och för mig personligen, det har påverkat bilden av förtroendet. Jag får bara försöka jobba på med att få tillbaka förtroendet både för partiet och för att jag är en statsminister som kan leda landet, säger Mona Sahlin.

VINNA ELLER FÖRSVINNA

Partikongressen blir början på valrörelsen. Nu ska en lång process bli handfast politik.

Lyckas Sahlin går hon till historien som den partiledare som moderniserade socialdemokratin.

Misslyckas hon och förlorar valet 2010 talar mycket för att hennes politiska liv är över.

– Det här är hennes chans. Hon måste vinna valet för att behålla makten, säger författaren och socialdemokraten Christer Isaksson som har skrivit boken ”I väntan på Mona Sahlin”.

– Socialdemokraterna är inte vana att förlora två val i rad. Att vara utanför makten i åtta år har inte hänt sedan 20-talet.