”Mitt liv handlar om att vinna valet”

När Mona Sahlin gick upp på scenen på partikongressen i Älvsjö i går eftermiddag, hälsades hon som en valvinnare. Men vägen till kongressen har knappats kantats av hyllningar. Hon valdes för att förnya ledarskapet. Men när hon lät alla vara med och säga sitt, kritiserades hon för att vara otydlig och inte lämna besked.

– Jag är varken den första eller sista partiledaren som får kritik för att antingen synas för mycket eller för lite. Framför allt är jag den första partiledaren på väldigt många år som sitter i opposition och dessutom efter ett remarkabelt dåligt valresultat. Jag sitter inte här för att bli omtyckt, utan för att bli respekterad, säger Mona Sahlin.

Har partiet haft svårt att vänja sig vid en partiledare med en annan ledarstil?

– Ja, delvis. Men socialdemokratin förlorade också ett val, gick i opposition, och – om vi får mandat i nästa val – blir vi tvungna att regera ihop med andra. Det är väldigt omvälvande förändringar och det finns rätt många i vårt parti som hade hoppats att "bara man låter tiden gå så kommer vi att vara tillbaka till 47 procent och så behöver vi inte ändra någonting". Men så är det inte. Jag har uthållighet nog att jobba partiet igenom detta, men då måste jag göra det tillsammans med de andra i partiet och det är mitt ledarsätt.

– Det tar lite tid, men jag tror att resultatet blir bra.

Hur har du tagit kritiken?

– Jag har varit med så himla länge. Jag vet att siffror går upp och ner och det har det gjort den här gången också. Så jag har inte känt mig förvånad över någonting av utvecklingen det här året.

Desto mer förvånade blev många partikamrater när Mona Sahlin för drygt ett år sedan deklarerade att hon ville bilda regering med enbart Miljöpartiet. Efter hård intern debatt fick hon ge sig och släppa in även Vänsterpartiet. Utspelet blev början på Socialdemokraternas och Mona Sahlins opinionsras.

Om du hade fått chans att göra om samarbetsutspelen, hur hade det sett ut då?

– Jag går faktiskt inte runt och tänker så. Man drar ju alltid lärdom av varje erfarenhet man gör, men jag går inte runt och tänker "om jag hade gjort annorlunda". Jag ville att vi skulle ha ett rödgrönt samarbete, men med villkoret att vi står för hela den ekonomiska politiken. Och jag hade lite bråttom, eftersom det var viktigt att ge väljarna åtminstone två år att vänja sig vid tanken och oss själva att få fram alla de förslag vi måste jobba ihop.

Hade du för bråttom?

– Man kan ju resonera kring om det var jag som hade bråttom eller om det var Vänsterpartiet som var långsamma, men jag är väldigt glad över att vi kom ihop alla tre. Det har verkligen gått som på räls ända sedan dess.

Har ditt parti helt accepterat att ni går till val med andra partier?

– Ja, det har vi gjort. Det är klart att det finns någon i vårt stora parti som fortfarande tycker att det känns jobbigt att allt inte är som det var förr. Men de allra, allra flesta ser ju poängen med att vi behöver gå fram som ett rödgrönt alternativ. Det var kontroversiellt i början, i dag är det absolut större förståelse och faktiskt lite lust.

En av de stora knäckfrågorna i det rödgröna samarbetet är skattepolitiken. Socialdemokraterna har redan presenterat flera förslag till skattehöjningar, som att sänka jobbskatteavdraget för höginkomsttagare. Men hur det drabbar Sahlin själv, som tjänar 131 000 kronor i månaden, vet hon inte.

– Oj, det har jag inte räknat ut. Jag hör ju till de höga inkomstgrupperna som har fått väldigt mycket skattesänkningar av den här regeringen. Och det tycker jag har varit väldigt fel. Men jag kan inte i dag svara på hur många tusenlappar mer i månaden min typ av inkomsttagare skulle få betala mer.

De får betala ungefär 1 500 kronor mer i skatt per månad. Hur skulle det påverka dig?

– Jag har väldigt hög lön. Och jag tycker att höginkomsttagare ska få förmånen att vara solidariska och vara med och bidra när samhället har det tufft och jobbigt. Det är det som är hela poängen med att försöka ha en politik som försöker hålla ihop ett samhälle istället för att dra isär det och öka klyftorna. Så det är helt rimligt.

Men om ni verkligen menar allvar med att ni vill höja skatten för dem som har för att få mer pengar till välfärden, varför tar ni inte i mer? 1 500 kronor för dig är väl inte särskilt mycket?

– Vi tar ju i där vi tror att det är nödvändigt. Vi förändrar också i fastighetsskatten, så att de som bor i hus som är riktigt högt värderade får bidra med mer. Har man förmögenhet får man också vara med och betala mer. Framför allt säger vi ärligt att det inte går att fortsätta att sänka skatterna. Så vi tar i så mycket som vi tror är nödvändigt och rimligt.

Ni har lovat att ta bort "stupstocken" i sjukförsäkringen. Men de flesta som blir utförsäkrade, de tillfälliga förtidspensionärerna, skulle bli det också med er politik. Hur går det ihop?

– Jamen, jag tycker våra besked verkligen går ihop. Dels handlar det om att höja ersättningen i sjukförsäkringen till 80 procent, dels att är man sjuk ska man ha sjukersättning och inte bli utförsäkrad.

– Är man långtidssjukskriven måste man få en möjlighet men också ett krav på sig att – om man kan – ta ett erbjudande om jobb eller utbildning. Så vi lägger mycket mer resurser till Försäkringskassan och till Arbetsförmedlingen för att kunna erbjuda rehabilitering. Det är ju så en anständig sjukförsäkring ser ut. Inte att man står utanför i all evighet.

Men det innebär ju i praktiken att det finns en bortre gräns även hos er.

– Om man är sjuk ska man inte kunna bli försäkringslös utan att få något erbjudande, någon utbildning eller någon rehabiliteringsmöjlighet. Det är det som sker i dag. Där har vi en helt annan politik. Det handlar ju inte om att någon försäkring bara ska ligga och ticka i all evighet. Det hjälper varken den som är sjuk eller den som är arbetslös, om vi pratar om a-kassan. Det den här regeringen gör är ju att lämna folk i sticket och där skiljer det sig väldigt mycket åt när det gäller vilka resurser vi lägger på sjukförsäkringen. Så stupstocken i sjukförsäkringen upphör om Socialdemokratin, Vänstern och Miljöpartiet får makten.

Men vad händer då med dem ni själva benämner som utförsäkrade, med er politik?

– Vi har något vi kallar för Kraftsam. Alla myndigheter som har ett ansvar att försöka hjälpa dem som verkligen står långt utanför, de har inte skött sitt jobb. Den här gruppen måste få ett erbjudande som de kan klara av. Jag tror att alla kan göra något. För en del kan det handla om en timme i veckan, för andra kanske det är en dag i veckan. Oavsett vad det är ska alla dessa insatser finnas på ett och samma ställe som vi kallar för Kraftsam, så att den som har den här komplexa bilden med många olika problem går till ett ställe och får hjälp där. Så har det inte varit innan, utan då har man i princip krävt att de här människorna ska springa runt och ofta få olika besked, eller inga besked. Det har varit oanständigt. Så det hör kanske till de områden där vi har förnyat och förändrat vår politik allra, allra mest.

Men innebär det att ni inte kommer att återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen?

– Det vet inte jag exakt. Det viktiga nu handlar om att alla ska bli erbjudna en ersättning som man kan leva på, men också en arbetsuppgift som man kan vara med och utföra. För det är ju där kritiken har varit som allra, allra störst: Att människor har haft en ersättning men utan att ses som behövda eller nödvändiga. Det är det som var vårt stora svek mot den gruppen. Det får vi aldrig hamna i igen.

Hur mycket kontakt har du med Göran Persson?

– Jag har kontakt med de två personer som har varit statsministrar och partiledare: Ingvar Carlsson och Göran Persson. Inte varje dag, men det är väldigt tryggt att veta att de finns där. Jag kan ringa och be om råd och få hjälp med analyser. De betyder mycket för mig båda två.

Kan du ge exempel på någon konkret fråga där du har fått råd av Göran Persson?

– Det Göran och jag pratar om, det gör han och jag. Men med alla hans år som partiordförande och statsminister kan väl alla gissa att det finns mycket där om hur diskussionerna med V och MP gick till exempel.

Vem är statsminister i Sverige om ett år?

– Det är antingen jag eller Fredrik Reinfeldt. Det är valet som avgör.

Vad gör du om du inte blir statsminister?

– Jag är vald till partiordförande och tänker jobba på så länge jag har ett förtroende från partiet. Jag tänker inte sitta lika länge som Tage Erlander, som satt i 23 år. Men bra länge hoppas jag.

Vad skulle du vilja göra om du inte hade den roll du har i dag?

– Mitt liv – dag och natt, från morgon till kväll, måndag till söndag – handlar om partiet: att få tillbaka ett förtroende för jobbfrågan, försöka vinna valet nästa år, försöka se till så att Sverigedemokraterna inte kommer in. Det upptar, helt ärligt, alla mina tankar nu. Sen vet man aldrig vad framtiden har i sitt sköte. Det får man ta ställning till då, men det är inte det jag tänker på nu.