Benny får inte vara pappaledig

Efter en svår skidolycka på Nya Zeeland för 19 år sedan, sitter Benny Holmström i rullstol, förlamad från midjan och ner.

I mitten av december väntar han och frun Bernadeta Losy parets första barn.

Benny har sett fram emot att kunna vara pappaledig, ta hand om barnet och dessutom kunna avlasta sin fru efter hennes ledighet.

Men för att kunna ta hand om barnet själv behöver Benny extra stöd.

Handlar om säkerhet

– Jag kan ta hand om mig själv, men att ha hand om en liten bebis är något helt annat. Det handlar dels om säkerhet för barnet. Jag kan till exempel inte gå ut med barnet i barnvagn, säger Benny.

Men när Benny och Bernadeta ansökte om en stödperson av Eskilstuna kommun som kunde hjälpa Benny blev det nej.

Arbetsmarknad – och familjenämnden baserar sitt beslut på socialtjänstlagen när de i avslaget skriver: ”Bennys begränsade möjligheter att på egen hand vara föräldraledig bedöms inte negativt påverka det kommande barnets behov av trygga och goda förhållanden.”

"Känns bedrövligt"

I stället tycker kommunen att Bennys fru gott och väl kan ta hand om barnet.

– Det känns helt bedrövligt. Jag får inte ens möjligheten att vara pappa på egen hand. Det är samtidigt bisarrt. Dels tycker man att pappor ska ta mer ansvar, men sedan lägger man över allt på kvinnan här, säger Benny.

Det känns inte så bra att min hustru måste vara hemma nu, bara för att jag inte kan ta hand om barnet. Så ska det inte vara i ett samhälle som Sverige.

Benny tror att beslutet att han inte får en stödperson egentligen handlar om pengar. Kommunen tycker det blir för dyrt.

Men Benny och Bernadeta kommer överklaga beslutet.

För de måste få rätt, annars vet de inte hur det kommer gå.

– Rätten kan inte vara lika tokiga som kommunen, säger Benny.

Kan inte kommentera enskilda fall

Kerstin Eriksson är områdeschef vid Eskilstuna kommuns arbetsmarknad – och familjeförvaltning.

Hon säger att hon inte kan kommentera det enskilda ärendet.

– Om vi får en ansökan från en förälder som inte kan vara förälder till 100 procent så ska vi avgöra vad som är skäligt för barnet. Det första vi gör är att titta på den andra föräldern om den kan uppfylla de här föräldrar förmågan. Men i situationer som är svåra så uppmanar vi föräldrarna att överklaga, vi kan tänka fel i vissa fall och då vill vi ha vägledning, säger hon.