”Han kunde inte andas”

Medicinerna står kvar i Göran Anderssons kök: antibiotika, slemlösande, kortison och receptbelagd hostmedicin. I hörnsoffan i vardagsrummet sitter syskonen Marit, 48, och Hans, 47.

– Vi uppfattade vår bror som en frisk person. Och han hade en stark integritet. Vi månar om den, säger Marit.

Göran levde ett tillbakadraget liv, tillhörde inte någon riskgrupp. Och han var inte vaccinerad.

– Han var en ganska stark människa, säger Hans.

En vecka med hög feber

Göran satt i rullstol, förlamad i benen, men klarade det mesta på egen hand. Han levde ensam i sin villa, arbetade på Sahlgrenska, körde bil själv, byggde datorer och hjälpte andra som hade problem med teknikprylar.

– Han var väldigt snäll, hjälpsam och omtänksam, säger Marit.

Göran kände att han var på väg att bli sjuk för två veckor sedan. Han trodde att han hade åkt på svininfluensa. Efter nästan en vecka med hög feber ringde han till sin lillebror.

– Han ville till jourcentralen i Stenungsund och jag följde med honom dit. Jag rullade in honom men sen ville han att jag skulle gå ut och vänta utanför, säger Hans.

Obducerades

Marit har begärt ut journalen. I den står att Göran Andersson med stor sannolikhet hade lunginflammation. Han och Hans tvingades åka ner till Göteborg för att hämta ut medicinerna.

I journalen står också att Göran blev bättre under besöket. Men det håller inte Hans med om.

Det var han som hittade sin bror livlös vid nio i måndags morse, drygt ett dygn efter läkarbesöket.

Marit krävde att broderns kropp skulle obduceras. Undersökningen visade att han dött i svininfluensa.

– Jag har varit så fruktansvärt arg. Nu vill vi berätta för att andra ska slippa uppleva samma sak som vi.