Det här är milt sagt pinsamt

Nästa år kommer mer än var tionde svensk i arbetsför ålder, över en halv miljon människor, gå utan jobb. Det är en ekonomisk katastrof för vissa, socialt mycket besvärligt för andra.

Jobbcoacher är ingen dålig idé. Tvärtom. Men när Arbetsförmedlingen skulle skriva kontrakt med 952 coachningsföretag gick det snett.

Alla höll inte måttet. Mer än tio procent använder sig, i strid mot reglerna, av hokus-pokusterapi. Mer än sju procent har betalningsanmärkningar.

Förlängde inte avtalen

Det tycks Arbetsförmedlingen ha upptäckt redan tidigt i höstas, bara månader efter jobbcoachningen sparkade igång. Den 13 oktober bestämde man sig nämligen för att inte förlänga avtalen efter 30 juni nästa år.

Men berättade Arbetsförmedlingen det? Nej. Det var dödstyst.

I stället skickas sex dagar efter det dramatiska beslutet att avbryta en upphandling på totalt 2,9 miljarder kronor ett pressmeddelande ut om den otroligt framgångsrika satsningen på jobbcoacher. Efter fem månader har mer än en tredjedel gått vidare till jobb eller utbildning.

Men då handlade det inte om de kontrakterade coacherna. Utan om Arbetsförmedlingens egna. Om de kontraktsanställda var det fortfarande dödstyst.

Det dröjde ända till den 6 november, dagarna före Aftonbladets granskning skulle publiceras, innan Arbetsförmedlingen berättade om sitt då 24 dagar gamla beslut.

Ville mörka om fiaskot

Man kan alltså på goda grunder anta att Arbetsförmedlingen ville mörka om fiaskot. De arbetslösa skulle, intet ont anande, fortsätta med neurolingvistisk programmering, kroppsknackning och annat som rimligen inte hjälper dem att få det de vill ha – ett jobb eller en utbildning.

Anne Odergren, chef för avdelningen Kompletterande aktörer, medgav att alla inte fått förväntat stöd. Och att det ”delvis” var Arbetsförmedlingens fel eftersom de prioriterat mängd framför kvalitet.

Vadå delvis? Arbetsförmedlingen köpte tjänster för det vilda och kollade inte att företagen höll måttet.

Samhällsproblem

Regeringen ansåg i sitt beslut att det var ”viktigt att en mångfald” av olika aktörer anlitades. I Arbetsförmedlingens tolkning blev det ”mycket viktigt”. Mångfald fastställdes till 952 kontrakterade företag. Inte mer lättkollade volymer som 50, 75 eller 100.

Om man för några sekunder skulle lyfta näsan över vattenytan sätter Arbetsförmedlingens misslyckande ljuset på ett samhällsproblem. Allt mindre av samhällets funktioner utförs i egen regi. Alltmer görs av privata entreprenörer som jobbar utan insyn.

Samhällsintresset, i form av god kvalitet till rimliga kostnader, kräver i det läget en kontrollapparat som alltför sällan fungerar. I stället är det media som slår larm om missförhållandena.

Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist skyller på oseriösa entreprenörer som inte följer reglerna. Pyttsan!

Det är Arbetsförmedlingen, ingen annan, som i år satsar 800 miljoner på externa jobbcoacher. En okänd andel av denna summa har gått till lycksökare som säljer meningslöst hokuspokus.

Det är milt sagt pinsamt. Eller till och med upprörande