Vellinge – inte unikt

Migrationsverket räknade tidigare med att 1 800 ensamma flyktingbarn skulle komma till Sverige i år. Nu ser det ut att bli 2 400 barn. Många kommer från krigsdrabbade Somalia och Afghanistan.

Fler måste ta emot

– Inströmningen av barn har ökat drastiskt sedan 2006, säger Sophia Öhvall Lindberg, expert på Migrationsverket.

Just nu väntar 500 flyktingbarn på en bostad i någon av landets kommuner.

Under tiden bor de på transitboenden i Sigtuna, Solna, Malmö och Mölndal. Tanken är att tiden där ska vara kort – några dagar eller högst en vecka. Nu handlar det i stället om månader. Migrationsverket kallar läget akut.

– Behovet av fler kommuner som tar emot de här barnen är oerhört stort, säger Sophia Öhvall Lindberg.

Sedan kommunerna tog över ansvaret för de ensamkommande flyktingbarnen 2006 har 159 kommuner konstant vägrat att ta emot några barn.

I dag välkomnas de bara av 102 kommuner runt om i landet. Samtidigt förhandlar Migrationsverket med ett 30-tal. Under tiden förvärras situationen för de väntande barnen.

– Eftersom väntan är så lång hinner de rota sig i ankomstkommunen, för att några månader senare ryckas upp igen och förflyttas till en annan kommun. Det är oerhört olyckligt för dem. Det här är barn som redan har flyttat runt en hel del, säger Sophia Öhvall Lindberg.

’Alla måste hjälpa till’

I kommuner med borgerlig majoritet har 56 procent konstant vägrat att ta emot barnen, i kommuner med rödgrön eller vänstermajoritet 53 procent. Skillnaden i viljan att ta emot flyktingbarnen är alltså liten mellan de politiska blocken, visar Aftonbladets granskning.

– Alla kommuner måste hjälpa till och ge stöd till de här barnen. Jag vill inte göra det här till en politisk fråga. För mig är det en fråga om omtanke och kärlek. Här behöver barn hjälp, inte partipolitik, säger Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson.

Är kritisk

Även Rädda Barnens generalsekreterare, Elisabeth Dahlin, är kritisk till de kommuner som vägrar och påpekar att Sverige undertecknat FN:s barnkonvention.

– Våra beslutsfattare måste pröva om kommunerna totalt kan friskriva sig från allt ansvar när det gäller barn. Jag har svårt att förstå att man aktivt väljer att inte ge de här barnen en chans, säger hon.