Minns inte sin mamma

Samira Hassan vill springa och busa med syskonen. Men det får hon inte. Om hon ramlar och slår sig kan det kosta henne livet.

På huvudet bär hon en blå hjälm. En del av hennes huvud – en stor bit av skallbenet – är borta. Bara tunn hud skyddar Samiras hjärna mot yttervärlden.

– Jag är så rädd hela tiden. Jag vågar inte släppa henne för en sekund, hon är så ömtålig. Samira är som i ett fängelse, hon vill leka men vi måste hålla henne stilla, säger mamma Ardo.

I augusti började Samira på Aspnässkolan i Järfälla. Hon hade längtat hela sommaren, men hann inte gå mer än några dagar.

Klockan var runt 13.30. Den sista lektionen hade just slutat. Samira och två pojkar, Filip Pieczka och Ayub Aden, satt i ett fönster med en kudde bakom sig när det gick upp. Barnen föll rätt ner i asfalten. Samira landade på huvudet.

”Kräktes av rädsla”

Mamma Ardo var på väg för att hämta dottern när hon upptäckte en folksamling och gick fram. Där på marken såg hon sin lilla flicka ligga livlös.

– Jag böjde mig ner över henne. Hon var helt borta. Jag tänkte: ”Hon är död. Det är slut”, säger Ardo.

Samtidigt ringde telefonen hos Ayubs mamma Shankaron.

– De sa att han hade ramlat. Jag kräktes av rädsla. När vi kom fram låg Ayub på en bår, han hade stödkrage och var nästan medvetslös, säger hon.

Den andra pojken, Filip, har svårt att minnas själva olyckan.

– Jag kommer ihåg att jag sa: ”Mamma, mamma, jag vill ha mamma”. Jag hade jätteont här, säger han och pekar på magen.

– Han frågade om han hade dött och sa: ”Jag vill inte dö”, säger mamma Kamila.

Både Shankaron och Kamila kunde snart andas ut. Deras söner hade haft otrolig tur, bådas skador var lindriga.

För Samira var tillståndet värre. Hennes huvud hade fått en hård smäll, levern var skadad och hon hade en spricka i höften. Hjärnan svällde så mycket att läkarna tvingades operera bort en del av skallbenet.

I en månad var hon medvetslös. Mamma och pappa vakade dag och natt vid flickans sida.

– Läkarna säger att det var ett mirakel att hon överlevde. Men framtiden är osäker. Det har hänt något med Samiras minne. Ibland kommer hon ihåg allt och andra dagar vet hon inte vem jag är. De säger att det är 50 procents chans att hon blir återställd, säger Ardo.

Gillar tv-spel

Hemma i köket tar Filip på sig en superhjältedräkt och springer efter lillebror. Inte ett spår syns längre efter den allvarliga olyckan.

Ayub tittar koncentrerat på en tecknad film medan han pratar om hur mycket han gillar tv-spel.

– Han drömmer fortfarande mardrömmar om att han faller och han träffar en psykolog för att bearbeta det som hänt. Men annars mår han bra. Läkarna säger att han hade tur. Jag är så glad, säger Ayubs mamma Shankaron.

Fönstret öppnades utåt. Enligt Samiras mamma finns uppgifter om att det inte var helt stängt vid olyckstillfället.

”Får inte hända igen”

Efter tillbudet inspekterade Arbetsmiljöverket skolan och konstaterade flera säkerhetsbrister. Exakt vilka har inte offentliggjorts, men kritiken var så hård att verket nyligen krävde att en åklagare ska pröva om åtal kan väckas mot kommunen.

– Vi misstänker att ett brott begåtts. Jag har inlett en förundersökning om vållande till kroppsskada, grovt brott. Vi utreder om det fanns tillräckligt med säkerhet för barnen och om man brustit i säkerhetstänkandet, säger kammaråklagare Gunnar Jonasson.

Efter olyckan kontrollerade kommunen alla skolfönster och gick igenom sina rutiner. Men enligt barn- och ungdomsdirektören Kah Slenning har man inte lyckats ta reda på hur olyckan gick till.

– Det är bra att polisen tittar på det här. Vi vill att någon ska ta ansvar för det som hänt och att olyckan utreds. Det här får inte hända igen, säger Samiras pappa Abdi.