Mulki Hussein, 12, leker vildsinta lekar med tjejkompisarna i en gigantisk klätterställning på rasten.
Sedan går hon in och ber till Allah.
I Göteborgsförorten Hjällbo går bästa vägen ut i det svenska samhället genom den islamiska Römosseskolan.
Det hävdar i alla fall rektor Abdirisak Waberi:
– Prestationerna är tyvärr väldigt låga på de kommunala skolorna här. Vi vill att våra barn ska kunna fortsätta till bra skolor som Södra Latin, säger han.
Mulki är nöjd. På förra skolan i Hjällbo – med barn från 30 länder men nästan inga med svenska rötter – blev hennes svenska sämre och sämre.
Sedan 1998 går hon på islamiska Römosseskolan i Gårdstensbergen. Mulki är en av skolans 76 somaliska elever. Bara två av 169 barn är svenska och lärarna måste ofta påminna eleverna att prata svenska på rasterna.
– Men vår svenskalärare är bättre här. Mina kunskaper i olika ämnen har blivit bättre, eftersom jag känner mig trygg, säger Mulki.
På tidigare skolor försvann tryggheten när lärare ibland tvingade henne att ta av slöjan.
Här är slöjan självklar, men inget krav.
Mulkis klassföreståndare och skolans imam Rashid Mohamed är övertygad om att Römosseskolan skapar ungdomar som är säkra i sin muslimska identitet och därmed öppna för andra värderingar:
– Muhammed säger att vi ska tro på alla profeter, och Jesus är de kristnas profet. I själva den islamiska tron finns ett slags globalisering. Om barnen lär sig islam med denna bild, kan det öka integrationen, säger Rashid.
1992 startade den första svenska islamiska grundskolan, i Malmö.
2002 har antalet ökat till åtta runtom i landet.
Allt fler muslimska föräldrar väljer att lyfta ut barnen ur den kommunala skolan.
Abd al Haqq är imam och ordförande i Svenska islamiska samfundet. Han vill integrera muslimerna, men inte till vanliga svenskar:
– Svenskarna kräver att invandrare anpassar sig till svenska normer. Men det finns inga enhetliga normer att anpassa sig till, de är olika för socialgrupp ett, socialgrupp tre och så vidare. Det som krävs är snarare att man ger upp sina egna normer och sin identitet.
al Haqq vill se ett mångkulturellt Sverige där invandrarna är accepterade, samtidigt som de i sin tur måste lära känna det svenska samhället bättre:
– En examen borde införas för att få medborgarskap. Grundkunskaper om hur det svenska samhället fungerar.
– Dessutom vill vi utbilda imamerna på högskolenivå. Ska man leda en samhällsgrupp är det katastrof om man inte vet någon om samhället man verkar i.
På en grå dörr i Römosseskolan sitter ett A4-papper med ordet ”Moské”. Innanför dörren tjänstgör två klassrum som bönerum, med linjer i heltäckningsmattan som visar riktningen mot Mecka. Här hålls den dagliga bönen på arabiska. Men som i alla andra friskolor följs den svenska läroplanen och alla klassföreståndare utom Rashid är svenska.
Mulkis mamma Saga Abdulle, 35, började bära slöja när hon blev myndig och visar upp barhuvade bilder på sig själv från sjuksköterskeutbildningen i Mogadishu.
Hennes egna döttrar är så unga att de får välja själva om de vill ha slöja. Från 18 års ålder är slöjan däremot ett måste, anser Saga.
Men ännu viktigare är svenskan:
– Våra barn måste få ett bättre liv än jag. De måste lära sig svenska. Svenskan och tryggheten var anledningen till att Mulki fick byta skola, säger hon.
Saga är stark och handlingskraftig. Hon lät yngre dottern Naima, 8, och tvillingpojkarna Abdinasir och Abdirahman, 10, följa efter till Römosseskolan när Mulki började visa bättre resultat. Dessutom är hon ordförande i Kvinnonätverket med 200 medlemmar i Hjällbo, som bland annat förhindrat en nerläggning av vårdcentralen.
Men efter drygt tio år i Sverige är hon trött på att bli avvisad – jobb går inte att få, inte heller en bättre bostad – inte om man är svart och muslim.
Hon hoppas kunna flytta tillbaka till Somalia någon gång:
– Jag känner att jag inte är värd något i detta samhälle.
Men dottern Mulki tror fortfarande på framtiden.
– Jag vill bli barnläkare, säger hon bestämt.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation