Kungens ord – deras lag

Det är tisdag förmiddag i konferensrummet i Södra valvet. Hovets ledningsgrupp har sin vanliga veckoplanering.

Riksmarskalk Ingemar Eliasson leder mötet, men som alltid inleder kungen. När det blir drottningens tur redogör hon för mötet med Michelle Obama i ­Vita Huset och intervjun med TV 4 några dagar tidigare.

Mötet tar tre timmar. Dagordningen avverkas i snabb takt. Det är mängder av inbjudningar och flera förfrågningar från media. Gästlistorna till två högtidsmiddagar spikas.

Ingen detalj är för liten för kungen. Det är han som har sista ordet – om allt.

Äter kalops

Efteråt äter de lunch tillsammans, den här tisdagen serveras kalops.

De åtta avdelningscheferna utgör hovets innersta krets. Medelåldern är 61 år och flera av dem har imponerande karriärer bakom sig. Riksmarskalken är gammal arbetsmarknadsminister (FP), stabschefen har varit chef för den militära underrättelsetjänsten och informationschefen Nina Eldh har haft samma position på Nokia, SAS och Sony Ericsson.

Kungen har sett till att avdelningscheferna kommer från alla delar av samhället för han vill ha ett så bra beslutsunderlag som möjligt.

Hovet brukar anlita en rekryteringsfirma när nyckelpersoner ska anställas. Samtliga slutkandidater intervjuas av både kungaparet och kronprinsessan.

Lönerna på hovet är hemliga men låga jämfört med näringslivet. Att få jobba på slottet anses så fint att ­lönen blir mindre viktig.

Medarbetarnas status avgörs av hur nära de står kungen. Och konkurrensen om kungens uppskattning gör att ingen vågar säga ifrån. De tiger hellre än opponerar sig.

Nära kungen

Ingemar Eliasson, 70, har en särställning. Han är kungens viktigaste rådgivare utanför familjen. Om ­hovet vore ett företag skulle han vara dess vd.

– Jag är direkt underställd kungen. Det är jag som ska hängas när något går dåligt, säger han.

Trots att han bor på Drottningholms slott och pratar med kungen i stort sett varje dag skulle han aldrig säga ”du”. Han säger inte ens ”kungen” som man tillåts göra efter en tid på hovet. Riksmarskalken ­säger Ers majestät.

– Jag arbetar för Sveriges statschef och när jag tilltalar honom Ers majestät blir det en ständig påminnelse om det. Det tycker jag är bra, säger han.

Ingemar Eliasson ställer ogärna upp på intervjuer men har, efter klartecken från kungen, gjort ett undantag för Aftonbladet. Vi träffas på hans rum i västra flygeln.

– Här har riksmarskalken suttit sedan 1754. De här tapeterna är från den tiden, säger Eliasson stolt och pekar på de pampiga medaljongtapeterna bakom skrivbordet.

Vill läsa allt

Informationschefen ­Nina Eldh sitter med. De har i förväg gjort klart att de vill läsa hela artikeln innan den publiceras. Nina Eldh har dessutom ringt Aftonbladets chefredaktör för att ­säkerställa syftet med intervjun.

– Du och jag känner inte varandra. Det var ingen misstänksamhet men jag ville veta vad det skulle handla om, säger hon och skruvar lite på sig.

Ingen vill prata öppet om arbetet på hovet utan klartecken från informationschefen. Inte ens informationssekreterarna.

Skälet till försiktigheten är oron att göra bort sig för kungen. Få arbetsplatser är så toppstyrda som hovet.

– Vi är absolut inte rädda för kungen men vi hyser respekt för honom, säger Nina Eldh.

Drottningen är i stort sett den enda som kan få kungen att ändra sig.

– Hon har latinskt temperament och visar sina känslor medan kungen är lugnare, även om han har humör och kan bli riktigt förbannad. Victoria är en blandning av dem båda, säger en källa.

Kungaparet känner till allt som pågår bland medarbetarna. De skulle aldrig tillåta att små maktcentra växte upp vilket gör att ­revirstriderna aldrig blir långvariga.

En annan person som har kungens öra är stabschefen Håkan Pettersson. Han var kungens adjutant i tretton år och de hann utveckla en slags vänskap tack vare god personkemi.

Ett bevis på kungens förtroende är att han fått uppdraget att arrangera Victoria och Daniels bröllop.

”Inte drottning än”

Informationschefen ­Nina Eldh har också stort inflytande. Kungafamiljen läser allt som skrivs om dem och det råder viss konkurrens. Kungen gillar inte när allt ljus är på Victoria. Hon är ju inte drottning än, menar han.

– Victoria ligger lite lågt och säger alltid att kungen är hennes viktigaste rådgivare. Hon är väldigt rädd för att få för mycket uppmärksamhet, säger en källa.

Trots den strikta hierarkin är det ingen som beskriver kungen som en dålig ­ledare. Tvärtom.

– Han är en bra chef. Det är lätt att ha med kungen att göra, säger Ingemar Eliasson.

Maktskifte till nyår

Om ett halvår ställs hovet inför den största utmaningen på över trettio år. Informationsavdelningen är relativt ny och den ”verkställande direktören”, riksmarskalk Ingemar Eliasson, slutar vid årsskiftet. Det kommer ta hans efterträdare, Nobelmuséets chef Svante Lindqvist, lång tid att få samma informella makt som Eliasson.

Men att den bristande erfarenheten skulle vara ett problem vill ingen hålla med om.

– Hovet är en slags eventorganisation. Ska man vara ­lite kaxig kan man säga att det är sådant här vi är bra på, säger Ingemar Eliasson.