Ingen vet hur snabbt isen kan smälta

Att gå vid Jakobshavns isfjord ger rysningar. Här flyter miljarder ton av is som brutit sig loss från glaciären.Naturen blir inte mäktigare än så här.

Men det finns fler skäl för rysningar.

Jason Amundson är en ung doktorand som deltar i ett forskningsprogram för att mäta glaciärens rörelse och kalvningar. Han vandrade bredvid mig på de mörka klipporna, och medan Jason talade vände sig ett isberg nere i fjorden.

Det tunga mullret annonserade en kraft som inget kan stå emot.

Jakobshavns isbrae är den glaciär i världen som rör sig snabbast. De senaste tio åren har den fördubblat sin hastighet och släpper dubbelt så många isberg.

Talen är svindlande: 50 till 70 kubikkilometer is om året. Det är så mycket att utflödet av is, som sedan smälter, går att mäta på havsnivån. Den höjs drygt en halv millimeter per år.

Jason satte sig på berget och tittade ner på gyttret av packis och på isbergen som var stora som höghus. Vi var tysta en stund och hörde vattnet som rann nerför bergen och hur det knakade, kved och suckade i isen. En kråka flög kraxande mellan isbergen.

– Jag försöker att undvika personliga känslor, sa Jason. Men den här synen skrämmer mig.

Han syftade inte på isbergen som sådana; han talade om den ökande mängden.

Att glaciären har fördubblat sin hastighet är ett kvitto på den globala uppvärmningen. Isen värms både av det varmare havsvattnet och den varmare luften.

Men det är heller inte detta som skrämmer Jason. Högre temperaturer och smältande is är något lättbegripligt, även om konsekvenserna kan bli katastrofala.

Det skrämmande är att ingen vet vad som försiggår i isen, och hur snabb avsmältningen kan bli.

– Inga datormodeller passar för det som nu sker. Tyvärr förstår vi nog inte systemet.

Jag sneglade på Jasons skarpa profil med glasögon och hakskägg. Jag tänkte på professor Kalkyl i Tintin, en vetenskapsman med huvudet fullt av beräkningar och formler, inte fallen för emotioner eller förhastade uttalanden. Jason är utsänd från universitetet i Fairbanks, Alaska, och forskningsprojektet finansieras av den amerikanska rymdstyrelsen Nasa.

Att en man som han använde ordet ”skrämmande” var dramatiskt.

– Vi försöker besvara en fråga: Finns det en gräns för hur fort glaciären kan röra sig? Kan accelerationen fortsätta? Jag finner det osannolikt att farten kan fördubblas jämfört med i dag.

Han vände sig mot mig och log.

– Men hade du frågat för tio år sedan skulle ingen trott att farten kunde fördubblas då heller.

Det small till någonstans ute i Diskobukten, på andra sidan berget vi satt på. Det lät som åska men var ett isberg som kalvade.

Tidigare trodde både forskare och allmänhet att inlandsisen smälter ungefär som en iskub i ett dricksglas. Långsamt och förutsebart även om själva smältningen inte går att hindra med mindre än att man sänker temperaturen.

Grönlands inlandsis visar att det inte är så enkelt. En faktor är vattnet som sipprar ner från de allt talrikare smältvattensjöarna på isens yta.

Vattnet rinner ner i sprickor och underlättar rörelsen mot havet.

En annan faktor är att när istäcket blir tunnare får vattnet under det större bärkraft, vilket också påskyndar rörelsen.

– Glaciären har dragit sig tillbaka tio kilometer på tio år, sa Jason.

Inlandsisen har alltid kalvat, men byggts på med ny snö under vintern. Det rådde jämvikt. Den är nu bruten och totalt 100 till 200 kubikkilometer av inlandsisen försvinner varje år.

– Det finns fortfarande hopp om att detta är en tillfällighet, sa Jason.

– Men, nej ... enda sättet att stoppa processen är att få lufttemperaturen kallare eller att åtminstone stabilisera den globala uppvärmningen.

Om hela Grönlandsisen smälter höjs havsytan med sju meter.

Den krympande isen är inte unik för Grönland. I stort sett alla glaciärer i världen smälter. Men Grönlandsisen är avgörande för klimatet i stora delar av norra halvklotet, särskilt Europa.

Skräckscenariot är att den smältande isen stänger av Golfströmmen, vilken gör nordvästra Europa varmt och beboeligt:

Den globala uppvärmningen smälter isen på Grönland, som stänger av den varma strömmen i Atlanten, vilket förvandlar Skandinavien till ogästvänlig tundra.

Vi såg ner på fjorden. Luften var behaglig men kylan trängde upp från isen.

Tidvattnet hade fått grepp om den. Strömmen bröt loss ett isberg och förde det snabbt ut mot Diskobukten.

– Kan inlandsisen kollapsa? Vi vet inte det heller, sa Jason.

Vi reste oss och gick tillbaka mot Ilulissat.

– Tidigare modeller har visat en långsam förändring och inte så snabb, sa Jason. Det är ganska oroande.

Vi passerade en vik där en skylt sa att det är förenat med livsfara att gå på stranden. Isbergen kan skapa tsunamivågor när de rullar runt eller spricker.

Härifrån kom isberget som sänkte Titanic.