Avskedet: ’Gå inte in – ring 112’

I tisdags försökte Emil Forselius mamma gång på gång få kontakt med sin son på telefon. Med en klump i magen, ett växande obehag, tog sig Anneli Forselius från hemmet i Eskilstuna till Stockholm.

–?Nu kan jag inte släppa tanken på att jag borde åkt tidigare, det är ju så man tänker.

–?Han var ju mitt allt, min stora kärlek.

När hon kom in i lägenheten satt en lapp på köksdörren, enligt Aftonbladets uppgifter.

”Gå inte in – ring 112”.

Men mamman tog sig in och hittade sin son. Han var död. Fullt påklädd i en välstädad lägenhet.

För familjen är självmordet på många sätt en gåta.

–?Det har varit lite upp och ner men jag vet inte vad som fick honom att göra det, säger Anneli Forselius.

Växte upp utan pappan

När Aftonbladet pratar med vänner och familj berättar de historien om en 35-åring som brann för skådespeleriet.

Det var teatern som en gång räddade honom.

Han växte upp utan sin pappa som bildade en ny familj på en annan ort. De närmaste beskriver avsaknaden av en pappa som ett stort sår för Emil Forselius.

–?Han saknade en sån relation i sitt liv, säger mamman, Anneli Forselius.

Som elvaåring försökte han få till ett möte med sin far. Men pappan kom aldrig till mötet och Emil Forselius kände sig sviken.

–?Jag har kommit över detta nu. Men jag har funderat mycket på hur det skulle ?vara att växa upp med en pappa, har han berättat i en intervju.

Pappan, som bor på en ort i västra Sverige, säger att han fick dödsbudet av mamman.

–?Det är en chock det här naturligtvis. Men jag tror att han, trots att det blev som det blev, fick en fin uppväxt. Han var mest med sin mamma och vi har bara haft en sporadisk kontakt.

Förändrades efter Hassela

Under uppväxten i Östersund var Emil Forselius känd som skolans slagskämpe. Han backade aldrig för en fajt i skolkorridorerna.

–?Det var lite stökigt där under tonåren och en del fall av misshandel ochannat som ledde till att han hamnade på Hassela, berättar en vän.

Och det var på ungdomshemmet Hassela, på Gotland, som förändringen skedde.

Systern Malin Forselius berättar att en av de anställda på hemmet styrde honom i rätt riktning.

”Fick ut sin energi”

Kort efter att han kom tillbaka, som 17-åring, kom han av en slump in i teatervärlden. En vän skulle sätta upp en pjäs och Emil Forselius sa, mest på skämt, att han skulle ställa upp om han fick huvudrollen.?

Och så blev det.

–?Han blev som en ny kille. Han älskade sitt skådespeleri och var fantastiskt duktig på det, säger mamman.

–?Han fick ut sin energi på det sättet, säger systern.

Men genom hela karriären har han levt med ett mörker inom sig.

I intervjuer har han berättat om en enorm prestationsångest som fått hela hans kropp att skaka inför tagningar.

–?Det har varit lite upp och ner men oftast var han pigg och glad. På teatern kunde han leva ut det han hade inom sig. Men när han var utan jobb blev han lite låg, säger mamman.

Skrev om sin lycka över sonen

Hon berättar att han på senare år fick medicinering och psykologhjälp mot depression.

–?De borde ju ha sett att han var i riskzonen. Men samtidigt så vet jag inte så mycket om det där eftersom jag inte velat lägga mig i det.

Vid dödstillfället hade han dock både arbete, på Smålands musik och teater i Jönköping, och var nybliven pappa.

–?Han tyckte att Jönköping var lite långt borta eftersom han ville vara med sonen. Han slets mellan familjen och arbetet.

Så sent som för ett par veckor sedan skrev Forselius flera inlägg om sin stora lycka över nyblivna sonen på sin Facebook-sida.

I ett av inläggen, under en bild där han håller om sonen, skrev han: ”Jag är världens lyckligaste pappa till min lilla underbara son!!! Jag kommer alltid finnas för dig. Älskar min familj.”