Höll hiv-smittan hemlig – i 17 år

Lillemor var 19 år när hon åkte till Frankrike som aupair och träffade sin första kärlek. Då, 1986, hade hon aldrig ens hört talas om hiv.

Några månader senare berättade sjukhuspersonalen på lasarettet i hemstaden Boden att hon hade smittats av viruset och att hon bara hade ett år kvar att leva.

– Jag var väldigt oerfaren och naiv. Det är klart att jag önskar att det aldrig hade hänt, att jag aldrig hade åkt. Det fick sådana enorma konsekvenser, säger hon.

Det har gått över 20 år. Och Lillemor lever än.

Fick en dödsdom

Det är våren 2008 och hon packar ihop sina saker. Lillemor ska inställa sig på Sagsjöanstalten för det brott hon begått mot sin familj.

Dokumentärfilmaren Ingela Lekfalk har följt henne sedan dess. Aftonbadet har sett hennes film ”Hur kunde hon?”.

Lillemor skulle precis fylla 20 när hon fick sin dödsdom 1987. Sjukhuspersonalen kom in till henne i skyddskläder där hon satt på britsen.

Hon berättade inte för någon annan än för sina föräldrar, inte ens syskonen fick veta.

Blev gravid

Tio år senare träffade Lillemor mannen som hon sedan gifte sig med. Efter några år blev hon gravid och sommaren 2002 kom första dottern.

Ett år senare födde hon andra dottern på Helsingborgs lasarett, bara någon korridor bort från avdelningen där hon brukade träffa sin infektionsläkare.

Ingen på sjukhuset reagerade eller slog larm. Och Lillemor fortsatte att vara tyst.

Lillemor hade fått höra att hennes virusnivåer var så låga att de inte gick att upptäcka. Hon tolkade det som att smittan var borta, säger hon.

– När jag ser tillbaka kan jag inte förstå att det blev så, att jag inte har kunnat förstå. Men det beror på att jag har avskärmat mig fullständigt.

Trots att hon visste att hiv smittar vid sex och genom blod förstod hon inte att hon utsatte sin man och sina barn för en allvarlig risk.

”Fruktansvärd chock”

Men 2004 blev Lillemor sjuk och sanningen uppdagades. Det var först då som det gick upp för henne vad hon hade gjort.

– Det var en fruktansvärd chock. Av allt som har hänt så var det det absolut värsta. Att inte veta om han eller barnen var friska.

När Lillemor tvingades berätta för sin man kramade han om henne. Men med tiden hann känslan av svek ikapp honom och ett halvår senare polisanmälde han henne.

Lillemor dömdes för försök till grov misshandel av sin man och sina barn.

Ingen av dem hade smittats.

Förlorade vårdnaden

Sedan dess har det blivit många turer i Helsingborgs tingsrätt med anklagelser och motanklagelser. Lillemor förlorade vårdnaden om sina döttrar. Det är framför allt för deras skull som hon vill berätta sin version av vad som hände. Under många år kunde hon inte ens säga ordet ”hiv”, nu vet hon att hon inte dör om hon gör det.

– Att säga det var att man skulle dö, då skulle jag inte kunna leva. Det var en otrolig skräck. Men de ska inte få ärva min skam.

Lillemor har avtjänat sitt straff och har börjat arbeta igen. Barnen har rätt till umgänge vartannat veckoslut med sin mamma.

– Jag kommer inte att förlåta henne. I sin vilja att förverkliga sitt liv har hon utnyttjat mig och min familj i tio år. Det är en livslögn som jag har varit utsatt för så länge, säger barnens pappa till Aftonbladet.

”Känner stor skuld”

Han har inte sett dokumentärfilmen. Han har inte hört henne säga:

– Jag har aldrig skyllt på någon och jag kommer aldrig att göra det heller. Jag känner väldigt stor skuld för det som har hänt, jag känner mig som en dålig människa som ska straffas.