Efter 14 år av misshandel och hot separerade Camilla från sin man.
I slutet av juni hämtade han deras fyra barn för ett par dagars umgänge.
Sedan kom de aldrig tillbaka.
Camilla Nylund, 35, lämnade sin man i våras.
– Vi har haft så mycket problem, men han ville inte skiljas. Han slog mig, låste in mig, jag fick inte umgås med min familj och skulle bara göra som han sa, säger hon.
Deras fyra barn, Mohamed, 12, Ismael, 10, Najwa, 8, och Cleopatra, 4, placerades efter separationen i fosterhem.
– Han misshandlade mig så illa att jag hamnade på en psykiatrisk klinik och sedan fick jag bo på en kvinnojour för att komma på fötter igen. Under tiden träffades vi och samarbetade med myndigheterna för att barnen skulle få komma tillbaka hem.
Därefter placerades barnen hos Camilla. De sociala myndigheterna har fortfarande grundansvaret och ett schema för umgänget mellan föräldrarna gjordes upp.
– Den dagen han skulle ha dem, en vecka efter att de kommit hem, bröt helvetet ut, säger Camilla.
Den 29 juni såg hon senast sina barn. Medan pappan hämtade dem lyckades han också få med sig deras pass och Camillas bankomatkort.
– Han har tömt kontot, lurat mig och gått bakom ryggen på mig.
– Den första juli skulle de ha kommit hem, men de kom aldrig. Jag ringde och ringde och ringde och blev jätteorolig, jag trodde först att det hade hänt något. Sedan ringde jag polisen och socialen.
Ärendet rubriceras som egenmäktighet med barn och barnen är internationellt efterlysta. Pappan är anhållen i sin frånvaro.
– Just nu jobbar vi med inre spaning, vi försöker bli säkra på var de har åkt och var de är just nu, säger Mats
Anrep, chef för länskriminalpolisen i Västernorrland.
Barnens pappa kommer från Libanon. Det senaste Camilla har hört är att han har tagit med sig barnen dit. Om så är fallet minskar chanserna att de ska barnen tillbaka, enligt UD:s statistik. Libanon har inte undertecknat Haag-konventionen.
– När det gäller länder som inte skrivit på är det mycket mer besvärligt, för det finns ingen naturlig motpart. Ungefär 30 procent av de fallen får en lösning, säger Ellinor Lundmark på UD:s presstjänst.
Varje år hanterar UD runt 100 fall av bortförda barn. De senaste åren har företeelsen blivit vanligare.
– Det är en tydligt uppåtgående trend. Folk rör sig mer över gränserna, reser mer och bildar familj över gränserna, säger Ellinor Lundmark på UD:s presstjänst.
I maj 2010 var 80 fall öppna hos UD. Sammanlagt handlade det om cirka 110 barn.
Ärendena delas in i två typer. Den ena typen är konventionsärenden, som rör barn bortförda till länder som skrivit på Haag-konventionen. Av dessa fall uppskattar UD att 85 procent klaras upp.
Den andra typen rör barn bortförda till länder som inte har skrivit under konventionen. Ungefär 30 procent av dem får en lösning.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation