Här bryts tystnaden om Dawit Isaak

Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea i 3 234 dagar utan rättegång. Snart nio års tid.

Behandlingen av Dawit Isaak har väckt avsky både i Sverige och utomlands. Stödet för kampanjen för att befria Dawit Isaak är brett och internationellt.

Men trots manifestationer har det varit knäpptyst från den eritreanska regeringen. Tills nu.

I en exklusiv intervju med Aftonbladet bryter nu regeringen tystnaden om den fängslade svensken.

Dawit Isaak har blivit en symbol för yttrandefrihet och demokrati. Kan du förklara för svenska folket varför ni håller den svenske medborgaren Dawit Isaak fängslad?

– Han hålls fängslad på grund av brott som rör rikets säkerhet. Han arresterades vid en kritisk tidpunkt när Etiopien anföll oss och vi försvarade vår överlevnad som oberoende stat, säger eritreanske presidentens närmaste rådgivare Yemana Gebrab.

Kan du utveckla vad du menar med brott mot den nationella säkerheten. Nio år i fängelse är en lång tid. Kan du ge oss mer detaljer?

– Etiopens mål var att inta vår huvudstad Asmara. I det syftet använde de sig av eritreaner för att underlätta invasionen. En grupp eritreaner var en del av det, och Dawit Isaak var inblandad i den gruppen.

Har du några verkliga bevis för hans deltagande i den gruppen?

– Den åtgärd Eritreas regering gjorde kom efter en lång tids undersökning och noggrann värdering av bevisen. Det handlade om överlevnad för Eritrea.

Eftersom han även är en svensk medborgare, varför redovisar ni då inte bevisen för Sveriges regering?

– Dawit Isaak är eritreansk medborgare och hålls under eritreansk lag. Han arbetade som eritrean och inte som svensk medborgare i landet.

Dawit Isaak kan inte behandlas annorlunda än de andra eritreanerna som anklagas för samma brott.

Enligt internationell lag är ni skyldiga att ställa Dawit och de andra anklagade inför rätta. Varför gör ni inte det?

– Det var ett medvetet beslut av regeringen att inte ha rättegång i detta fall. Alla som är anklagade för ett brott får sin rättegång i domstol i Eritrea. Men detta är ett särskilt fall på grund av brottets allvarliga karaktär.

Eftersom ni bryter mot internationell lag får ni också kraftig kritik från det internationella samfundet, är det värt priset?

– Vi bryter inte mot internationell lag. Många länder, särskilt efter 11 september-händelserna, håller personer i förvar som de anser vara hot mot säkerheten. De gör det på ett sätt som de anser lämpligt för nationens säkerhet. Därför är det inte rättvist att anklaga Eritrea för samma sak. Många av dem som anklagar Eritrea har inte moralisk grund att gör det.

– Betalar vi ett pris? Ja, vi betalar ett pris.

– Men vem ska vi stå till svars för? Vi står till svars inför vårt folk och samhälle. Vi gör det som vi tror tjänar vårt samhälle bäst. Vi slogs i trettio år för vår frihet, vi stred för våra rättigheter utan något officiellt stöd från något land i världen. Därför finns det fortfarande ett speciellt band mellan Eritreas folk och regeringen. Om vi bara får rätten att förklara oss, vilket vi får här nu i Sverige, för första gången, är vi beredda att förklara i media varför vi tog de beslut vi har tagit.

Eftersom frågan om Dawit är ett hinder i relationen mellan Sverige och Eritrea, är ni beredda att föra en seriös dialog om Dawit i sig?

– Vi förstår inte varför det ska vara ett hinder i relationen.

Men så är fallet.

– Ja, men vi accepterar det inte och förstår det inte. Sverige har relationer med många länder med allvarliga interna problem.

– Eritrea är ett viktigt land på Afrikas horn som är fredligt och stabilt i jämförelse med våra grannländer som befinner sig i krig, och har allvarliga interna konflikter. Just nu leder Sverige den internationella flottan i Röda havet vid Somalias kust. Det finns därför många skäl för Sverige och Eritrea att ha en dialog och utveckla våra relationer.

Är det inte ett svaghetstecken för en regering att stänga privata tidningar, stoppa konstitutionen och avlysa de fria valen?

– När det gäller media, så är det en förvrängd bild av det eritreanska samhället. Jag önskar att mediapersonligheter i Sverige besökte Eritrea så de kan se med egna ögon. Vi har internetkaféer i varje kvarter, satellit-tv från alla länder och utländska publikationer utan några som helst restriktioner. Men vi har inte privatägda tidningar, vilket enligt vårt sätt att se det inte är samma sak som fri press.

Trots det är ni enligt Reporter utan gränser ett av världens värsta länder när det gäller fri press.

– Om man läser om Eritrea så är vi ett monster. Det finns ingen balans i kritiken. Kan svensk media se en enda positiv sak att säga om Eritrea?

Hur viktiga är relationerna med Sverige, Europa och Väst? Eller vänder ni er hellre mot Afrika, Öst och Asien?

– Våra grannar är de viktigaste. Efter det kommer länder som vill ha en relation baserad på ömsesidig respekt. Länder som vill dominera över oss i gammaldags stil accepterar vi inte.

Förr var ni demokratiska frihetskämpar som slogs mot den etiopiska ockupanten. Nu anses ni vara en av de värsta diktaturerna. Vad gick fel?

– Här lever ledarna på samma villkor som folket. Bor i samma typ av hus, går i samma skolor, föder barn på samma sjukhus.

Kan du förstå att människor i Sverige anser att nio år i fängelse utan rättegång, isolerad från sin familj är en mänsklig tragedi?

– Människor som begår brott måste vara beredda att ta konsekvenserna av sina handlingar. Att attackera och isolera oss hjälper inte. Jag önskar att Sverige i stället nu kan hjälpa oss att stänga detta svåra kapitel.

Hur är dialogen mellan Sverige och Eritrea just nu?

– Det finns ingen seriös dialog för tillfället mellan länderna. Sverige har inte visat något intresse för en relation. Svenska partier spelar tyvärr ett politiskt spel med frågan i stället.

Vad kan du berätta om hur det står till med Dawit Isaak, kan vi vara säkra på att han lever?

– Nittio procent av frågorna om Eritrea handlar om denna fråga. Jag uppmanar Sverige och svensk media att se de övriga 4 miljoner eritreanerna också.

Blev Eritrea det land du hoppades på under den långa befrielsekampen?

– Det är en lång process och ett pågående arbete. Vi har inte förlorat visionen.