Efter att nättidningen www.divaina.com lyckades sammanföra Susanne med hennes familj startas en organiserad grupp för att hjälpa lankeser hitta bortadopterade barn.
Gruppen består av redaktören Rohan Ratnayake, ett läkarteam och flera professorer. – Många som söker blir lurade, men de som vänder sig till oss ska veta att vi är seriösa, säger Rohan Ratnayake till Aftonbladet.
Organisationen har ingen hemsida eller Facebookgrupp ännu, men den som vill komma i kontakt med dem kan maila rohan@greenfieldlanka.com.
Swarnakanthi lämnade över sin baby till den svenska kvinnan, kysste dottern på ryggen och viskade farväl.
Tvingad att adoptera bort sitt barn till ett främmande land.
31 år senare ringde telefonen hemma hos Susanne i Uppsala:
– Din mamma på Sri Lanka letar efter dig.
När Swarnakanthi från Sri Lanka blev med barn utan att vara gift skämdes hennes föräldrar och bestämde att babyn skulle lämnas bort. Swarnakanthi hade träffat sin älskade i smyg eftersom föräldrarna inte gillade sin dotters val. I sex månader bodde hon med sin baby på ett hem för ogifta gravida kvinnor.
En dag i oktober kom Gunnel och Bosse från Sverige för att hämta lilla Chandima. När adoptionsförhandlingen var över kysste Swarnakanthi sin dotter på ryggen, lämnade henne till kvinnan från Sverige och sade ”thank you, madame”.
Under trettio år har det barnet levt som Susanne Wikman i en kärleksfull adoptivfamilj i Uppsala. Namnet Chandima har hon alltid behållit som mellannamn.
– Ända sedan jag var liten har jag velat åka tillbaka och leta efter min familj. Men det har varit så oroligt i landet, och det är ingen idé att försöka från Sverige. De har inte samma system som vi, säger Susanne.
Åren gick. Förra lördagen ringde telefonen i Uppsala. Det var en svensk man som läst i en lankesisk tidning att familjen letade efter Susanne. Hennes föräldrar hade senare gift sig och fått två barn till - Susannes helsyskon. Några samtal senare fanns mamma Swarnakanthi i luren.
– Hon kunde inte så många engelska ord, men vi grät mest. Jag ställde några kontrollfrågor för att veta att det verkligen var dem, säger Susanne.
Via tolk berättade mamman om det smärtsamma avskedet 31 år tidigare.
– Det finns inte i några dokument utan var bara en sak mellan henne och min adoptivmamma. Då visste jag. Det kändes otroligt skönt. De mailade bilder och de liknar mig, säger Susanne.
Det är ovanligt att biologiska familjer letar upp sina bortadopterade barn. Många blir lurade på vägen. Men internet har gjort det lättare - och enligt den lankesiska tidningen blir trenden allt starkare.
– Jag vill att det här ska ge hopp åt andra som är adopterade och funderar över sina familjer, säger Susanne.
Om några veckor åker hon till Sri Lanka för att träffa sin familj. Hennes pappa gick bort för fem år sedan men familjen har det gott ställt. Mamma Swarnakanthi bor hos sin dotter Ayishani och hennes man, och sköter om deras barn.
– Jag blev både moster och fick kontakt med min familj igen på samma gång. Det känns helt fantastiskt att jag ska få träffa dem igen.
Vad tycker du? Klicka för
att ge din rekommendation