Inget för kycklingar

Ursprungligen ville de samvetslösa cheferna på redaktionen hemma i Stockholm att jag skulle testa den monstruösa styggelse som indiska Brick lane curry house på 6:e gatan på Manhattan kallar världens starkaste maträtt.

En miljon på skalan

Efter att ha läst att Phaal når en miljon på den så kallade Scoville-skalan – medan exempelvis tabasco bara når fem tusen – lyckas jag dock övertyga dem om att mina delikata smaklökar inte är lämpade för sådana våghalsigheter och lovar i stället att skaka fram en testpilot.

Det blev svensk-amerikanen Thomas Noe, 36, som bor i New Jersey och har en uttalad förkärlek för stark mat.

– Men för säkerhets skull tog jag med mig den här, säger han och slänger upp ett första hjälpen-kit på bordet.

Muntlig försäkran

Det kan behövas. Innan han över huvud taget blir serverad måste Thomas ge restaurangchefen Vivek Deora en muntlig försäkran om att Brick Lane inte ansvarar för de fysiska eller emotionella (!) skador som kan uppstå.

Och när kocken Wahid Baig börjar bland ihop de extrema chilipepparväxter som ingår i delikatessen måste han ha gasmask på sig.

– Faktum är att indiska armén använder samma ingredienser i sina tårgasgranater, säger Vivek Deora.

– Det här är en utmaning snarare än mat och handlar mer om svett och smärta än om smak.

Ögonen tåras

Modige Thomas låter sig dock inte bekommas. Han slevar omedelbart i sig en tugga – och nej, han faller inte död till marken.

– Visst, det är starkt och svider lite. Men jag tycker det är gott också, påstår han.

Efter ytterligare några tuggor börjar dock kinderna anta en mer stoppskyltsartad nyans, ögonen tåras och stämbanden darrar.

– Jo, tvingas han erkänna, det kommer mer efterhand. Jag skulle kunna gråta nu ...

Till slut lyckas den djärve testpiloten sleva sig hela tallriken och får såväl diplom som applåder av den samlade personalen.

– Kul, men ring mig i morgon och kolla hur jag mår då. Det känns som att effekterna bara blir värre och värre, säger Thomas och sneglar mot första hjälpen-utrustningen.