Rekordlåga dödstal på svenska vägar

270 personer omkom på de svenska vägarna under 2010. Det är 60 färre än föregående år och en unikt låg siffra i en internationell jämförelse.

– Sverige är det land i världen med lägst dödstal i trafiken. 2,9 personer per 100 000 invånare, säger Gunnar Malm som på måndagen presenterade de preliminära siffrorna på olycksutvecklingen under 2010.

Halverade tal sen 2001

Siffran 210 betyder även att Sverige klarat EU:s mål om en halvering av antalet dödsfall i trafiken mellan 2001 och 2010.

– Även antalet allvarligt skadade har minskat kraftigt. Från att tidigare ha legat på omkring 4000 per år är siffran idag nere på 3000 under 2010, säger Gunnar Malm.

Han anger en kombination av flera åtgärder och systematiskt arbete som förklaring till framgången:

 Andelen mittseparerade vägar har fördubblats de senaste åren och utgör idag 440 mil av det svenska vägnätet.

 Fordonen har blivit säkrare.

 Lägre genomsnittshastighet på vägarna.

 Fartkameror.

De som dock lever allt farligare på de svenska vägarna är cyklisterna – vars dödstal går mot strömmen och ökade från 36 under 2009 till 47 under 2010.

– Där har vi ingen närmare analys av varför det är så. Men man ska också vara försiktig med att dra slutsatser utifrån ett enskilt år, säger Gunnar Malm.

På järnvägarna dör allt fler

Men så är det detta med järnvägen. Stora förseningar och inställda tåg har blivit allt vanligare – och tyvärr visar statistiken över dödsolyckorna upp samma mönster.

Under 2010 omkom sammanlagt 109 personer på det svenska järnvägsnätet. Omkring 60 procent handlar om självmord. 13 fall är så kallade plankorsningsolyckor där personer i bilar eller till fots blivit påkörda vid järnvägsövergångar.

En person dog ombord på ett tåg i samband med den uppmärksammade olyckan i Kimsta i Östergötland där en traktorgrävare krockade med ett X2000-tåg.

Tre personer avled också under 2010 i arbetmiljörelaterade olyckor på spåren.

– Det är ovanligt vill jag påstå. Fram till 2006 låg dödstalen på järnvägarna omkring 80 personer per år. Vi ser med oro på utvecklingen, säger Gunnar Malm.

Inget samband med förseningar

Järnvägen har haft stora problem i övrigt de senaste åren. Finns det ett samband med minskade anslag som gemensam faktor?

– Nej, det gör det inte. Vi kan inte dra några sådan slutsatser än.

Men den negativa utvecklingen har pågått sen 2006.

– Ja, men vi får komma ihåg att det trots allt är små tal det handlar om, totalt 109. Små förändringar slår väldigt hårt. Detta har ingen koppling till den andra diskussionen som vi har haft om nedsatta underhållsnivåer, säger Gunnar Malm.