”Filippa har aldrig bakat”

Det börjar dåligt. Fotografen påpekar att jag har en massa brunt mellan tänderna. Chokladrester. I samma stund som Fredrik Reinfeldt kommer in i rummet ursäktar jag mig och springer ut i miniköket i korridoren i Rosenbad och börjar peta tänderna. Statsministern väntar tålmodigt.

Nu har det gått ett år sedan du blev statsminister. Är vi journalister snälla mot dig?

– Det finns ingen enhetlig behandling av mig. Jag är en person med mycket makt och jag granskas ingående och ganska strängt och det finns drag av asymmetri om man säger så.

Asymmetri?

– Det negativa tar över, överbetonas.

Jag läste en intervju med dig där du framstod som väldigt frustrerad över mediebilden av dig.

– Inte det minsta. Det var journalisten som framförde det, vilket jag påpekat i efterhand.

Du var gnällig.

– Absolut inte. Jag försökte förklara att jag har människor omkring mig i mitt parti och tusentals aktiva som sliter varje dag för att få moderaternas politik att nå fram och de frågar mig varför allt är så negativt i medierna. Jag försöker beskriva medielogiken för dem. Det är inte för att jag gnäller utan för att jag tror att jag vet något om den. Man vill inte höra om allt det vi finansierar som är positivt i relation till det negativa eftersom det negativa får större genomslag.

Har mediebilden av din fru, Filippa, förvandlats sedan du blev statsminister?

– Ja, det är helt klart ett stegrande intresse för Filippa. Hon har varit mån om att tacka ja till intervjuer som mer speglat att hon är politiker och har ett tungt och svårt uppdrag. Men där intresset ligger tyngre på andra sidor. Det har gjort att hon rätt hårdfört tackat nej till 95 av 100 erbjudanden.

Inga mer bullbaksreportage

alltså?

– Det där är ett ord som vidareförmedlar något som inte har hänt.

Filippa bakade ju i tidningen

Amelia?

Fredrik lutar sig framåt och rösten har fått ett extra lager av skärpa.

– Nä, det var inte så. Hon stod på bild med mandelmusslor, som inte var bakade utan inhandlade.

Men ...

– Jo, men det är så där man vidareförmedlar konstigheter om kvinnor! Hon hade inte bakat dem.

Hon hade köpt dem alltså?

– Ja, visst! Den moderna kvinnan.

Gud, vad skönt att höra, hon har ju gett många tjejer ångest med sitt bullbak!

– Jo, du ser, det är därför jag är noggrann med det där. Hon gör precis som alla andra. Man blir ålagd att göra någonting, och man köper det och så tar vi ut det ur den lilla köpta plastpåsen och lägger det i en annan plastburk så det ser ut som om vi har bakat det. Hon bakar inte. Jag kan inte svara på att hon skulle ha bakat en enda gång.

Du har alltså inte ätit hembakat på länge?

– Nä.

När var ni på dejt senast?

– På vår bröllopsdag. I juni. Då åt vi middag ute.

Vad är kärlek för dig?

– Samhörighet. Passion. Intimitet.

Hur vill du bli uppvaktad?

– Haha. När man har en långvarig relation och barn betyder det mycket om man ger den andra frihetsgrader.

Och frihetsgrader betyder?

– Att ge den andra egen tid, att jag får gå på fotboll till exempel. Våra liv är inrutade och därför är guldkanten ibland att få några timmar ensam.

Hur uppvaktar du?

– Jag säkerställer att Filippa har tid med sina väninnor och för sina intressen.

Vad är den största förlusten för ditt privatliv, som statsminister?

– Det är begränsningarna det innebär för min familj. Att vi inte kan bo i Täby till exempel. Barnens största omställning är Sagerska. Det är det dåliga samvetet.

Hur känner du inför att dina barn måste stå ut med att det tycks och skrivs om dig jämt?

– Det är jättejobbigt. Jag måste prata med barnen om det och förklara för dem att det inte är deras uppgift att försvara mig. Men det är svårt. Sedan måste man tyvärr förklara att allt som skrivs i medierna inte är sant.

Och att allt som politiker säger inte är sant.

– Jaha ... haha.

Du verkar väldigt obufflig i din ledarstil. Tvärtemot hur jag uppfattade Göran Persson. Håller du med?

– Ja, jag är som politiker en ovanligt lågmäld person. Lugn, eftertänksam, ser mina medmänniskor. Det är bra egenskaper men ibland har jag tänkt att ... det här är en stark egobransch, narcissism är något som alla ogillar men som hos politiker är ett drag som vi uppskattar. Vi gillar de primadonnaaktiga, självupptagna politikerna. Jag är inte den typen.

Däremot är Fredrik Reinfeldt en politikertyp som vet hur det känns att inte vara

mest poppis i partiet. På 1990-talet, efter Carl Bildts valförlust, skrev han boken ”Nostalgitrippen” där han öppet ifrågasatte det interna dyrkandet av partiledaren. Han avgick som MUF-ordförande. Utfryst. Körd.

Vad är det viktigaste du lärde dig i frysboxen?

– Att ha bredd i mitt liv. Inte satsa allt på ett kort. Jag breddade mitt intresse vad gäller politiken, började jobba med personvalsfrågor. Det hjälpte mig också väldigt mycket att jag inte skaffade mig stora drömmar och förhoppningar om att bli en massa saker. Jag tänkte: ”jaha, det blir inte mer än det här”.

Tänkte du verkligen så?

– Absolut. Jag halkade in på ett bananskal i politiken, jag hade inte varit aktiv sedan tonåren, utan var fyllda 20, och även om jag har lång erfarenhet nu så har jag aldrig känt att det här är den enda platsen där jag kan vara. Jag har alltid haft en mental bild av att jag kan gå ut genom en annan dörr.

Vad är din sämsta sida?

– En del uppfattar mig som inbunden. Men jag hade ett drag av att vara spexig i tonåren. Jag har en instängd clown inom mig som hålls tillbaka. Det signalerar inbundenhet. Det är en sidoeffekt av många år i media och politikvärlden som jag själv tycker är negativ. Den missförstås, det ser ut som om jag har tråkigt. Folk ringer hit och säger: ”kan han inte se glad ut? Han ser så trevlig ut när han är glad.”

Är det för att du känt dig bränd?

– Ja, lite så. Makt och ansvar tär. Det är tyngre än många erkänner. Det har ett pris och någonstans tar man ut det. I mitt fall har jag ett växande behov av egen tid och reflektion. Det uppfattas som inbundenhet.

Opinionssiffrorna rasar.

Blir du ledsen?

– Vore fel att säga att jag är opåverkad. Det tar. Inte varje dag, jag är stryktåligare än många tror, men jag är också människa.

Vem är du mest lik av dina

allianskompisar?

– Göran Hägglund.

Vem av dem skulle du ta med

till en öde ö?

– Maud skulle förmodligen vara duktig på att göra upp en eld.

På tal om Maudan, hon är poppis, och tjänar mer än du. Har du blivit Mauds bitch?

– Det är väl bra om kvinnor tjänar mer pengar. Jag tjänar mer som statsminister, men om sedan partier gör egna lösningar är upp till dem. Vad är ”någons bitch”?

Ja, om man är någons ... inte hund direkt, men det är ju en term som används mycket inom hiphopen.

– Jag har aldrig upplevt att jag är någons bitch.

Förstår du någon som är arbetslös eller sjukskriven och ligger vaken om nätterna och undrar hur fan det ska gå?

– Absolut. Människor ogillar förändring och det finns en känsla hos många att de inte tror att de kan få jobb. Att arbetsmarknaden inte kan förändras trots att den gör det.

Men en äldre, utsliten kvinna kanske inte känner sig så het även om det snackas om alla nya jobb?

– Många raljerar över hushållsnära tjänster, de kallas hushållsnära överklassavdrag, men jag har suttit med kvinnliga företagare som startar i den branschen och frågat vilka de anställer. Jo, femtio plus-kvinnor som trodde deras tid i arbetslivet var över. Jag pratade med en kvinnlig arbetsgivare som anställt två polska kvinnor som jobbat svart och aldrig trodde att de skulle få en riktig lön. Jag anklagas hela tiden för att leva i ett annat universum. Att det är en robotliknande politik, att vi inte bryr oss. Men vår idé är att människor som inte räknas på arbetsmarknad ska få jobb.

Du åkte på stryk en gång i sjundeklass. Hur skulle du klara dig i ett slagsmål i dag?

– Vet inte, jag har aldrig slagits i hela mitt liv, har ingen sådan ilska inom mig. Jag har fått stryk två gånger och båda gångerna stuckit därifrån. En klassisk mammas pojke.