Folket styr på gatorna

Medborgargardena finns överallt. De tar allt som finns på gårdarna för att forma barrikader. Soptunnor, bildäck, lövruskor och trädgårdsmöbler.

Därför är det svårt att ta sig fram på Kairos gator. Trafikreglerna är satta ur spel. Överallt stoppas vii checkpoints av antingen medborgargarden eller militärer.

Plundrade hem

De flesta i medborgargardena har påkar i händerna. Knivar och pistoler har de i ett hemmagjort bälte runt magen. Några kommunicerar i walkie-talkie. Skräcken för plundrare – som många hävdar i själva verket är säkerhetspoliser utklädda till banditer – är stor. Männen vaktar sina gator och hus dynget runt. Gängen, säger de, kommer i bilar och är beväpnade med maskinvapen.

Det kanske inte är hela sanningen. Bilder av mindre bemedlade som tar för sig i plundrade hem har också kablats ut de senaste dagarna.

Militärens stridsvagnar finns främst uppställda på de stora vägarna och runt Tahrir-torget i centrum. Över hovrar helikoptrar. Här är lukten från utbrända byggnader påtaglig. Militären håller sig på behörigt avstånd från demonstranterna och fortsätter hålla sig relativt passiv.

Den avskydda polisen är inte längre närvarande – men inte heller glömd.

– Min tioårige son Ahmed har fortfarande svårt med andningen efter att polisen använde tårgas mot honom i tisdags, säger hans pappa Mohamed Adabd el Khalek Hussein som deltagit i demonstrationerna.

Misslyckad strategi

Flera som vi pratar med säger att laglösheten bara är en strategi från president Mubarak för att visa folket att kaos är det enda alternativet till hans styre. Att det var bättre och lugnare förr. Men den strategin tycks ha misslyckats. Liksom hans försök att tysta folket genom att stänga ner mobilnätet, internet, införa utegångsförbud och släppa ut kriminella ur fängelserna.

Mobilnätet fungerar nu men internet är fortfarande helt avstängt.

Bjuder på kakor

Visserligen försvårar det för folk att organisera sig. Men Tahrir-torget är ändå fyllt av demonstranter och aktivister dygnet runt. De flesta är män, men även kvinnor och barn trotsar utegångsförbudet och vägrar att gå hem. I mitten av torget har några satt upp två tält på gräset. Små eldar brinner för att skänka ljus och värme.

En man går runt med ett fat med hembakade kakor och bjuder de hungriga.

Men läget är spänt och bräckligt. För samtidigt som vi pratade med hoppfulla demonstranter pågick det eldstrider i en annan del av staden.

Vi hörde flera skottsalvor sent i går kväll från östra delen av Kairo.

Sammanlagt har nu minst 150 personer har dött i protesterna. Men hoppet om en förändring lever fortfarande.

– Det här är början av slutet. Vi kan inte gå tillbaka, sa oppositions-ledaren och fredspristagaren

Mohamed ElBaradei när han talade på torget i går kväll.

Han möttes av jubel. Men frågan är vad som kommer efter slutet. Hur ser Egyptens framtid ut?

Demonstranterna vill inte bara ha en ersättare på presidentposten. De vill ha en helt ny konstitution och demokratiska val efter 30 år av envälde.

Förändrat i grunden

– Vi vill leva tillsammans, muslimer, kristna och judar. I fred, frihet och samförstånd. Vi vill ut ur buren, säger Said Khalid som protesterat vid Tahrir-torget i flera dagar.

Muhammed ElBaradei kanske kan accepteras som en övergångslösning men när nu gräsrötterna har satt regimen i gungning kommer de inte att nöja sig förrän det egyptiska styret också förändras från grunden.