Brevet: Jag dog i natt

Ett par veckor före jul hade Mårten Wallin, 42, blivit utförsäkrad.

– Försäkringskassan ville tvinga mig till socialen, men jag kan inte se mig själv som en tiggande socialbidragstagare. Det är inte ett värdigt liv för mig, säger han.

– Jag ville genom min död väcka debatt. Tänkte att om jag ändå ska dö så kan jag göra något vettigt som andra kan ha nytta av.

Tog ett sista bad

Som en särskild hälsning till polisen skrev han i sitt mejl var de kunde hitta hans kropp. ”Dörren är öppen”. När polisen kom dit hittade de Mårten djupt medvetslös. Han minns själv inte mycket mer än att han smulade sönder alla tabletterna och blandade pulvret med vodka, att han tog ett bad för att vara hel och ren när han hittades.

Han räddades i sista stund. Sedan början av januari har han nu vårdats på psykiatrisk klinik.

– Men jag får ingen medicin och har inte fått träffa någon psykolog. Jag sitter här eftersom jag inte har någonstans att bo. Och socialen anstränger sig inte, nu slipper de ju betala båda hyra och omkostnader.

Flera olika diagnoser

Mårten Wallin har haft psykiska problem ända sedan 20-årsåldern.

– Jag har exempelvis svårt att hantera auktoritära människor och stress. Jag har provat olika jobb, men allt bara går åt helvete. Under åren har jag fått olika diagnoser, det har talats om manodepressivitet, asperger och paranoida vanföreställningar.

– De senaste åtta åren har jag stått utanför alla arbetsmarknadsåtgärder.

För tre år sedan beslutade Försäkringskassan plötsligt att han under två år skulle få sjukpension.

– En ny lag var på gång och det var bråttom. Bakom beslutet låg också ett läkarintyg som bland annat förklarade att jag hade noll arbetsförmåga.

Mårten var nöjd och hans liv fungerade. Men förra året skulle beslutet omprövas och en tillfälligt inhyrd läkare gav inte Mårten samma stöd. Därför försvann pensionen och han blev utförsäkrad.

”Jag har betalat skatt”

Han har protesterat och överklagat, men inget har hjälpt. Läkaren har han anmält.

– Försäkringskassan gör sitt jobb och agerar efter vad andra har bestämt. Men om man skär alla rakt över kan det gå väldigt snett.

– Jag har sjukdomsinsikt. Jag har

också betalt skatt i många år, men när jag behöver det skyddsnät jag betalt för finns det inte längre. Är man sjuk och inte kan jobba så ska man ha sjukpenning, så enkelt är det.

– Allt jag vill är att få min pension så jag kan leva mitt liv och sköta mig själv. Jag vill bli kvitt alla jobbiga myndighetskontakter med alla deras papper. Myndigheterna har inget i mitt liv att göra. De gör det bara svårare för mig att leva.

Vill inte tigga

Värst, tycker han, är att behöva gå till socialen för att be om pengar.

– Är man någorlunda normal tycker man inte om att behöva tigga. Men nu tvingar de mig att gå dit och berätta om mina behov. Och bidragstagarna får inte röka, gå på bio eller använda internet – sånt får man inte pengar till.

– Jag har ett par byxor, gylfen är trasig och hällorna till remmen sönder, men socialen ser inget klädbehov. Det är inte ett värdigt liv att gå dit och be om pengar, det är enbart förödmjukande.

– Och om det är den framtid som myndigheterna nu valt att erbjuda mig, ja då har jag ingen framtid.