Laila Westersund har dött

"Yrvädret från Trollhättan" kallades hon och det är nog så vi minns Laila Westersund.

Som en sprudlande sångerska och skådespelerska som uttryckte livsglädje och humor på scen.

– Laila Westersund var en väldig öppen person för sina närmaste och en stor artist med stor integritet, säger Lennart Palm.

Del av familjen

De jobbade länge ihop och var senaste i somras ute på turné tillsammans.

– Vi hade väldigt kul och trevligt ihop. Hon bodde i Trollhättan och jag i Lerum. När hon var i Göteborg sov hon alltid över hos oss. Hon var en del av vår familj.

Han berättar att Laila fick problem med hälsan för några år sedan. Då var det ett gallstensanfall som ledde till sjukskrivning.

– Hon fick problem med hälsan igen i somras men den här gången var det inte gallsten utan det var cancer.

Pratade ofta

Lennart Palm berättar att de fortsatte ha kontakt med varandra, in i det sista.

– Vi pratade varannan eller var tredje dag i telefon. Senast vi hördes av var i fredags.

Laila Westersund höll modet uppe, den svåra sjukdomen till trots.

– Hon visste vad som var på gång och hade svårt att äta. Men det var inget fel på humöret och humorn. Rent psykiskt var hon pigg fram till den allra sista helgen. Hon ville inte tacka nej till några jobberbjudanden förrän det var slut, men visste nog att hon inte skulle orka. Men hon fortsatte att hoppas!

Ett aktivt liv

Lennart Palm berättar att han och hustrun skulle ha hälsat på Laila Westersund i januari, men att det aldrig blev av.

– Vi har legat i influensa och då vill man ju inte åka hem till någon som är sjuk. Det är väldigt tråkigt med hennes bortgång.

Laila Westersund skulle ha fyllt 69 år i år.

– Hon levde ett väldigt aktivt liv och ville fortsätta arbeta som pensionär. 69 år är ju inte så väldigt gammalt.

Killar i skinnpajar

Han har många glada minnen från deras tid ihop på scenen. De bildade i slutet av 1980-talet orkester och gjorde revy på Liseberg.

– I början av 1990-talet gjorde vi en parodi på dansband. då spelade Laila trummor och visslade.

Det sista framträdandet är minnesvärt.

– Jag kommer ihåg det sista jobbet i Lysekil, det var på sensommaren förra året. Ett yngre gäng killar i skinnpajar och tatueringar gick förbi. Gissa vilka som stod utanför Lailas loge efter framträdandet – jo dessa killar. "Varför väntar de på mig", frågade hon. Jag svarade "De tycker väl om dig".