Så bevakade Aftonbladet terrorattacken mot USA

Det är en solig höstmorgon både i New York och Washington.Tv-reportern Barbara Olson, 46, skriver “I love you ”på en lapp och lägger på sin makes huvudkudde innan hon hoppar in i taxin.

I Stockholm där klockan nu är två på eftermiddagen skiner också solen och det är 13 grader varmt.

Snart ska tusentals människor dö och världen bli en annan. Det som nu sker ska också helt förändra livet för två journalister på Aftonbladet.

I New York hör Carol Price en nyhetsröst i morgon-tv berätta att ett plan kraschat i World Trade Center. Hon ringer Leif-Åke Josefsson på Aftonbladet i Stockholm. Han rusar fram till nyhetscheferna:

- Min flickvän ringde från New York. Ett plan har kraschat i World Trade Center.

Klockan är 14.48.

Någon rusar ut på nätredaktionen och larmar. De hinner lägga ut nyheten på aftonbladet.se, på Kanal 5:s text-tv, i handdatorer, i tre digital-tv-nät, i waptelefoner.

De hinner också larma alla med mobiltelefon som prenumererar på Aftonbladets sms-nyheter – allt innan TT och AP via tjutande flashar slår larm.

Nyhetscheferna Niklas Bodell och Maths Nilsson springer in till redaktionschef Niklas Silow för att diskutera om de ska göra extraupplaga. Han säger att händelsen inträffat för sent på dan för att det ska vara någon idé.

De tre drar i stället upp riktlinjer för nästa dags tidning: Hur kunde en flygkrasch inträffa mitt i New York? Tidigare olyckor ...

Just då visar CNN direkt i tv hur ytterligare ett plan kraschar in i den andra skyskrapan i World Trade Center.

Rök, eld. Maths Nilsson studsar upp och ner flera gånger och skriker. Niklas Silow ändrar nu sitt fem minuter gamla beslut:

– Vi måste göra extraupplaga.

Klockan är 15.03.

Mats Wennerholm skriver nyhetstexten till extraupplagan.

– Jag valde en sportreporter för att de är extremt snabba och vana att jobba under hård stress, säger Silow.

Snabbheten visar sig inte vara så viktig eftersom det inte finns några tryckare i Akalla. De måste ringas in. Först klockan 18 startar pressarna. 20 000 exemplar trycks. De skickas till drygt 100 försäljningsställen i innerstan.

Aftonbladet har aldrig kommit ut så här sent, aldrig förut varit riktig kvällstidning. Som första tidning berättar vi nu för stockholmarna om terrorattentaten mot World Trade Center.

Många av oss som jobbar med nästa dags tidning har varit med om andra katastrofnätter: Palmemordet, Estonia, Dianas död, Stureplansmorden – några av oss var även med om upplösningen av Norrmalmstorgsdramat 1973, den dag då

Aftonbladet sålde flest tidningar nånsin.

Vad vi ännu inte vet är att den tidning vi nu arbetar med ska slå det rekordet och bli historiens allra största. En 48-sidig tidning med allt om terrordåden plus en tidning med det andra materialet.

Featurechefen Sverker Laestadius leder redigeringen.

Först ledare: “Mardrömmen blir verklighet ”

Sedan Bushs tal till nationen som börjar vid vårt manusstopp, 02.30: “God bless America”.

Så de otroliga bilderna: “...och här hoppar de mot döden”

Därefter uppslag efter uppslag med dramat i tidsordning, svensk tid, skildrat av vår man i New York, Wolfgang Hansson.

14.45: Första planet flyger in i World Trade Centers norra torn.

15.03: Ett plan till kraschar – nu i södra tornet.

15.43: Det tredje planet kraschar i Pentagon.

16.07 och 16.37: De båda tornen som en gång var världens högsta rasar.

16.30: Det fjärde kapade planet kraschar i Pittsburgh.

Förre statsministern Carl Bildt (m) skriver: “Nu lever vi i en ny värld. Tillsammans i sorg och förbittring. Nu måste vi söka nya vägar.”

Statsminister Göran Persson (s)skriver på sista sidan: “Vad vi bevittnat är det hittills värsta exemplet på en ny typ av hot mot det öppna samhället. Alla demokratiska krafter i världen måste nu hålla samman och bilda gemensam front mot terrorismen.”

Vi har rapporter om världens reaktioner land för land, beskriver hur världsekonomin drabbas, ställer de vanligaste frågorna om terrordåden och ger de svar som går att ge.

Det är tyst på redaktionen trots att vi är dubbelt så många som vanligt. När vi nu några månader senare tänker tillbaka på 11 september är det just detta som slår oss: tystnaden.

Visst blir det klungor vid bildredaktörens skärm när nya fantastiska bilder dyker upp, visst är det klungor framför tv-monitorer när kraschbilderna visas igen och igen och igen, men i övrigt är det tyst.

Alla sitter vid sina skärmar och ritar sidor, läser texter, prövar olika bildlösningar, gör rubriker. Det vi nu gör blir den mest köpta tidningen i Aftonbladets 171-åriga historia.

Vi slår rekordet från 1973 med 25 100 ex och säljer 706 400 tidningar.

På nättidningen jobbar man också febrilt. aftonbladet.se erbjuder 18 artiklar som hela tiden uppdateras.

En specialskriven ledare ligger ute bara några timmar efter terrordåden.

Sju inslag sänds i webb-tv, det är hela tiden extrasändningar i webbradion.

Dagens fråga: Är världsfreden hotad? besvaras av 62 429 läsare. 71 procent av dem säger ja.

Alla tidigare läsarrekord kvaddas. Den 10 september hade aftonbladet.se 794 000 besök, lite högre än normalt.

Den 11 september är siffran: 1 242 211.

Den 12 september kommer rekordet: 1 429 312 – nästan dubbelt så många besök som normalt.

I november åker chefredaktör Kalle Jungkvist till Zürich för att tillsammans med tre andra världsledande webbpublikationer diskutera nyhetsbevakningen från den 11 september.

De övriga tre tidningarna är New York Times, Wall Street Journal och Der

Spiegel.

Tillbaka till Aftonbladets redaktion.

Staffan Heimerson, som snart slutar sitt vikariat och ska flytta med hustru till Frankrike och njuta av det goda livet, har ingen aning om att de här timmarna helt ska förändra hans liv.

Han skriver en artikel som illustreras med två bilder, Pearl Harbor 1941 och

New York 2001, och rubriken: Vedergällningen lär bli massiv. Att han ska bli ögonvittne till denna vedergällning anar han inte.

Men några dagar senare har han utsetts till Aftonbladets Asienkorrespondent.

Och när han den 7 november firar sin 66-årsdag gör han det inte i huset i

Provence utan i Pakistans huvudstad Islamabad – med att rapportera om USA:s bomber över Afghanistan.

Bo Lidén som sitter hemma i Helsingborg och samlar ihop de ögonvittnesskildringar som kommer via olika tv-kanaler och nyhetsbyråer har heller ingen aning om att den här dagen ska förändra hans liv.

Han skriver till bildserien på försäkringsdirektör Clyde Ebanks på 103:e

våningen i World Trade Centers norra torn som tittar ut genom fönstret och

ser det första flygplanet träffa det andra tornet. Ebanks börjar springa neråt och är halvvägs när ”hans” torn träffas.

Ebanks är en av dem som hinner ut innan det rasar. Han är trött, stinkande

av rök, smutsig – men han lever.

När Bo Lidén den 28 november lämnar krigets Afghanistan efter veckor skriver han:

”Jag, Martin Adler och tv4:s reporter Rolf Porseryd och ytterligare några journalister bär tillsammans kistan med Ulf Strömbergs kropp ut ur Afghanistan. Vi har färdats i sex vansinniga timmar genom öknen i ett laglöst land. Vi är trötta, hungriga, smutsiga – men vi lever.”

Reportern Barbara Olson på tv-bolaget CNN kliver ur taxin på flygplatsen i

Washington och checkar in på American Airlines flight 77 till Los Angeles.

Hon skulle egentligen ha flugit kvällen innan för att vara med i kollegan Larry Kings seminarium men väljer att komma för sent för att kunna fira sin makes födelsedag.

Strax efter att planet lyft ringer hon från sin obil till maken, general Ted

Olson och säger:

– De har kapat planet. De har tvingat oss att gå längst bak i planet, piloten också.

– De är beväpnade med såna där knivar som man skär mattor med.

– Vad ska jag säga åt piloten?

Då bryts samtalet.

Några minuter senare, klockan 9.43, kraschas planet i försvarshögkvarteret Pentagon. Alla ombord omkommer.

När Ted Olson kommer hem på kvällen hittar han lappen som Barbara la på hans huvudkudde på morgonen.

Världen håller andan är rubriken på Aftonbladets förstasida. Inte en bild, ingen bild på löpet heller.

– När jag såg att Svenska Dagbladet hade bild på löp och etta förstod jag att

alla skulle ha det. Jag ville att vi skulle avvika. På löpet ställde vi de frågor alla ställde sig, säger chefredaktör Anders Gerdin.

VEM? VARFÖR?

Nu ett år senare anar vi svaren, men vi vet dem inte.