De blir höga av slagsmål

Pojkarna är ökända och sprider skräck och de representerar ett nytt fenomen – det nya underhållningsvåldet.

Festen i vindsvåningen är ett exempel på hur det kan gå till:

Flickan som fyllde år hade spritt inbjudan om sin fest på olika forum på nätet. Pojkarna som terroriserat så många ungdomsfester i Stockholms innerstad de senaste åren dök än en gång upp.

Det var sent på kvällen och champagnen och drinkarna var urdruckna. Två av gästerna fick ordentligt med stryk, en av dem så allvarligt att han med blod forsande från huvudet fördes till sjukhus.

Vågade inte anmäla

– Jag tjatade på dem att göra en polisanmälan. Men de vågade inte, säger en flicka som var med.

Och nog hade de anledning att vara rädda. Om de skvallrat hade det kunnat gå som för Daniel, 22, som anmält en kille som slagit honom.

Den 15 september förra året väntade ett stort ungdomsgäng utanför hans port i Stockholms innerstad.

Daniel slogs ner av en yngling med svarta skor, mörka jeans, svart väst och samma frisyr som fotbollsstjärnan David Beckham.

Gärningsmannen – nu misstänkt för att ha dödat Riccardo – hade varit hemma hos en kompis och druckit vodka och ginger ale. Han dömdes för misshandeln utan att domstolen fäste något avseende vid hans berättelse om att någon ringt honom och gett en adress där ”en fight tio mot tio” skulle utspela sig.

Det må låta som en underlig förklaring, men för ungdomarna i den övre medelklassen i Stockholm är det inget konstigt.

– Telefoner ringer. Det skickas sms. Man träffas i olika gäng för att göra upp, säger en ung man i kretsarna.

Nu har en pojke från fin familj dödats och kriminologerna säger att journalisterna överdriver, att ingenting egentligen har hänt, att statistiken visar att tre, fyra 15-åringar slås ihjäl varje år av jämnåriga.

Föräldrafria fester

Men, som en ung flicka, säger:

– Vuxenvärlden hänger inte med. De tror att ”det händer inte våra barn”. Att allt elände sker ute i förorterna.

– Men det här är ett annat våld. Det här är välbeställda killar som söker kickar och spänning.

Festerna i de föräldrafria våningarna eller hyrda lokalerna är den vanligaste skådeplatsen för slagsmålen.

– Man hyr en lokal eller en krog. Ofta behöver ingen vuxen stå som garant, bara man betalar i förväg, säger en ung man i kretsen.

Det var just i samband med en av dessa fester som Riccardo dödades. Det bjöds frikostigt på champagne.

– Pengar brukar inte vara något problem. Ofta betalar föräldrarna.

Men ungdomarna blir fulla och det inträffar nästan alltid någonting hemskt. Någon blir misshandlad. Någon tjej blir för full och utnyttjas.

– Så fort jag fick höra om Riccardo tänkte jag på de här killarna. De dyker alltid upp för att slåss, säger en flicka.

Flickan berättar att Jens Lapidus succédeckare ”Snabba cash” väl speglar situationen. Drömmar om makt, pengar, status, sex. Och våld.

Det handlar om ett underhållningsvåld som når längre och längre upp i samhällsklasserna.

På en fiskebåt i centrala Stockholm träffades i oktober i fjol mäklare, några Stureplansprofiler och folk i filmbranschen till kampsportens karaoke: att slåss man mot man tills en ligger ner.

Inspirerat av filmer

Det är ett våld som inspirerats av den amerikanska filmen ”Fight club” från 1999 där en kroniskt sömnlös man desperat försöker fly från sitt trista liv och startar en klubb där likaledes uttråkade framgångsrika unga män slåss.

Eller kanske ”Green street hooligans”, kultfilmen bland tonåringar på Östermalm och i Vasastan, en film där en Harvardstudent tycks ha karriären utstakad då han reser till London och går med i en av fotbollsklubbarnas huliganfirmor.

– Jag ser den en gång i veckan, säger en kompis till de misstänkta.

Det handlar om ett våld som inte sällan filmas och läggs ut på internetsajten Youtube. Den som söker på ordet slagsmål får 273 träffar, däribland grannfejder som urartar och slagsmål på Stora torget i småstaden.

Men här finns också någonting nytt: unga män i dyra märkeskläder och smarta frisyrer som slår varandra sönder och samman.

De är uppenbarligen allt annat än marginaliserade, frustrerade unga män i samhällets utkanter.

Ett exempel: de finklädda ungdomarna som en sommarnatt 2004 slog två jämnåriga sönder och samman på Norrmalmstorg i centrala Stockholm medan deras vänner skrattade och filmade.

Kicksökande

Andra filmer visar medelklasspojkar som gör upp i samband med fotbollsmatcher.

För det är ju som en supporterpolis säger – kicksökande ungdomar från bildade hem är påfallande ofta bland de gripna.

Två av de nu misstänkta pojkarna finns med på en av filmerna, ett slagsmål mellan fotbollshuliganer i Stockholm.

De två har målmedvetet arbetat sig in ”Bajen baby squad”, Hammarbyhuliganernas yngsta supporterklubb.

– De sökte upp de äldre killarna på läktarna. Tog kontakt, visade att de vill vara med, säger en person med insyn i kulturen.

De fick vara med i Gnesta söder om Stockholm den 2 oktober 2006 då ungdomar från Hammarby och Malmö brakade ihop.

De fick vara med i Laxå utanför Örebro den 27 maj i år när hammarbyarna slogs med ungdomar från Göteborg som för säkerhets skull hade armbindlar för att inte börja slåss med varandra.

De var nu fullvärdiga medlemmar i babyfirman och hade hittat ännu en arena att ha ”kul” på.