Hon blev skjuten i ryggen

Carolin hölls fången i timmar i bakluckan

1 av 6 | Foto: Andreas Bardell
Visade med docka Under vallningen på rastplatsen 58:an visade den misstänkte 50-åringen med en docka insvept i tyg hur han flyttade Carolins kropp från platsen. Det är här han ska ha skjutit henne i ryggen efter att hon legat i flera timmar i bakluckan på hans Audi.
NYHETER

GÄLLIVARE. Carolin Stenvall lever – hon står upp, eller på knä, när 50-åringen skjuter henne, tror experterna.

Han lägger henne i bagageutrymmet och kör sju mil.

Sedan häller han bensin över kroppen och tänder eld.

Klockan är mellan fyra och halv fem, fredagen den 12 september.

Den 50-årige mordmisstänkte gruvarbetaren lyfter in Carolin Stenvalls livlösa kropp i bagageutrymmet på sin gröna Audi som står på rastplatsen Stenbron utanför Gällivare.

Han tror hon är död, men det ska visa sig att Carolin Stenvall sannolikt fortfarande levde. Utan mål kör han omkring. Han bestämmer sig till slut för att köra till sitt fritidshus i den lilla byn Mäntyvaara flera mil från Stenbron. Han går in i den röda stugan. Och funderar på vad han ska ta sig till.

Timmarna går. Kvar i bilen som han parkerat på gården ligger Carolin Stenvall, medvetslös.

Handlar i panik

Gruvarbetaren har panik. Sätter sig på nytt i bilen och kör planlöst omkring i flera timmar. Det har nu hunnit bli sen kväll. Trots att han hävdar att han var övertygad om att Carolin var död beslutar han sig för att skjuta henne.

– Han säger att han skjutit henne för att försäkra sig om att hon verkligen är död, säger kammaråklagare Ulrika Schönbeck.

Platsen han väljer är en liten skogsväg ner till rastplatsen

58:an. Där avlossar han minst ett skott med sitt jaktgevär mot Carolin.

Men många av 50-åringens uppgifter kan nu krossas av åklagaren.

Kan ha försökt fly

Rättsläkaren har vid obduktionen hittat en blodansamling vid utgångshålet på Carolins kropp som talar för att hon levde när skottet föll.

Flera omständigheter talar för att hon var vid medvetande och stod upp. Och försökte komma undan.

– Det vill jag inte kommentera, säger Ulrika Schönbeck.

Skottet har träffat Carolin i ryggen och gått genom hennes kropp.

Som Aftonbladet avslöjat hittades kulan i tisdags, den låg omkring tio meter från de blodspår som hittats på platsen.

Om Carolin varit medvetslös och legat ner när hon sköts hade kulan gått så djupt ner i marken att den varit mycket svår att hitta. Det anser flera experter Aftonbladet talat med.

Hade gått rakt ner i marken

– Om hon legat på marken hade kulan gått rakt ner i marken och stannat där. Om kulan hittas en bit bort har hon troligen stått upp, eller kanske på knä, säger Kaj Hahne, vapenexpert på Stockholmspolisens vapenavdelning.

Förutom skottskadan har Carolin utsatts för kraftigt våld mot huvudet och ansiktet, enligt rättsläkaren.

Exakt när Carolin dog och av vad, vet åklagaren fortfarande inte. Obduktionen har inte säkert kunnat fastställa dödsorsaken.

”Borde varit dödande”

– I förlängningen torde skottet vara dödande om man inte får vård. Men vi har ännu inte kunnat fastställa att det var dödande, säger Ulrika Schönbeck.

Sedan han skjutit henne lägger 50-åringen Carolins kropp i sin bil. Han kör ut på E 10:an, riktning söderut. Klockan har passerat midnatt.

Han kör sju mil innan han kommer fram till den så kallade Stenåldersboplatsen.

Invid vägen mot fornlämningen häller han bensin över kroppen och tänder på. När elden brunnit ut täcker han över kvarlevorna med torra löv – och åker därifrån.

Ett par veckor senare åker gruvarbetaren tillbaka. På nytt lyfter han in Carolins döda kropp i bilen och kör den till den lilla vägen som går parallellt med E 10, i närheten av Lansjärv.

Hittas efter flera veckor

Där dumpar han henne.

– Han har sagt att han ville att hon skulle hittas och att det var därför han flyttade henne, säger kammaråklagare Ulrika Schönbeck.

Men det dröjer ytterligare flera veckor innan polisen hittar Carolins kvarlevor.

Motivet fortfarande oklart

Efter erkännandet har åklagaren sökt svar på fyra frågor. I tre av dem – när, var och hur – har utredarna kommit nära svaren. Men en fråga kvarstår: motivet.

– Det kan tyvärr bli så att frågan ”varför” aldrig blir besvarad, säger kammaråklagare Ulrika Schönbeck.