Fortsatta förhör med Alldén

NYHETER

Genomgången av obduktionsrapporten blev för mycket för mordmisstänkte Toni Alldén.

– Nu måste vi ta en rast, annars ramlar jag av stolen, sade han högt.

När förhören av honom senare återupptogs pressades den 51-årige jägaren hårt av åklagare Ulrika Schönbeck.

Toni Alldén.
Toni Alldén.

10.54

Advokaten Leif Gustafsson begär att rättegången avbryts. Han kräver en överprövning från statens rättsliga råd eftersom nytt material framkommit under förmiddagen som han inte har tagit del av.

– Det lämpligaste är att vi avbryter förhandlingen nu, säger han.

Det advokaten syftar på är rättsläkarens presentationsmaterial. Enligt advokaten har det framkommit nya slutsatser kring när en blödning i kroppen kan ha uppstått.

– Kan en blödning uppstå efter att en kropp är död?

Advokaten säger sig ha varit i kontakt med rättsläkaren inför rättegången och inte fått veta att det funnits bilder som enligt hans mening borde utgöra en del av förundersökningen.

– Vi motsätter oss att det i det här skedet ska inhämtas något utlåtande från det rättsliga rådet i det här skedet, säger åklagaren Schönbeck.

Men advokaten står fast vid sitt krav.

– Ingen av oss har sett det här förut. Meningen är att vi skall ha tillgång till allt material som ska prövas under huvudförhandlingen, säger advokaten.

Rätten tar fem minuters paus och låter därefter meddela att man tar ställning till yrkandet efter förhandlingarna.

Förhandlingarna fortsätter.

10.55.

Förhöret med Toni Alldén som avbröts på måndagskvällen återupptas.

Han får på nytt frågor om morddagen och mötet med Carolin Stenvall vid Stenbron.

I vilken sinnesstämning var du när du lämnade Mäntyvaara på fredagen för att åka till Stenbron?

– Jag var väl lite arg och irriterad.

Vad handlade dispyten med Carolin om vid Stenbron?

– Hon frågade mig hur, jag körde, sen kommer jag inte ihåg vad vi diskuterade, men det handlade om min körning.

Varför kritiserade hon dig?

– Jag vet inte om min släpvagn kan ha tagit i henne.

Vad sa ni till varandra?

– Vi pratade ett tag, sedan... nu får det vara nog. Jag knuffade iväg henne. Jag minns inte exakt vad hon sa.

Men frågade du inte henne vad hon menade?

– Nej.

Vad i din körning?

– Jag tänkte att det måste vara att släpan körde för nära henne.

Åklagaren försöker att pressa Toni Alldén. Han stirrar i golvet framför sig och förnekar att han kommer ihåg något om dialogen mellan dem.

– Jag ska säga som det är. Jag kommer inte ihåg om vi verkligen diskuterade. Jag blev väl sur.

Du måste berätta nu, är det någon slags hittepå det här. Du ändrar din utsaga från att hon sagt jävla gubbe till att hon sa gubbe efter att du fick reda på att hon var kristen. Minns du egentligen vad hon sa?

– Jag har för mig att det var ”jäkla gubbe”.

Var du berusad?

–Nej det var jag inte.

När hade du senast druckit alkohol?

– Det kan jag inte precisera.

Kan du erinra dig din känsla?

– Jag måste ha blivit sur.

Brukar du gå til angrepp fysiskt?

– Nej det brukar jag inte.

Varför gjorde du det nu?

– Det är en svår fråga att svara på.

Hur kommer det sig att du gick till fysiskt angrepp?

– Jag knuffade henne, jag tycker inte att det är fysiskt angrepp. Du får kalla det våld eller vad det är.

Undvikande Alldén

11.10

Åklagaren fortsätter förhöret. Hon pressar Alldén på detaljer, han svarar undvikande och tyst utan att precisera sig.

Vilken kraft var det i knuffen, tog du sats?

– Nej det gjorde jag inte.

Stod Carolin still?

– Hon stod och småtrampade kanske.

Toni Alldén säger att han tog ett, två eller tre steg när han knuffade Carolin, men han tycker inte att han tog sats.

– Jag tog tre steg för att nå, inte för att ta sats. Det är ju inte som att jag sprang ikapp henne och knuffade henne.

Var befann du dig när du bestämde dig för att knuffa henne?

– Emellan soptunnan och henne var jag.

Toni Alldén har beskrivit att han skulle slänga sopor när han påträffade Carolin. Han säger att ha klev över dragkroken för att öppna bagaget. Därinne fanns flera påsar som han bar till containern vid Stenbron.

I vilket skede inträffar dispyten?

– Det är före. Jag hade lyft ut soporna, men hade inte hunnit slänga dem.

Varifrån kom Carolin?

– Hon kom bakom släpvagnen.

Hur långt fram kom hon när hon började prata med dig?

– Vi stod en bit ifrån varandra.

11.14

Använde du en eller två händer när du knuffade henne?

– Jag tror att det är en hand.

Var hade du soporna när du utdelade knuffen?

– Jag måste ha haft dem i handen eftersom jag inte hade slängt dom än.

Måste säger du, hur menar du?

– Ja, men jag kan lika gärna ha lagt ner dem på marken framme vid tunnan.

Hur mycket kraft la du i knuffen måste jag fråga igen?

– Det kan jag inte svara på.

11.20

Åklagaren visar en bild från rekonstruktionen med Toni Alldén. Hon försöker att utreda i vilken riktning han rörde sig när han knuffade Carolin Stenvall.

– Jag hade vikten mot henne.

Men på bilden verkar det som att det är en knuff i förbigående?

– Jag tycker att jag lutade mig åt hennes håll. Jag får aldrig ha fel på centimetrar och centimetrar. Om jag har tagit tre steg eller två steg det kan jag inte svara på.

Hur reagerade Carolin på knuffen?

– Det vet jag inte när jag vänder mig om ligger hon där på marken?

Men kollade du inte vad som blev följden av knuffen?

– Nej, det gjorde jag inte. Jag sa bara att nu får det vara nog och så knuffade jag iväg henne.

Är det en bagatellartad händelse för dig, eller hur ska vi förstå det här?

– Ja, det var bagatellartat.

Var du inte orolig för ett motangrepp?

– Nej.

Visste du redan att hon var oskadliggjord?

– Jag knuffade henne inte för att hon skulle göra sig illa. Det var något som hände.

51-åringen säger igen att han inte såg hur Carolin föll, men åklagaren fortsätter att pressa honom. Bilden från rekonstruktionen stämmer inte överens med hans berättelse.

– Jag tror inte någon av oss klarar av att säga hur avståndet skulle ha varit. Jag vet bara att jag knuffade henne och gick och slängde soporna.

Du har alltså ingen aning om hennes reaktion?

– Nej först när jag kom tillbaka. Då såg jag Carolin liggande på backen mellan bil och släp.

11.28

Åklagaren:

Är det inte troligt att hon skulle ha tagit sig emot med händerna?

– Det kan jag inte svara på. Jag kan inte veta om vad andra klarar av.

Hur reagerade de övriga människorna vid Stenbron på knuffen?

– Det stod en lastbil där och en Citroen. Jag såg en person i närheten, han var på andra sidan rondellen.

Såg han skeendet?

– Det borde han ha gjort. Han var vänd emot mig, men jag vet inte om han tittade på mig.

Enligt jägaren var det för övrigt tomt på rastplatsen. Han säger att han noterade Citroenen först efter att han lagt in Carolin i bagageutrymmet på sin bil.

Åklagaren frågar på nytt om Carolin och knuffen.

– Carolin blödde lite grann ur munnen, hon hade ett märke, ett rött streck över halsen, säger Alldén.

Beskriv det märket?

– Det var väl en centimeter bred, men jag vet inte exakt.

Åklagaren visar en bild på Carolin med ett halsband hon använde under morddagen. Toni Alldén säger att han inte känner igen halsbandet.

Det är inte så att du tog tag i halsbandet och drog?

– Nej.

Hur mycket blödde hon, var det en rännil?

– Nej inte var jag märkte.

Var hennes ögon slutna eller öppna?

– Det har jag aldrig tänkt på.

Gjorde du någon åtgärd för att se hur det var med henne?

– Nej, det gjorde jag inte. Jag blev kanske rädd. Vad har jag gjort, hur kunde det hända? Det var sedan jag slutade att tänka.

Kontrollerade du hennes puls eller andning?

– Nej jag gjorde ingenting.

Så där ligger en person och du gör ingen kontroll av hennes tillstånd?

– Nej

Hur kan det komma sig?

– Det förstår jag inte själv heller. Jag kunde bara köra bilen hundra meter.

Förhöret liknar utskällning

51-åringen blir hårt pressad av åklagarens frågor. Hon anser att hans handlande är irrationellt. Att han skulle ha knuffat Carolin utan avsikt att skada henne och sedan inte kontrollerat hur det var med henne när hon låg på marken. Det är ingen trovärdig förklaring enligt åklagaren.

Var ville du dölja istället för att söka hjälp?

– Det låter konstigt, men jag vet faktiskt inte.

Åklagarens frågor liknar nästan en utskällning. Hon pressar Toni Alldén allt hårdare, men hans svar förblir undvikande.

– Jag kan inte svara på varför jag inte ringde någon.

Var du berusad, någon annan rimlig förklaring finns inte?

– Nej jag vet att det inte finns någon rimlig förklaring.

11.41

Levde Carolin när du lastade in henne?

– Då skulle väl hon ha sagt något eller rört sig.

Så vad var din slutsats?

– Jag tänkte väl bara att hon är skadad.

När dör Carolin Toni?

– Det kan jag inte svara på.

Levde hon när du lyfte in henne i bilen?

- Det har jag inte tänkt på.

Men det ligger en person där som du har skadat. Hon blöder. Vad tänker du på?

– Jag var rädd och panikslagen.

Du kan väl inte då ha dragit slutsatsen att den här människan är död?

– Nej. Jag kan inte säga det för jag har inte kollat hennes... så här efteråt är det konstigt.

11.46

Åklagarens förhör fortsätter. Hon undrar vad Toni tänkte när han baxade in henne i bilen. Alldén kan inte förklara, upprepar gång på gång att han blev rädd och panikslagen. Hans svar kommer dröjande. Han undviker att möta någons blick.

– Jag tänkte ingenting, jag bara stannade bilen och satt och darrade. Jag vet inte hur länge jag satt i bilen.

Hur gick dina tankar?

– Det skulle jag vilja veta själv också.

Åklagaren menar att där, flera minuter efter händelsen, borde han ha kunnat besinna sig.

Vem tänker du på i det läget?

– Det enda jag tänker på är vad jag har gjort, vad har hänt?

Så du tänker på dig själv?

– Ja, jag gör väl det.

Men Toni, är det inte dags att du börjar tala sanning nu?

– Det var aldrig meningen, det hade varit lätt att säga att jag var alkoholpåverkad, men det var jag inte.

”Var ledsen och grät”

11.55

Vart tog du vägen sedan?

– Jag stannade efter Kirunavägen, jag vet inte hur långt jag hade kommit eller om det var en parkeringsficka.

Var vände du ekipaget?

– På vägen. Jag stannade vid en parkeringsficka och vände.

Du säger ju själv at du var så upprörd att du darrade?

– Ja, jag kunde inte köra.

Men ändå klarade du att vända bil och ekipage på vägen, var det besvärligt?

– Nej det minns jag inte.

Var tog du vägen sedan?

– Söderut.

Var finns närmaste sjukhus?

– Gällivare, norrut.

Hur tänkte du där?

– Det kan jag inte svara på.

Du väljer att köra åt motsatt håll, bort från sjukhuset, varför?

– Det låter ju fruktansvärt dumt.

Alldén berättar att han stannade flera gånger längs med vägen, men han minns inte hur många gånger eller var. I bagageutrymmet låg Carolin Stenvall.

Åklagaren undrar varför han stannade bilen.

– Jag kanske var ledsen och grät.

Minns du det?

– Ja.

Över vem grät du?

– Över vad som hade hänt.

Fick du inte då någon tanke på at du skulle ta reda på hur det var med personen du grät över?

– Jag tänkte inte alls.

Toni, dina sinnen måste ha varit på helspänn. Du måste minnas. Det här med ”nog” och ”måste” och ”var väl”... det håller inte, säger åklagaren

12.03

Alldén berättar att han åkte till sin stuga i Mäntyvaara. Han satt på trappan och grät, men minns inte hur länge. Han drack ingen alkohol under tiden, säger han.

Han satt på trappan och funderade på vad han hade gjort. Han hade ingen tanke på att kontrollera Carolins tillstånd, säger han. Åklagaren tror honom inte.

Det är klart att du måste ha tänkt på hur det var med personen, varför kontollerade du inte?

– Jag var rädd.

Du har sagt att du satt med en bössa i munnen, vilken bössa var det?

– En bössa man skjuter sig med.

Han berättar att han hämtade geväret från bilens baksäte, men han minns inte vad han såg inne i bilen. Sedan ändrar han sig och säger att han såg Carolin ligga där.

– Hon låg på samma sätt, men jag har inte alls tittat.

Vad är dina minnesbilder?

– Jag har egentligen inga minnesbiler av att jag hämtade bössan.

Så du har en minneslucka där?

– Ja, jag var väl rädd. Jag kan inte se att jag hämtade bössan.

Vad gjorde du med bössan?

– Ingenting först, en sedan satte jag bösspipan emot mig. Jag tänkte skjuta mig. Det var väl för att Carolin låg i bilen.

Så istället för att kontrollera om hon var vid liv tänkte du skjuta dig?

– Ja.

Toni här har du ju tid att besinna dig eller i vart fall kontrollera hur det var med henne, säger åklagaren.

Toni Alldén svarar på nytt att hans agerande är obegripligt. Han medger dock att han började analysera situationen.

– Jag kan inte ha varit tanklös. Jag tänkte väl på hur det hade gått till, hur det kunde bli så tokigt.

Åklagaren vädjar att han nu ska öppna sig och tala om sanningen.

”Ta chansen att berätta, du har Carolins anhöriga i rummet. Du är skyldig dom det.”

Toni Alldén suckar djupt innan han svarar:

– Jag är skyldig dom mycket, men jag kan inte förklara det som har hänt.

Förhandlingen avbryts för lunch.

”Hon skulle försvinna”

13.42

När förhandlingarna återupptas efter lunch inleder Toni Alldén själv med att läsa upp en del ur en psykiatrisk undersökning han tidigare genomgått. Undersökningen visar att han har svart att hantera stress.

– Det är inte så att jag inte vill svara, utan kanske är det så att jag inte kan. Det kanske är många som tycker att jag svarar kortfattat. Det kan jag inte hjälpa.

Åklagaren fortsätter sina frågor om morddagen.

Toni Alldén säger att han begav sig från sin stuga. En stund senare körde han av vägen vid södra infarten till Hakkas, påstår han. Han ska då ha fått hjälp av ett par att bogsera upp bilen ur diket. Men de som hjälpte honom såg aldrig kroppen i bagageutrymmet.

Polisen har försökt, men aldrig lyckats komma i kontakt med något par som säger sig ha hjälpt Alldén.

Han fortsatte att köra omkring med Carolins kropp bak i bilen. Hans plan var att lämna kroppen.

– Hon skulle försvinna, säger han.

– Det låter dumt att säga, men hon skulle försvinna. Det var hon som hade försatt mig i den här sitsen.

Berätta igen om avkörningen?

– Jag körde inte fort, men jag kunde inte köra eftersom jag grät och var rädd. Jag kom för nära vägkanten.

14.02

Toni Alldén berättar igen om kvinnan och mannen som hjälpte honom upp ur diket. De drog upp Alldéns bil med hjälp av en bogserlina.

– Kvinnan frågade om jag var sjuk eller nåt.

Under tiden låg Carolin i bilen, säger Alldén.

Vem fäste bogserlinan i din bil?

Toni Alldén tystnar en lång stund. Han snyftar till innan han på nytt säger att han inte vet.

Åklagaren ber den misstänkte att beskriva paret. Han säger att de var i medelåldern. Han pratade inte så mycket med dom, säger han.

Vad hade de för bil?

– Det var en jeepaktig bil, men märket vet jag inte.

Sa de något till dig?

– Kvinnan frågade om jag var sjuk, jag såg väl inte frisk ut.

Det är inte så att du hittar på den här historien?

– Nej varför skulle jag göra det.

Möjligen för att försöka förstärka ditt påstående om att du var nykter den här dagen, säger åklagaren.

– Kvinnan skulle väl ha känt om jag luktade alkohol.

Vad hände sedan?

– Jag åkte neråt söderut och sedan kom jag till den här vägen. Det var inget jag valde själv.

Alldén talar nu om 58.an, platsen där han sköt Carolin Stenvall.

Vad hade du tänkt göra där?

– Lämna Carolin. Jag hade åkt ner dit och vänt, Jag kanske var på väg därifrån. Syftet var att lämna Carolin.

14.12

Toni Alldén förhörs om minutrarna innan han sköt Carolin vid 58:an

Åklagaren frågar om han lämnade Carolin där.

– Nej, jag tog ut henne ur bilen, jag satte mig bakom henne.

Varför lämnade du henne inte?

– Jag blev väl bara rädd för den där bilen som svängde in längs grusvägen.

I vilket skede kommer bilen?

– Det är när jag sitter bakom henne.

”Fanns inget liv”

Jägaren tvekar på om bilen kom före eller efter att han sköt Carolin. Åklagaren vill veta vad som händer innan han avlossar skottet.

– Jag tog ut henne ur bagageutrymmet. Det fanns ett ansikte, men det fanns inte. Det fanns inget liv.

Hur kontrollerade du det?

– Det fanns ingen form i hennes ansikte.

Åklagaren undrar om han tittade på hennes ögon.

– Det gjorde jag säkert i bilen.

Vilka överväganden gjorde du?

– Jag har inte gjort några överväganden.

14.18

Alldén förhörs om den hammare han tidigare har nämnt under förhören, men hammaren fanns aldrig, säger han nu. Det var en omskrivning för geväret och skotten mot henne.

Han har också under förhören sagt att det kanske fanns en gnutta liv kvar. Åklagaren försöker nu att pressa fram en uppgift om att han visste om Carolin levde.

– Säger jag något fel ord, så blir det som en bumerang mot mig.

Åklagaren förklarar för den misstänkte att det är hans ord som är avgörande för utredningen.

Då undrar jag, varför skulle Carolin inte få leva längre?

– Det är du som vill ha det till att hon var levande.

Nej det var du som sa det här under förhör.

– Då har jag sagt fel.

Levde hon eller var hon död när du tog ut henne ur bilen?

– Hon var död.

Och det säger du fast du inte har kontrollerat hennes tillstånd.

– Ja.

Du har sagt att hon är om en säck potatis.

– Ja det har jag sagt. Carolin var väl inte så lätt.

Jag undrar igen, varför skulle Carolin inte få leva, varför skulle hon dö?

– Hon var redan död.

Åklagaren upprepar frågan och får samma svar tillbaka. Hon försöker att pressa fram ett erkännande.

Är det något sexuellt bakom det här?

– Nej, det är det inte.

Toni Alldén har tidigare förhörts om det förekom något sexuellt i kontakten med Carolin. Han sa då att han var impotent, på grund av medicinska fel.

Åklagaren menar att han ljuger eftersom läkarundersökningar visar att det inte finns något fel

Alldén frågas på nytt om sin impotens. Alldén försöker att undvika att tala om ämnet.

– Jag tycker inte att det har med det här att göra. Nu svarar jag inte på fler frågor om det här.

Brukar du porrsurfa?

– Nej, det gör jag inte. Jag vet inte hur man gör.

Men i din dator finns en markant ökning av porrsurfande i september månad?

– Det är inte jag, utan någon annan. Vårt hem är kvarterets dagis.

Inte intresserad av porr

14.42

Toni Alldén fortsätter att hävda att han inte är intresserad av porr och att han aldrig använder datorn till att besöka sidor med sexuellt innehåll.

Åklagaren hänvisar till loggar från hans dator som visar nedladdning av bilder från porrsajter.

En av åklagarnas teorier är att Toni Alldén hade sexuella motiv för mordet på Carolin. Förhörets syfte är att visa att han visst är intresserad av porr.

Just en dag när han var frånvarande från jobbet finns det en logg som visar omfattande datortrafik på porrsajter från hans hem.

Är det du som varit där?

– Nej.

Har du ett sådant intresse?

– Nej, inte det som är på internet.

Du har nämnt att du var frustrerad när du sköt Carolin, vad menar du med det?

– Det blev nästan så att jag lade skulden på henne.

Vad hade Carolin förorsakat dig?

– Inte något.

Har hon gjort motstånd, fick du inte om du ville? Vad är det för frustration?

– Frustration över vad om hänt. Hade hon aldrig varit där hade det aldrig hänt.

Skjuter du henne för att hon är på väg att fly?

– Nej.

Vilka är det i filmens värld är det som blir skjutna i ryggen?

– Det vet jag inte.

Håller du med mig om att det är sådana som försöker att fly?

– Carolin har aldrig försökt fly.

Vilket av skotten skjuter du först?

– Det vet jag inte, det står säkert i pappren. Jag mindes bara ett skott för jag har inte hört skotten.

Vilket skott minns du?

– Det vet väl alla vad det är, mot huvudet.

Förhörssituationen blir allt mer spänd. Åklagarens tydliga ambition är att få Toni Alldén att säga mer än vad han gjort tidigare, att han ska börja berätta och erkänna uppsåt att döda.

Den misstänkte tittar bort och vägrar att möta hennes blick.

Vad hände när du sköt henne?

– Jag vet inte, jag tittade inte.

Men vad såg du i kikarsiktet?

– Jag vet inte om jag siktade eller bara riktade.

Du riktar ett klass 1-vapen mot en människa. Det finns inte en chans i världen att du inte uppfattar vad som händer. Förklara.

– Man ser inget genom ett kikarsikte i mörker.

14.57

Är det inte så att Carolin inte låg ner, utan att hon var i en mer upprätt position?

– Nej.

Satt du i samma position när du avlossade båda skotten?

– Jag tror det.

Enligt åklagaren talar skottvinkeln för att Alldén stod ovanför Carolin när han sköt henne, men han vidhåller att han satt bakom henne.

Åklagaren byter spår och återkommer till hur han brukar bete sig när han jagar. Han frågar om han brukar skjuta på djur som redan är döda.

– Om jag påträffar ett dött vilt, finns det ju ingen anledning att skjuta det.

Det finns ingen anledning att skjuta mot något som redan är dött alltså?

– Det går inte att jämföra djur och människor.

Varför skjuter man en människa?

– Jag vet inte, det var något jag inte kunde bemästra.

Men varför gör du det då, med två skott?

– Ja... det förstår jag inte

15.23

Vad hände när du skjutit Carolin och lyft in henne i bilen?

– Jag väntade lite innan jag åkte.

Vad gör du sedan?

– Jag bara åkte söderut... inget bestämt mål.

”Känsligt för anhöriga och mig”

Berätta om stenåldersboplatsen?

– Jag kommer dit, men jag hade aldrig varit där tidigare. Jag åkte in dit och lämnade Carolin.

Det var inte så att du gjorde bedömningen att du började närma dig tättbebyggt område?

– Nej.

Berätta, vad gör du där?

– Jag ska berätta, men jag tycker att det är fel. Det är känsligt för anhöriga och för mig. Någon gång borde det vara nog. Det är nog grymt det här som har hänt, jag behöver inget mer.

Men vi måste grotta ner oss eftersom det finns så många obesvarade frågor. Det här blir ingen lätt resa Toni så berätta nu.

– Jag svängde in där... sedan vet jag inte... jag har väl dragit ut Carolin ur bilen och lagt henne i diket.

På stenåldersboplatsen försökte Toni Alldén att förstöra Carolins kropp. Han säger att han inte minns några omständigheter kring händelsen.

Enligt honom själv åkte han hem och vände innan han åkte tillbaka till platsen för att ta itu med kroppen.

När han nu måste svara på frågor om den makabra gärningen sluter han sig, säger och om igen att han inte minns.

Han vet inte om det var ljust eller mörkt och säger att han blandar ihop dagarna.

15.43

En vecka senare funderade Toni Alldén över varför ingen hittat kroppen. Han återvände till platsen där han lämnade kroppen.

– Där låg kroppen helt öppet intill vägkanten. Det var bara en bit från bilen. Jag lindade in henne i en filt.

Alldén körde norrut mot Gällivare, men gjorde sig på nytt av med Carolins kropp. Den här gången på den plats där kroppen slutligen påträffades.

– Varför jag svängde in på Edeforsvägen... ja... jag var väl rädd... att jag var förföljd.

Åklagaren frågar hur han har försökt att dölja spåren efter Carolin där hon legat på stenåldersboplatsen. Han högg ner en gran som han säger att han skulle använda för att sopa undan spåren, en uppgift som åklagaren finner orimlig.

På platsen återträffades delar av en behå Åklagaren frågar om Alldén har tagit av Carolin behån och sedan slängt den ifrån sig.

– Jag har aldrig haft någon sexuell tanke, eller gjort något sexuellt med Carolin.

Åklagare spelar upp en ljudinspelning med Toni Alldén från den 22 oktober 2008.

Förhörsledaren frågar om hon ligger inlindad i en filt. Toni Alldén nekar.

Uppgiften går dock stick i stäv med Alldéns redogörelse här i tingsrätten. Nu säger han att han lämnade Carolins kropp i en filt.

16.08

Förhöret handlar nu om Carolins kläder. Åklagaren undrar varför hon inte haft skor eller jacka och om Toni Alldén vet någonting om det. Han säger att han inte minns något om hennes kläder.

– Jag bara lindade in henne i en filt och la in den i bagaget. Jag hoppades att någon skulle hitta kroppen.

Varför säger du att du ville att någon skulle upptäcka henne, du har ju vidtagit en rad åtgärder för att försöka dölja henne?

– Jag var bara fruktansvärt osäker. Jag hade ingen klar bild över vadjag skulle göra.

Biträdande åklagare Anette Ölmbro tar över frågorna av den misstänkte. Hon frågar vad Toni Alldén gjorde när han slutligen kom hem till stugan på mordnatten och vad som har hänt med de kläder han hade på sig under dagen.

– Jackan slängde jag och möjligtvis ett par skor.

Du säger att klär av dig allt, är det för att du ska gå och lägga dig?

– Jag skulle gå och lägga mig.

Dricker du någon alkohol?

– På lördagsmorgon såg jag ett litet snapsglas och en whiskyflaska var öppnad

Hur mycket dricker du då när du kommer hem?

– Jag har säkert bara tagit en snaps, sen har jag inte orkat något mer.

På morgonen träffar du dina jaktkamrater igen, sover du något innan?

– Jag vet inte, jag skulle inte ha varit med på jakten.

16.21

Bilen var rengjord när du vaknade på morgonen, vad är det du har gjort rent Toni?

– Det vet jag inte, något slags skräp kanske.

Är det Carolin du kallar skräp?

Här går rättens ordförande in och tillrättavisar åklagaren Anette Ölmbro.

– Det där var en onödig fråga, säger han.

Det är andra gången under rättegången som de hårda förhörsmetoderna ifrågasätts.

Åklagarduon har pressat Alldén med tuffa frågor i stort sett hela dagen. Han har svarat undvikande och då har deras frågor stundtals hårdnat än mer. Då och då höjer de rösten mot den tilltalade.

Resultaten har än så länge snarast fått motsatt effekt. I stället för att prata, sluter sig Toni Alldén allt mer.