Fånge hos diktatorn

Vid den här tiden är Dawit Isaak delägare i landets första oberoende tidning, Setit. Han skriver, arbetar som redaktör och är ansvarig utgivare.

Isaak och Eritrea har njutit av några år med viss pressfrihet efter landets självständighet 1993. Dawit har återvänt från sin tillvaro som politisk flykting i Sverige.

Denna söndagsmorgon förändras han liv för alltid. Och inte bara hans. 20 andra av landets ledande journalister och politiker arresteras samtidigt.

Dawit anklagas för högförädderi men varken han eller någon av de andra har ställts inför rätta. Enligt trovärdiga uppgifter har minst tre av de gripna avlidit i fängelset.

När President Isaias Afwerkis polis slog till gjorde de det i skuggan av terrorattackerna i New York den 11 september. Inget ramaskri hördes i omvärlden. Blickarna var riktade åt annat håll.

Pratade inte så mycket

Gripandet kom överraskande, enligt en av Dawits kollegor.

–?Vi visste att regimen inte gillade vår tidning men varken Dawit eller jag trodde att de på allvar skulle försöka stoppa oss, säger Semret Siuoym som i dag lever i Stockholm.

Hans beskriver Setit som en blandning av nyhetstidning och politisk tidskrift. Till en början kom den ut bara varannan vecka men Isaak drev på hårt för att få ut den oftare. När regimen slog till publicerades den två gånger i veckan, tisdagar och fredagar.

–?Vi arbetade som ett kollektiv men Dawit var en mycket viktig person för tidningen, säger Semret Siuoym. Han jobbade väldigt hårt men pratade inte så mycket. Han var lugn och sansad.

Jobbade som städare

Att Isaak hamnade i Sverige när han flydde från befrielsekriget i Eritrea var inte konstigt. Många eritreaner hade fått en fristad här.

Redan när han flydde var Isaak en välkänd poet och författare i hemlandet. I Lerum var han bara ännu en flykting. Han tvingades jobba som städare för att försörja sig.

På fritiden engagerade han sig hårt för Eritreas befrielsekamp. Skrev och ordnande opinionsmöten. Hans dröm var att få återvända till ett fritt Eritrea.

Vilket han kunde göra efter 1993.

Till en början var allt frid och fröjd. Han träffade sin hustru Sofia och de fick tre barn. Han fortsatte resa tillbaka till Sverige för att få ihop pengar till sitt tidningsprojekt.

Familjen flrydde till Sverige

1997 startade han Setit. Befrielsekampen var över och regimen började visa totalitära tendenser.

Läget försämrades ytterligare när de forna vännerna och grannarna Etiopien och Eritrea hamnade i krig 1998.

Dawits familj flydde till Sverige.

Själv fortsatte han resa fram och tillbaka. Ovillig att ge upp Setit.

Något som kostade honom friheten. Och hans fru och barn år av ovisshet.

Regimen är mycket förtegen om var han hålls eller hur han mår. UD har i många år försökt med tyst diplomati utan att lyckas.

Redan 2002 kom oroande rapporter att Dawit förts till sjukhus med svåra tortyrskador.

En strimma av hopp tändes den 19 november 2005. Plötsligt ringde Dawit Isaak hem till sin fru och berättade att han var fri. Han ringde även brodern Esayias.

–?Vi pratade bara helt kort, berättar han. Han tackade för allt stöd för att få honom fri men berättade att han hade problem med hjärtat.

Drabbad av diabetes

Tre dagar senare greps han igen.

–?Regimens snack om att han bara fått permission för ett läkarbesök är rent trams. Varför de ändrade sig vet jag inte. De är oberäkneliga.

Några säkra uppgifter om var Isaak hålls i dag finns inte. En del tyder på att han rätt nyligen flyttats till ett av de hårdaste fängelserna där fångarna hålls i containrar.

–?Väldigt varmt på dagarna och kallt på nätterna, säger Leif Öbrink, ordförande i Stödkommittén Free Dawit Isaak.

Fångarna får inte ens benämnas med namn, enligt Öbrink. Alla har bara ett nummer för att ingen ska veta vem som sitter där.

Sedan tidigare vet man att Dawit har högt blodtryck. Rykten säger att han även drabbats av diabetes.

–?Väldigt alarmerande, säger Leif Öbrink. Ska inte Dawit död i fängelset är det av yttersta vikt att han släpps snart.