Vägrar lämna landet

Anders Nilsson hjälper andra utlänningar att fly från Libyen: Vi förhandlar till oss ett par platser på varje båt

1 av 2
Laila Säfström, 49, vill ta sig hem till Sverige men vågar inte åka till flygplatsen.
NYHETER

Europas regeringar gör allt för att få hem sina medborgare från stridernas Libyen.

Men svensken Anders Nilsson, 55, vägrar lämna landet – i stället hjälper han andra utlänningar fly.

– Det är inget märkvärdigt. Det känns bra att man kan vara till hjälp, säger han.

Anders Nilsson är vd för ett svenskt företag med kontor i Libyens andra största stad Benghazi – staden där upproren började för drygt en vecka sedan. Han har bott i Libyen i över 25 år och trots att landet befinner sig i inbördeskrig vägrar Anders att lämna sitt hem.

”Många är oroliga”

I stället hjälper han nu andra utlänningar fly stridernas Libyen.

– Många är oroliga över vad som händer och har bestämt sig för att sticka hem. De flesta är kineser och turkar. De tas hem av sina länder med chartrade fartyg. Vi försöker hjälpa dem som hamnar mittemellan – polacker, ukrainare, rumäner. De som inte har någon.

Hundratals döda

Hundratals libyer uppges ha dödats och skadats i striderna mellan regeringstrogna och revolutionärerna den senaste veckan.

För många utlänningar har striderna inneburit att de tvingats lämna sina hem.

– De har blivit utsparkade från sina lägenheter. De flesta företag har blivit bestulna och de har bränt ner tillgångarna för vissa, trots att det är just de tillgångarna som kommer vara till hjälp för att bygga upp landet igen, säger Anders Nilsson.

Hur gör ni för att få ut folket?

– Vi går till fartygskaptenerna eller rederierna och förhandlar till oss ett par platser på varje båt. Det finns inget konsulat och är det någon som vill komma härifrån så gör vi listor på vilka som vill lämna. I början var det väldigt svårt men genom kontakter har det blivit lättare och lättare, säger Anders Nilsson.

Är du inte rädd?

– Nej. Vad ska man göra? Jag har varit här i området så länge och känner mig säker. Men det är ju lätt för mig att säga, jag har ingen familj här och är ganska mobil, säger Anders Nilsson.

30-tal svenskar

Bortsett från Anders och hans medarbetare befinner sig just nu ett trettiotal svenskar i Libyen, enligt UD. En av dem är Laila Säfström, 49.

– Jag har haft plats på flighter härifrån men vågar inte ta mig till flygplatsen. De skjuter hela tiden på gatan här.

– För tio minuter sedan hörde vi gevärsskott precis i närheten. Men jag känner mig ändå trygg så länge jag är här inne, säger hon.

Enligt Cecilia Julin, kommunikationschef på UD, jobbar man nu febrilt med att få ut svenskarna ur landet. På fredagen var den enda öppna flygplatsen i Libyen den utanför huvudstaden Tripoli.

UD arbetar även med att få plats till svenskar ombord på fartyg som evakuerar utländska medborgare från Benghazi och från Tripoli.

Det här är revolutionen – dag för dag

16 februari

Namnet på revolutionen till trots börjar oroligheterna i Libyen redan under natten till den 16 februari. Tusentals människor samlas i landets näst största stad Benghazi för att protestera mot regimen. Hundratals drabbar samman med polis och motdemonstranter. Totalt minst 38 personer skadas. 4 personer dödas i staden Baida.

17 februari

Demonstranterna utlyser en ”vredens dag” för att visa sitt missnöje. Minst 20 personer dödas när säkerhetspolisen slår till mot demonstranter i Benghazi. Även i Tripoli sker skottlossning mot demonstranter. Internet och telefonnätet stryps på flera platser i Libyen.

18 februari

Två poliser lynchas och hängs av demonstranter i Baida – där demonstranterna tagit över. I Benghazi sätts radiohuset i brand. Libyens statliga tv visar bilder på Gaddafi-anhängare på Tripolis gator. Minst 20 personer dödas och 200 skadas, enligt sjukvårdspersonal.

19 februari

Protesterna blir allt våldsammare. Dödssiffrorna är oklara. I Benghazi skjuter militär och polis skarpt mot demonstranter. Minst 30 personer dör i staden, de flesta skjuts i huvudet. Människorättsorganisationen Human Rights Watch rapporterar att minst 84 personer har dött i Libyen sedan protesterna började.

20 februari

Tiotusentals människor går ut på Benghazis gator efter begravningen av de dödade demonstranterna. Säkerhetsstyrkor öppnar eld. Det finns osäkra uppgifter om att 200 personer dödas. I Zawiya nära Tripoli flyr polisen och militären.

I Tripoli demonstrerar tiotusentals människor. Säkerhetsstyrkorna slår tillbaka hårt med handeldvapen och tårgas.

Ajdabiya i östra landsdelen kontrolleras i stort av demonstranter. Man sätter eld på myndighetsbyggnader och bränner porträtt av Gaddafi.

I Derna går säkerhetsstyrkorna över på folkets sida. Demonstranterna uppger att de har kontroll över staden.

21 februari

Demonstranterna övertar kontrollen i stora delar av Benghazi. Enligt rapporter dödas 11 soldater av sina överordnade sedan de vägrat skjuta mot demonstranter.

22 februari

Enligt rapporter från Zlitan kontrolleras stadens gator av demonstranter. Efter Muammar Gaddafis tal till nationen gick regimens styrkor ut på stadens gator. De ska ha skadat ett 30-tal människor innan de övermannades av demonstranter.

Gaddafi håller tal i tv. Han kallar sina motståndare för drogade råttor som måste avrättas.

23 februari

Flera städer faller. Militären i Tobruk går med demonstranterna. Staden kontrolleras nu av Gaddafis motståndare. Även i Baida och Misrata uppges demonstranterna ha övertagit kontrollen.

I Tripoli är gatorna nästan övergivna. Säkerhetsstyrkorna har slagit ner hårt mot de protesterande.

24 februari

Gaddaffi ringer en tv-kanal och skyller protesterna på al-Qaida. I flera städer nära Tripoli försöker Gaddafis styrkor slå ner upproren. Människorättsorganisationer säger att närmare 700 har mist sina liv sedan protesterna började.

25 februari

Efter fredagsbönen bryter mass-protester ut i flera städer, även i huvudstaden Tripoli som varit lugnare under några dagar. Skott ekar på Tripolis gator och flera människor dödas.

Plötsligt visar sig Muammar Gaddafi själv i stats-tv. Han håller ett ilsket tal från en byggnad vid Gröna torget i Tripoli:

– Jag är en av folket. Vi ska kämpa. Vi kommer att besegra dem om vi vill.