”Jag vill hem till min familj”

Girgis Said fast i flyktingarnas tältläger

Girgis said.
Foto: jerker ivarsson
Girgis said.
NYHETER

RAS ADJIR vid LIBYENS GRÄNS. Han skulle bara ha sovit i tältlägret en natt, men Girgis Said är redan på sin fjärde.

Salah Ali har väntat hela dagen på en plats i ett av tälten.

Tunisien är på väg att överväldigas av flyktingströmmen från Libyen.

Lägret tar emot tusentals flyktingar från Libyen varje dag.
Lägret tar emot tusentals flyktingar från Libyen varje dag.

Bara i går kom 10 000 flyktingar. Runt 50 000 har passerat gränsövergången Ras Adjir den senaste veckan.

Ändå har jag fram till i går inte sett en enda utländsk biståndsorganisation på plats vid gränsen.

Några kilometer från gränsen har tunisiska militären, precis intill landsvägen, satt upp ett transitläger. Hit skulle flyktingarna komma för att sova en natt och sedan transporteras till hamnar och flygplatser för vidare transport hem.

Det förutsatte att Egypten och andra regeringar skulle skicka plan och fartyg för att ta hem sina medborgare. Vilket få har gjort.

Fler tält har satts upp för varje dag, men det räcker ändå inte.

Upprörda känslor

När vi kommer in i lägret blir vi omringade av upprörda flyktingar.

– Sen jag kom hit har inte en enda person från egyptiska UD varit här. Vi har ingen aning om hur länge vi måste vänta. Jag vill hem till min familj men den egyptiska regeringen verkar inte särskilt mån om att hjälpa oss, säger Girgis Said.

Lägret som tar emot tusentals människor varje dag, har bara två duschar och ett fåtal toaletter med långa köer. Folk promenerar i stället ut i öknen med en flaska vatten och uträttar sina behov.

Flyktingarna får ingen lagad mat men kan gå och hämta bröd, vatten och frukt när de vill.

Tog hans telefon

Salah Ali är en av de nyanlända. Han sitter lutad mot sin resväska några meter från vägkanten. Där har han suttit sedan i morse och väntat på att få en plats i något av tälten. Lägret är fullt.

Han ser tagen ut efter flykten från Tripoli. Under 35 år i Libyen har han inte haft några problem med regimen, men nu var han rädd att libyer skulle börja förfölja utlänningar sedan Gaddafi pekat ut dem som skyldiga till upproret.

Militären tog hans mobiltelefon – Gaddafi har gett order om att inga foton och filmer tagna med mobiler får nå omvärlden.

Salah såg mängder av stridsvagnar utanför städerna Zuara och Sabratha.

– Militären verkar fortfarande vara på diktatorns

sida. Många libyer är rädda för Gaddafi och vågar inte göra uppror.

Hur han ska komma hem vet Salah inte.

När vi lämnar lägret börjar det skymma. Snart kryper termometern ner under tio grader. I sin mörkgrå rock står Salah fortfarande tålmodigt vid sin väska och väntar på skydd mot nattkylan.